Freda biblioteken!

Annika Borg

Annika Borg

Stenkastning mot brandkår, polis och ambulans, anlagda bränder och gängbråk med dödlig utgång. Och nu också stök så bibliotek får stänga. Även badhusen har problem. Ska vi sätta ned foten eller försvinna in i tapeten som samhälle?

De senaste veckorna har det dykt om notiser om att det stökas på biblioteken i Sverige. Ute i kommunerna verkar detta vara välkänt, men medierna tycks ha legat ganska lågt i frågan. I en kolumn i SvD visar Paulina Neuding ett axplock av händelser som fått bibliotek att ändra sin verksamhet och stänga ned delar av dagarna. Det är förskräckande läsning. Det handlar om gäng som kommer och stökar så att barnfamiljer, äldre och läxläsande unga får lämna lokalerna. Stämningen kan bli obehaglig och hotfull och själva poängen med ett bibliotek: en plats att läsa, tänka och söka, går förlorad så fort gängen skymtar.

Gäng låter könsneutralt. Majoriteten är pojkar och unga män, som uppenbarligen inte fått med sig gränser hemifrån eller inte varit förmögna att ta till sig dem. Föräldrarnas roll och ansvar borde allt oftare synas i sömmarna. Nu kan vi dock vänta oss den kör som kommer att sjunga om utanförskap, problem och förklara denna alarmerande utveckling med känslospråk.

Men nu har ju vi, samhället, provat dessa ”mjukare” förklaringsmodeller och förhållningssätt väldigt länge. De kvinnodominerade omsorgsyrkena har ofta haft tolkningsföreträde. Men resultatet av det hela, vad man levererat i samhällelig stabilitet, är svårare att mäta. Jag anser att människor ska mötas med förståelse, men också att vi alla behöver gränser. Det är vad gäller det senare som modellerna och förhållningssätten har havererat.

I vårt samhälle angrips fundamentala samhällsfunktioner, som polis, brandkår, ambulans, skolor, post och nu också andra viktiga byggstenar som bibliotek och badhus. Det slående är den samlade defensiva attityd som präglar bemötande av de genomgripande problemen med stökiga, destruktiva, respektlösa – i första hand – unga män: Biblioteken ändrar sina tider och sin verksamhet. Människor som vill nyttja biblioteken går därifrån (vilket man ju kan förstå). Bussar har slutat köra in i vissa områden, posten kommer inte eller töms inte. Polisen står uppgiven inför gängvåld. Exemplen kan mångfaldigas.

Vi håller kort sagt på att ge upp och försvinna in i tapeten som samhälle. Det behövs en ny strategi, andra metoder och ett offensivt förhållningssätt. Det är inte äldre damer som får en stunds social samvaro (även om den är tyst, eller borde vara) och intellektuell stimulans, som efter åratal av timmar på biblioteket ska behöva upphöra med det. Det är en social katastrof. För de ungdomar som behöver plugga ostört, som det kanske inte är i skolan eller hemma, förstör det studierna och planeringen.

De är de som inte respekterar andra och demokratins stöttepelare, som bibliotek, som ska hållas borta. Det måste väl finnas lagar att använda? Om inte, snabbutred så vi får någon ordning på sönderfallet. Fokus ska ligga på de vars rättigheter vi nu måste försvara och värna: Den vanliga medborgaren som har rätt att förvänta sig den samhällsservice som skapat och skapar Sverige.