Gästskribent Hanna Gadban: Enklavisering av förorterna, på vems bekostnad?

Hanna Gadban

Hanna Gadban

Varför blir man förvånad när unga med invandrarbakgrund inte finner sig till rätta i Sverige? När hederskulturen överförs och matas in innanför förortsbetongen? Ska vi bli förvånade när unga med invandrarbakgrund inte finner vår samhällsmodell attraktiv? När en patriarkal, mansöverlägsenhet vidmakthålls? Ska vi överhuvudtaget bli förvånade när dessa unga i stället för att friktionslöst finna sin plats bredvid de andra livsåskådningarna, sakta halkar ned i radikaliserings strömvirvel?

Jag vill betona hur viktigt det är med en inkluderande integrationspolitik, där man ser individen som en självständig medborgare med både rättigheter och skyldigheter. Det är en sådan syn på integration som jag menar utgör motvikt till den sorts parallellsamhällen, där människor från olika religioner och kulturer lever uppdelade i olika enklaver, där religiösa grupper till viss del lyder under ett delvis eget regelverk. Exempelvis låter sina barn gå i gruppens egna skolor och bedriver lobbyverksamhet i syfte att skapa möjligheter att befästa gruppens egen särart.

En inkluderande integrationspolitik skapar tvärtom ett interkulturellt samhälle, där vi lever och verkar med varandra, inte bredvid varandra. Varför har man från politikernas håll inte sett till att skapa sociala sammanhang där ungdomar med invandrarbakgrund istället får etablera meningsfulla kontakter och nätverk som överskrider förorternas gränser? Inte minst kontakter med olika yrkesföretag som öppnar ögonen för framtidskarriär och individuellt engagemang.

Förvisso har den misslyckade integrationspolitiken som vi bevittnar slagit hårt mot de svagaste i samhället. De svagaste i samhället är, enligt mig, de unga. Framförallt flickor med invandrarbakgrund, som inte kan göra sina röster hörda. Detta kan ha sin orsak i att de lever i en värld präglad av förtryckande strukturer, som aktivt hindrar dem från att ha inflytande över sina liv och från att säga sin mening om denna brist på inflytande över sig själva. De unga som aktivt hindras från att frigöra sig, som aktivt hindras från att själva välja partner. De flickor som påtvingas slöja och avkrävs ett särskilt beteende gentemot pojkar och män. De unga som tillbringar sina dagar i ett slags parallellsamhällen. I dessa parallella världar råder andra värderingar än majoritetssamhällets i övrigt, och i synnerhet finns där en helt annan syn på mänskliga rättigheter och de friheter som vi i Sverige kommit att ta för givna.

Därför har jag svårt att begripa hur det kommer sig att människoöden graderas och reduceras till sina kulturella och religiösa bakgrund i landet där jämställdheten råder. Varför anses det för många radikala svenskar som mer angeläget att kritisera och beskriva den jämförelsevis stora frihet och det relativt stora manöverutrymme som så många svenska kvinnor vuxit upp under som förtryckande, än den brist på frihet som råder i den kultur som jag hade vuxit upp i? En brist på frihet som för övrigt visar sig ha tagit sig in i rätt stor omfattning i det svenska samhället under frihetens och det stora manöverutrymmets täckmantel.

Hanna Gadban utkommer nästa vecka med boken Min Jihad. Jakten på liberal islam (Fri Tanke Förlag).

7 reaktioner på ”Gästskribent Hanna Gadban: Enklavisering av förorterna, på vems bekostnad?

  1. Erik M skriver:

    Men begreppet ”invandrarbakgrund” är en vedervärdig styggelse.

    Vad som avses i artikeln är invandrare med bakgrund från MENA-länderna och från muslimska Afrika.
    Det har inte med förorten att göra. Här i förorten bor vi, hundratusentals personer, som inte har något som helst att göra med hederskultur, kvinnoförtryck eller islamism.

    Lika fel och fegt är det falska uttrycket ”EU-migranter”, när det uteslutande rör sig om romer från i stort tre forna öststater.

    Ska vi klara att åtgärda problemen så är det nödvändigt att vi slutar försöka använda vänsterns nyspråk och de överdrivna generaliseringarna som skapats för att dölja problematiken.
    Jo, det finns starka krafter inom vänstern som aktivt försöker omöjliggöra en öppen och ärlig debatt. Detta är ett lika klassiskt som fult knep i debatter där man saknar sakargument. Generalisera och feltolka ut din motståndares argument till dess att de blir absurda, sedan angriper du detta. Vänstern försöker göra detta till en debatt om ”invandrare” eller om ”förorten”, vilket givetvis gör att problembeskrivningen blir underminerad.
    Därför förs inte någon reell feministisk debatt om det muslimska kvinnoförtrycket, för letar man bland ”invandrare” så finns det inte något sådant. Därför förs det inte en kraftfull debatt om gruppvåldtäkter och övergrepp i offentliga miljöer, trots att vi ganska precist vet vilka som ingår i den gärningsmannagruppen.

    Och precis därför är det extra viktigt att vi som, trots påtagligt socialt stigma, väljer att tala om problematiken inte väjer för att använda korrekta ord.
    Sverige har inte problem med invandrare eller EU-migranter.

    Problemet handlar nästan uteslutande om de invandrare från MENA och muslimska Afrika som ingår klan/hederskulturen, samt med det romska (självvalda) utanförskapet.
    Alltså inte generellt med muslimer, inte med nordafrikaner och absolut inte med ”invandrare som bor i förorter”.

