Påsk och politiska kampanjer

Thomasgur1

Det Goda Samhället uppmärksammar att det för många av oss är påskvecka. Thomas Gür reflekterar här över gårdagens, Palmsöndagens, bibeltexter.

Snart är Palmsöndagen till ända – det är den sista söndagen före påsk och är ägnad minnet av Jesu intåg i Jerusalem, ridande på en åsna -, då han alltså blir mottagen av en stor folkmassa, som lägger ut palmkvistar och mantlar i hans väg. Sedan går han går upp till templet och rensar det: ”Det står skrivet: ”Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.” (Matt 21:13).

Denna berättelse, främst dess upptakt, är en av de mest intressanta berättelserna i evangelierna i ett modernt politiskt perspektiv. För mig har den, ända sedan jag läste evangelierna för första gången för en trettio år sedan, varit en klar indikation på hur avvägt Jesus kom att iscensätta sin offentliga persona. Matteusevangeliet (Matt 21:1-6) är tydligast:

”När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.” Det som sagts genom profeten som skulle uppfyllas återfinns i Sakarja 9:9:

”Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.”

Här framstår Jesus som en i de klassiska judiska skrifterna och texterna kunnig och insatt offentlig person, som medvetet organiserar sitt intåg i Jerusalem så att det framgår, utan att behöva sägas uttryckligen, att det är den av profeterna förutspådda konungen som kommer. När man själv sysslat med att planera, organisera och iscensätta politiska kampanjer, kan man inte annat än att bli imponerad. Men så var han ju inte heller en vem som helst…

Reflektionen publicerades ursprungligen på Facebook.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s