Patrik Engellau

Lord Jonathan Sacks, före detta överrabbin i det brittiska samväldet, skrev nyligen så här i The Wall Street Journal.

Homo sapiens är ett meningssökande djur. Om det är något den moderna världens viktiga institutioner inte gör så är det att skapa mening. Vetenskapen säger oss hur, men inte varför… Den liberala, demokratiska staten ger oss frihet att leva som vi vill, men har som grundprincip att inte tala om för oss hur vi ska välja att leva. Vetenskapen, teknologin, den fria marknaden och den liberala, demokratiska staten har möjliggjort oöverträffade framsteg… Resultatet är att vi i det 21sta århundradet har maximalt med valfrihet och minimalt med mening.

Jag tror detta är en ganska vanlig bild av tillståndet i Västerlandet. Vi tror inte på någonting och slösar bort våra liv på shopping och annat strunt – överrabbinen säger inget sådant, men det är en slutsats av hans grundläggande observation – eftersom vi inte kan hitta på något meningsfullt att göra.

Så kanske det är i det 21sta århundradet, men jag, som minns det 20nde århundradet, har en delvis annorlunda bild av Västerlandets andliga beskaffenhet. Vi har visserligen ingen sakral religion, men väl en sekulär.

Så länge jag minnas har Västerlandet tillbett Framsteget. Bönerna och besvärjelserna till Framstegets ära har, vad jag kunnat upptäcka, legat som ett ständigt närvarande bakgrundsbrus kring allt som Västerlandet företagit sig. Liksom barn i andra religioner skickas till jeshivor och koranskolor för att lära sig om sin gud har Västerlandet satt sina barn i skolor där de fått lära sig hur Framsteget ska odlas och berikas till den enskildes och till hela församlingens båtnad.

Framsteget är nog den kraftfullaste och mest framgångsrika gud världen någonsin haft. Att vi normalt inte uppfattar dess tillbedjan som religion beror nog på att Framsteget under lång tid låtit sin ande lysa över oss med sådan kraft att vi haft anledning att betrakta denna gud som Sanning, inte som en fråga om tro.

Framsteget är ingen okomplicerad religion. Dess heliga dogmer handlar om mycket mer än multiplikationstabellen och rättstavningen och allt det andra som Västerlandets barn får lära sig i grundskolan. Ovanpå detta reser sig sammanhängande system av trossatser som utgör betydelsefulla element i Framstegets lära och till vilka dess prästerskap återvänder för att skaffa sig inspiration och kunskap. Dit hör till exempel de mänskliga rättigheterna, den privata äganderätten, religionsfriheten (som bara handlar om de sakrala religionerna; när det gäller Framstegsreligionen själv med alla dess dogmer så råder total absolutism, ingen lära får sättas över den), jämställdheten, yttrandefriheten och så vidare.

Hur dyrkas då Framsteget? Här tillämpas en ritual som kallas demokrati och inte står någon känd religion efter i komplexitet och högtidlighet när det gäller regelverk och liturgiskt ceremoniel. Demokratins syfte är i första hand att utse det prästerskap som i egenskap av samhällets främsta företrädare ska lägga tillvaron till rätta och Framstegets hegemoni och allmakt därigenom kunna säkerställas och dess härlighet förmeras.

Framstegsreligionen är den kanske mest vildsint missionerande trosföreställning världen någonsin skådat. Korstågen var en västanfläkt i jämförelse med det våld som utövades i syfte att sopa fältet för demokratin i länder som Afghanistan, Irak och Libyen.

Att betrakta Västerlandets ideologi som religion i stället för att, i enlighet med normalt socialt bruk, se den som uppenbarad Sanning medför ett antal fördelar.

Den första fördelen är att det blir lättare att förstå skillnaden mellan Framstegets välsignelser och ritualerna för dess tillbedjan. Framsteget finns och är i sanning underbart: se vad nittonhundratalet åstadkommit när det gäller hälsa, välstånd, livskvalitet för nästan alla människor i Västvärlden. Men hur dessa välsignelser kommit sig vet vi inte. Vad vi eventuellt kan fatta om vi ser det religiösa inslaget i vårt tänkande är att välsignelserna i varje fall inte har så mycket med ritualerna att göra, till exempel det keynesianska tänkandet eller några ytterligare miljoner till lärarlöner. Riksbankschefens inflytande över Framsteget är troligen ungefär lika stort som schamanens påverkan på skörden.

En annan fördel är att vi bättre kan förstå vad som troligen kommer att hända när människor förlorar framtidstron, vilket Västerlandets människor åtminstone till en del tycks göra. Framsteget tycks vända sitt anlete ifrån oss. Då är det inte så konstigt om många börjar ifrågasätta religionen, till exempel undrar om det är någon mening med demokratin, även detta något som tycks bli allt vanligare i Västerlandet. För övrigt har de befolkningsskikt som varit minst delaktiga i Framsteget i alla Västländer alltid varit de som ådagalagt det minsta intresset för dess dyrkan, till exempel i form av att gå och rösta i allmänna val. Det kan synas vara ett irrationellt beteende, men det blir begripligt om man förstår att det handlar om religion och att dessa människor helt enkelt av naturliga skäl har en svagare gudstro.

Ytterligare en fördel är att vi bättre kan hantera relationerna med andra religiösa fanatiker, till exempel en del ortodoxa muslimer. Om vi i likhet med dessa uppfattar vår ideologi inte som tro, utan som uppenbarad Sanning, så är risken att vi föreställer oss att vi kan övervinna dem med förnuftsargument. Det går inte. Religionsstrider har en annan karaktär, det är bara att bita i det sura äpplet.