I sin ordning med karaktärsmord?

Thomasgur1

Thomas Gür

Efter det försök till karaktärsmord som genomfördes på Alice Teodorescu i radioprogrammet Veckans Boss av redaktionen för Tankesmedjan i P3 kommenterade ansvariga utgivaren för programmet, Anne Sseruwagi, den ”kritik som riktats mot innehållet” i ett pressmeddelande på Sveriges Radios hemsida den 8 mars.

Länk till pressmeddelandet HÄR.

Sseruwagis kommentar är inte längre än att den kan återges i sin helhet, inklusive felstavningar och grammatiska brister. Och den förtjänar i sin tur en kommentar, vilken följer därefter:

I det senaste avsnittet av poddradioprogrammet Veckans Boss, granskas Alice Teodorescu av Tankesmedjan i P3. Tankesmedjans redaktion består av unga komiker som har i uppdrag att granska aktuella samhällshändelser, nyheter, politik och makt med humor och satir som medel.

Denna vecka valde redaktionen att skämta om en person som just fått jobb som chef för ledarredaktionen på en av Sveriges största och mest betydande dagstidningar, Göteborgs Posten.

Alice Teodorescu är ett självklart aktuellt val till Veckans Boss utifrån hennes opinionsbildande makt. I det 25 minuter långa programmet tecknas ett porträtt av Teodorescus liv, gärningar och åsikter från många olika håll. En del av innehållet kan uppfattas som sårande, det är ibland ofrånkomligt när det gäller satir och humor som människor har så individuella uppfattningar om. Utan det överdrivna blir det sällan träffande.

Debatt har uppstått framförallt kring en lösryckt mening där man förbigående utmanar [sic] Teodorescu ”att inte vara husblatte”. Det har tolkats som ett exempel på rasism och partiskt ”vänstervridning”.  Det är olyckligt att det uppfattats på det sättet och det har naturligtivs [sic] inte varit redaktionens avsikt. Självklart vill vi inte heller ge näring åt näthat och kvinnoförakt. Vi står för alla människors lika värde och när Tankesmedjan sparkar, sparkar man uppåt och åt olika håll politiskt, både vänster och höger. Samtidigt måste det vara möjligt att göra bitande satir även om oss invandrade svenskar – både kvinnor och män – som nått maktpositioner, driva med de klassresor vi gjort, de bakgrunder och åsikter vi har. Framförallt om karriären ifråga går ut på att vara opinionsbildare.

Anne Sseruwagi, chef Sveriges Radio Malmö och ansvarig utgivare för Tankemedjan [sic] i P3

Man kan börja med att notera att Sseruwagi hävdar att Teodorescu ”granskats” i programmet i fråga och att ett porträtt har tecknats av hennes liv, gärningar och åsikter. På vilket sätt jämförelser med lasermannen och uppläsningar av sexistiska kommentarer från Flashback skulle utgöra granskning eller teckning av porträtt utvecklas emellertid inte. I nästa stycke får vi istället reda på att ”en del av innehållet kan uppfattas som sårande”,  men att det är ofrånkomligt när det gäller satir och humor,  samt att ”utan det överdrivna blir det sällan träffande”. Men vad med när det överdrivna inte blir träffande, utan är plumpt, vulgärt och förolämpande? Vad kallas det?

Därefter kommer för maktpersoner sedvanliga bortförklaringar i samband med offentliga blamage så som ”lösryckt mening” och ”förbigående” (samt att ”uppmanar” blivit till ”utmanar”). Att någon blir kallad för ”husblatte” kan dock inte ”tolkas” som rasism:  Men det är rasism och förstår man inte det ska man inte syssla med publicistik.

Därpå följer ytterligare en klassisk vändning om att det skulle vara ”olyckligt att det uppfattas på det sättet”. Om man sålunda konstaterar att det är rasism att bli kallad för ”husblatte” är det en subjektiv känsla, som det är olyckligt att man bibragts.

”Det har naturligtvis inte varit redaktionens avsikt”, heter det. Men Sseruwagi förklarar inte för oss vad som varit avsikten. Den avsikten hade varit intressant att få veta. Att läsa upp sexistiska förolämpningar från Flashback om en ung kvinna ger tydligen inte heller ”näring åt kvinnoförakt”, enligt Sseruwagi – en förunderlig beskrivning.

Sedan heter det att Tankesmedjan sparkar uppåt. Det sakförhållandet att man överhuvudtaget beskriver sin publicistiska gärning som att man sparkar må vara en sak, men att man genom radioprogram i den statliga radion, bekostad av licenspengar, genomför karaktärsmord på offentliga personer och kallar det för att sparka uppåt är en märklig verklighetsbeskrivning.

Slutligen är det intressant att notera att Anne Sseruwagi använder sitt eget invandrarskap som argument när hon försvarar att en annan invandrare har kallats för ”husblatte” i public service. Tråkigt nog utvecklar hon inte vad det innebär för hennes relation som invandrare till sin arbetsgivare, när hennes kolleger i den statliga radion begår karaktärsmord på en annan invandare och hon tycker att det är i sin ordning.

2 thoughts on “I sin ordning med karaktärsmord?

  1. Martin Jacobsson skriver:

    Bra skrivet ! Men varför tycker vissa att det är så ok att sparka uppåt ? Ska man överhuvudtaget sparka och ska man i så fall sparka på någon som inte har gjort någon illa ?

    Gilla

  2. Patrik skriver:

    De personerna som gjorde politiska försvann en efter en. Att Unge lämnade var spiken i kistan. Som en trogen lyssnare kan jag konstatera att personangrepp mot personer på högerkanten är programmets huvudfokus numera. Att anställa aktiva socialdemokrater som Dilan Apac kan inte vara en slump

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s