Det är svårt att bedöma samtiden. Är det som nu sker inför våra häpna ögon något som längre fram, när historien uttolkats och facit finns på plats, ett paradigmskifte?

För drygt 200 år sedan hamnade Sverige i en konstitutionell kris. Då skapades 1809 års Regeringsform. Den grundlagen kom till i en desperat situation. Kungen var avsatt och på några korta försommarveckor behövde man få fram texten till en ny grundlag. Resultatet blev 1809 års Regeringsform som kom att gälla i 165 år. Inspirationen kom från Montesquieus lära om maktdelning. Under den period som 1809 års Regeringsform gällde förvandlades Sverige från ett fattigt bondesamhälle till en välfärdsstat. Riksdagen omvandlades från ståndsriksdag till en riksdag med två kammare. Allmän rösträtt infördes. I omvärlden förekom revolutioner, Napoleonkrig, två världskrig och många andra utbrott av samma förödande slag. Politiska utopier, kommunism, fascism, nazism, för att nämna några, blossade upp och skapade oreda.

Med tur, skicklighet, gott omdöme och en grundlag som tillkommit under helt andra förhållanden, kunde Sverige styras med svenska folkets väl som ledstjärna. 1974 års grundlag innebar att färdriktningen ändrades. Tanken på maktdelning övergavs. All makt samlades hos politiken under devisen att ”all makt utgår från folket”. Vad som menades med ”folket” definierades för säkerhets skull inte. Efter fyrtio år kan man tydligt se att den makten kan missbrukas. Jag har tidigare skrivit en artikel om Kandidatförsäkran. Slutsatsen är att riksdagens ledamöter inte längre ”är folkets främsta företrädare”, utan har reducerats till partikansliernas proselyter eller, om man så vill, till ett knapptryckarkompani.

Initierade beskrivningar av vad som skett och sker inom de två stora maktpartierna M och S förskräcker. Bilden är att politik reducerats till ett maktspel, där den vinner som kan roffa åt sig den största makten och de bästa förmånerna. Valmanskåren har identifierats som ”konsumenter” av politiska beslut vilket betyder att röstköp från olika intressegrupper ingår som ett naturligt inslag i arsenalen av röstmaximerande åtgärder. Att värna landet och att värna landets befolkning har blivit synonymt med ”smygfascism”. Dom politiska partierna är inte längre beroende av sina medlemmar och deras verksamhet finansieras med statsbidrag. Makten är inte längre delad. Politik kan därför drivas utan verklighetsförankring och utan hänsyn till landets långsiktiga utveckling.

Jag har ägnat stor del av mitt yrkesliv åt att skriva avtal. Ett kontrakt sönderfaller i tre viktiga delar.

• Vad som står i den skrivna texten.
• Vad som inte står i den skrivna texten.
• Parternas vilja och förmåga att fullgöra de åtaganden som kontraktet innehåller.

Grundlagen är ett samhällskontrakt. Vad 1809 års Regeringsform och Sveriges historia visar är, att de personer som utövar den politiska makten måste ha vilja och förmåga att fullgöra de åtaganden som samhällskontraktet innehåller. Deras vilja, och den attityd de har till sitt uppdrag, är nog så viktig som grundlagens ordalydelse. 1974 års grundlag har många brister och behovet av en författningsreform är för mig uppenbar. Minst lika viktigt är emellertid att dom personer som väljs in i politiska församlingar har vilja och förmåga att fatta dom beslut som är till gagn för svenska folket. Egenintresset och partiintresset får inte vara överordnat svenska folkets intressen.

Hans Kindstrand är advokat. Under åren 1975 – 1982 var han verksam i offentlig sektor. Han har sedan 1982 arbetat på advokatbyrå. Tidigare var han delägare i två större advokatbyråer i Stockholm. Sedan 1998 driver han en egen advokatbyrå med kontor i Norrköping. Han har uteslutande sysslat med civilrätt.