    Gillad av 2 people

  2. Sixten Johansson skriver:

    Erik M har helt rätt i att vi som ser klart måste våga tala klart om problematiken. Falskheten både i nyspråket och i de underliggande attityderna är bölder som måste punkteras, annars kommer inflammationen i samhällskroppen bara att förvärras. (Andra avsiktligt vilseledande PK-ord är ju ”flyktingar”, ”ensamkommande flyktingbarn” och ”papperslösa”).
    Jag har själv bott i Rinkeby på 80-talet, trivts bra där, men tydligt sett hur och varför integrationen misslyckats. Många har skrivit om detta då och tidigare, men på politisk nivå har Sverige inte haft tillräcklig kunskap, vilja och kraft för att ta itu med problemen.

    Personligen kan man resignera inför tecknen på att vi går mot en systemkollaps eller ett gradvis sönderfall. Men om man vill vända utvecklingen måste man arbeta på många fronter samtidigt:
    – motverka feminiseringen, infantiliseringen och det utopistiska tänkandet
    – återupprätta manlighetens ära särskilt bland unga män – men även bland kvinnor!
    – återupprätta ledarskapet i familjen och genuina konservativa idéer och värden
    – gynna nya riksdagspartier som både kan konkurrera och samarbeta med SD
    – gynna nya, trovärdiga mediekanaler
    – bidra till framväxten av en levande, stark och samlande andlig / ekumenisk rörelse
    – utveckla en sund patriotism och levande debatt om social tillit, lojalitet, gruppidentitet
    – utveckla mer direktdemokrati, medborgarinitiativ, dialog medborgare – makthavare.
    Allt detta vid sidan av att man tar itu med de lättlösta områdena arbetsmarknad, bostäder, segregation, skola, grupp- och religionskonflikter, kriminalitet, globalisering, EU, världsekonomin, Ryssland – Nato o s v…

    Gillad av 1 person

    • Jakob skriver:

      Håller med allt vad du säger förutom kanske två punkter:
      – bidra till framväxten av en levande, stark och samlande andlig / ekumenisk rörelse.

      Kristendomen är ganska utdöende i Sverige och sekulariseringen lever som aldrig förr, jag tror de flesta börjar se religionen som en hobby än en livsstil (vilket enligt mig är ett framsteg, oberoende religion).

      – återupprätta ledarskapet i familjen och genuina konservativa idéer och värden

      Om det handlar om att mannen ska återta någon sorts kontroll över familjen så borde vi nog diskutera runt det då en kvinna säkert gör det lika bra i många tillfällen.

      Annars anser jag att du har rätt bra poänger som andra länder lyckats med men som Sverige hållts sig borta från tyvärr.
      Vad tror du om Nato för övrigt?

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Jakob, jag är också skeptisk till den institutionaliserade kristendomen, men det skulle finnas sprängkraft i en väckelserörelse (gärna med starka kvinnor i fronten), med en djup och levande andlig, ekumenisk inriktning, gärna med kristen kärna, men inte exkluderande. Alla är vi mer ”religiösa” än vi tror. Våra behov av existentiell ångestdämpning och behoven av riter och gemenskap fylls nu av annat som är ganska destruktivt och atomiserande.
        – Med ledarskap i familjen menar jag föräldrarnas / de vuxnas ledarskap och fostran. De ska inte själva vara barn eller narcissistiska könsrivaler, utan tillsammans eller ensamma fungera som förebild för barnen, som sedan i sin tur en gång ska bli ledare för egna och andras barn. Kön och antal / sammansättning i familjen betyder mindre än kontaktens kvalitet, kontinuitet, konsekvens, värme, uthållighet. Kompletterande könsroller är bra, men de behöver inte vara statiska, vi är föränderliga komplex.
        – Jag är djupt kluven vad gäller medlemskap i Nato. Börjar luta mer åt ja, för att det skulle tvinga Sverige att rusta upp försvaret. Avgörandet måste fattas av Finland och lyckligtvis är kompetensen där större såväl politiskt och analytiskt som militärt.

        Gilla

  3. tangoS skriver:

    Feminism handlar inte om att fattiga muslimska kvinnor ska få möjlighet att själva välja det liv de vill leva.
    Nej! Det handlar om att de mest priviligierade kvinnorna ska få det bättre.
    T ex att döttrarna i de rikaste familjerna ska vara försäkrade om en styrelseplats i familjens företag, eller att kvinnliga fotbollsproffs ska få mer betalt

    Gillad av 1 person

    • Jakob skriver:

      Definitivt, det är så fånigt när kvinnor i Sverige säger att de kämpar för jämställdhet även fast Sverige är ett av de mest jämställda länderna och de riktiga länderna som behöver kvinnlig empowerment åker de aldrig till. Faktum är ju att många vänstervridna feministerna brukar stå på samma sida som islamistiska figurer även fast de inte alls håller med varandra. Det enda som unifierar dem är vänsterns sympati för invandrare, även om de är konservativa.

      Gilla

  4. Tomas skriver:

    ”Elementärt, min käre Watson” … Vi måste skruva ned VOLYMEN..
    Massor av sk ”ensamkommande” unga frustrerade män kommer till Sverige, vilket gör att vi får ett stort överskott av män. Vad skall dom ta vägen i framtiden?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.