Det kom ett mejl…
För en tid sedan skrev jag om min farmor och hennes mor i en krönika här på Det Goda Samhället. Den texten hamnade så småningom i flödet hos en släkting, vilket föranledde följande kommentar:
”Jag vet att du inte är ansvarig för vad som skrivs i kommentarsfältet, men jag måste bara säga att det gjorde mig mycket bedrövad att läsa grovt rasistiska kommentarer i anslutning till texten om vår godhjärtade farmor.”
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4 oktober) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Bitte Assarmo om teveserien Sopranos. Serien, som sändes i 86 avsnitt mellan 1999 och 2007, handlar om en italienskättad maffiafamilj i New Jersey.
Den italienska identiteten är väldigt viktig för maffiabossen Tony Soprano och hans familj. Så är det för italiensk-amerikaner, både i serien och verkligheten. Mat och högtider är ett sätt att skapa gemenskap och hemkänsla. I Sverige förstår man detta när det gäller andra grupper, men svenskens längtan efter gemenskap och hemkänsla kan ses som suspekt.
Göran Greider har presenterat en poesibok, inklusive en del prosatexter, som han kallar för ”självbiografiska sviter”. I en av sviterna görs följande observation:
Var inte rädd att upprepa det självklara:
De rika behöver inte det de har och de fattiga har inte det de behöver.
Vad jag kan förstå är detta konstaterande korrekt. De rika behöver inte sina rikedomar om man med behöver menar erfordrar för en rimlig överlevnad. Åtminstone behöver de inte alla sina resurser för detta. Det är nog också sant att fattiga saknar livets nödtorft. Att sakna existensminimum är själva definitionen på fattigdom.
FRÅGAN:
Jag misstänker att min man är otrogen – hur tar jag reda på sanningen?
Hej Katerina, jag är en kvinna på 38 år som misstänker att min man är otrogen…Jag har haft en konstig magkänsla i flera månader. Han är väldigt upptagen med sin mobiltelefon, och jag ser små förändringar i hur han beter sig, och hur han klär sig. Han har köpt flera nya skjortor och har börjat bry sig mer om sitt utseende.
Ja det kanske är en fyrtioårskris hos honom (han fyller 40 i november), men jag har ändå en känsla av att det kan vara något mer. Han har alltid varit omtänksam och förekommande mot mig, men nu är det som om han är mindre intresserad av att prata och umgås… han brukade alltid fråga hur jag haft det när vi kommit hem från jobbet men nu är han mest disträ. Jag har försökt att fråga vad det är men han slår ifrån sig och säger att jag inbillar mig. Men jag blir allt mer osäker.
I detta italienska TV-program beskrivs hur Mussolini lyckades ta makten. Han startade som socialist tillhörande socialistpartiets vänsterflygel. 1904 skrev han: ”Frågan om proletariatets frigörelse framgår i dess verkliga uttryck – den fortgående uppbyggnaden av styrka i de folkliga organisationerna, som fyllda av denna kraft exproprierar borgerligheten. Proletariatet som klass är den enda aktören i denna process och har intressen motsatta alla andra klassers.” Citatet ingår i ett stycke med titeln ”Lovord till packet”. Och i ett annat sammanhang skriver han. ”I vissa avgörande skeden är också vi slödder”. Det ter sig kanske något egendomligt att han uttrycker sig så, men det är förstås ett sätt att uttrycka förakt för den rådande samhällsordningen, ett förakt särskilt riktat mot borgerligheten.
Marine Le Pens brorsdotter Marion Maréchal, 29, har startat ett långsiktigt race för att ett patriotiskt högerparti en dag ska kunna komma till makten i Frankrike. Hennes Institute of Sciences Sociales, Economics and Politics, ISSEP, syftar till att bli ett konservativt svar på science-po elitskolan.
Om du inte läst om Bitte Assarmos farmors mor Emma Persdotter så gör det. Emma Persdotter var en utfattig ensamstående flerbarnsmor som genom skötsamhet och goda värderingar med fortsatt självrespekt lyckades hålla igång familjen trots utsatthet i form exempelvis av stampat jordgolv och femton kvadratmeters boyta.
Det är möjligt att jag romantiserar men jag tror att Emma Persdotters mentalitet och beteende var typiska för den svenska 1800-talsmänniskan. Jag tror att svenskarna var strävsamma, ödmjuka, plikttrogna och tåliga och att det var på grund av den sinnesförfattningen som Sverige, när marknadsekonomin och entreprenörskapet släpptes loss, kunde förvandlas från ett av Europas fattigaste länder till det kanske rikaste.
Den 4 oktober är inte bara Kanelbullens dag, även om det är lätt att tro det när man ser sig omkring i butiker och på caféer. 4 oktober är också den dag då katoliker, och även många andra kristna över hela världen, firar det omtyckta helgonet Franciskus av Assisi.
Franciskus av Assisi, den helige Franciskus, föddes 1181 eller 1182 i Assisi. Han växte upp i högmedeltidens Italien, med allt vad det innebar av storpolitik och religiös iver. Det var riddarnas och korstågens tid – det var en tid av rivalitet mellan påve och kejsare – och en tid av klasskillnader, ojämlikhet och motsättningar mellan olika kristna grupper.
