Thomas Gür

När det avslöjas att politiker inte lever som de lär, dyker det alltid upp försvarare som framhåller att politikern i fråga inte överträtt lagen, inte gjort något brottsligt osv.

Men den invändningen visar att man inte förstått att kravet att leva som man lär, inte är en fråga om juridik utan om moral. Av våra medmänniskor kräver vi att de inte säger ett och gör något annat.

Tydligast framkommer sådana motsättningar när politiker kräver någon typ av förbud eller drar något slags moraliskt streck i sanden och sedan inte lever efter det förbudskravet själv eller överträder sträcket. Ove Rainers skatteaffärer, Laila Freivalds bostadsrättsköp, var bägge just sådana fall – att vara företrädare för ett parti som motsätter sig skatteplanering eller omvandling av hyresrätter till bostadsrätter och just att ägna sig åt detta.

Notera att det främst handlar om de som kräver förbud eller hur andra ska föra sina liv. Att till exempel kräva mer kollektivtrafik och själv ta bilen, därför att kollektivtrafik inte finns att tillgå, är inte hyckleri. Att kräva att alla bör åka tåg till en destination, men själv ta flyget, är emellertid just det. (Miljöpartisten Emma Beringer i Lunds kommun som i mars i år till ett beslutsprotokoll införde en anteckning om att kommunens politiker skulle ta tåget till Cannes, till en mässa, men själv tog flyget dit.)

Att kräva att en flygplats läggs ned eftersom det är miljöfarligt, men själv begagna sig av den, är samma slags hyckleri. (Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som under valkampanjen 2014 flög från Bromma till Visby, för att där kräva en nedläggning av Bromma flygplats.)

Låt mig ta ett extremt exempel för att belysa varför vi inte skulle acceptera argumentet ”han följde lagen” eller ”det var inte olagligt”.

Antag att en manlig politiker kräver att åldersgränsen för samtycke för samlag (”lovlighetsåldern”) bör höjas från 15 till 18 år av diverse typkonservativa skäl. Sedan visar det sig att politikern i fråga har ett sexuellt förhållande med en 16-årig person.

Skulle vi då acceptera ett försvar som bygger på att även om politikern i fråga kräver en 18-årsgräns, så är den lagliga gränsen fortfarande 15 år och att han inte kan klandras eftersom han inte gjort något olagligt?