Fyra poliser har dödats i en knivattack i Paris. Dådet skedde på torsdagen, och gärningsmannen ska enligt fransk […]
Vad är det för mening att diskutera immigration och integration så länge man utesluter faktorn kvantitet? Att integrera tio tusen människor är en sak. Att integrera en miljon är en annan. Inga vackra sagor om integration, assimilation och nya gemensamhetsskapande berättelser för nya och gamla svenskar räddar oss från matematikens verklighet.
Jag läser en artikel i Kvartal (i serien om den nya nödvändiga berättelsen om Sverige som jag nyligen diskuterade här på Det Goda Samhället) av Dan Korn där författaren talar om en ”öppen nationalism” som möjlig väg mot en ny svensk gemenskap. Korn distanserar sig från det han kallar den ”etniska nationalismen” vilken skulle bygga på ”en rasistisk dröm om en ren folkstam”.
Om civilminister Ardalan Shekarabi må man tycka vad man vill. Det finns säkert många som känner betydande frustration över att han med sitt förflutna som illegal invandrare, och sitt fusk med pengar från SSU, faktiskt har lyckats bli statsråd i Sveriges regering. Ingen kan dock neka till att han har ett mycket känsligt väderkorn. Hans utspel härförleden på sociala medier, om behovet av en skärpt migrationspolitik, kan svårligen ses som annat än första steget på en väg mot att själv ta över makten. Tyvärr finns mycket som pekar på att det kan lyckas.
Synen på de äldre samhällsbyggarna är något som jag ständigt återkommer till. Och det finns tyvärr ingen anledning att tro att jag ska kunna sluta skriva om den inom någon överskådlig framtid, för numera kommer nästan dagligen bevis för hur styvmoderligt det officiella Sverige ser på dem som byggde upp välfärden.
Ett av de senaste exemplen är stenkastningen mot pensionärer i Trollhättan, i stadsdelen Kronogården. Barn i tioårsåldern roar sig med att kasta sten på bingospelande åldringar, och skrika skällsord som ”hora” efter dem. Och vidrigheterna har pågått en längre tid. De här förvildade barnen har krossat fönster, och hotat de gamla, ett bra tag innan public service uppmärksammade situationen. PRO-föreningen i Kronogården har tvingats byta fönster 23 gånger bara det senaste året. TJUGOTRE.
En svensk gymnasist hade tillbringat ett år på en amerikansk skola i en delstat där körkortsåldern var 16 år. Gymnasisten tog såklart körkort. När han som sjuttonåring kom tillbaka till Sverige stegade han in på en polisstation, visade upp körkortet som inte ens hade foto och frågade om det gällde i Sverige. Polismannen bakom disken tog kortet, vände och vred på det och sa: ”Tja, det är ju ett körkort så det gör det väl”.
Tror du på den historien? Knappt? I varje fall hade den inte kunnat inträffa idag.
Vänsterpartiets Linda Snecker anser att det är viktigt att vi behåller straffrabatten för unga i Sverige eftersom detta är en tradition som vi iakttagit sedan 1734. Det sa hon i en debatt i SVT den 17 september, när hon debatterade mot Moderaternas Johan Forsell.
Jag vet inte hur påläst Linda Snecker är i den här frågan, och vet inte själv hur den tradition hon hänvisar till är utformad i 1734 års lag. Däremot gör det mig något fundersam att en modern, svensk politiker är så mån om att bevara en nästan 300 år gammal tradition. Det vanliga brukar ju vara det motsatta – att svenska politiker helst vill avskaffa svenska traditioner.
Från vanligtvis välunderrättat håll förljudes direktoratet för ständig utjämning ha delgivit myndigheter och allmänhet ett dokument innehållande nya regler för verklighetens förbättrande och förskönande. Fortsättningsvis bör endast kategorierna man, kvinna samt icke man-kvinna användas vid uttalanden om verkligheten och dess humanoider.
Därmed fortsätter direktoratet det arbete som inleddes med icke existensförklarandet av Linnés arbete. I fortsättningen skall endast färger användas för beskrivning av olika växter. Påståenden om släktskap eller icke släktskap mellan någon växt av viss färg med någon annan växt av samma eller annan färg skall ovillkorligen undvikas.
För några dagar sedan fylldes Kungsträdgården i Stockholm av tusentals människor som demonstrerade för ”klimatet”. Demonstrationen arrangerades av Greta Thunbergs rörelse Fridays for Future.
Vänstern, som brukar vara intresserade av att räkna antalet rasifierade i olika sammanhang, har inte visat något intresse för demonstrationens hudfärgssammansättning. Den som tittar på bilderna kan lätt konstatera att vitt var den dominerande färgen.
Jag gillar den filosofiska principen ”Ockhams rakkniv”. Den har fått sitt namn efter den engelske 1200-talsfilosofen och franciskanermunken William Ockham. Principen innebär att man inte ska krångla till saker i onödan utan förklara allt så enkelt det går.
Ingen ska påstå att tillvaron i Sverige för ett halvsekel sedan var bekymmerslös. De som var med kan tänka på hur det kändes att gå till tandläkaren. Men när man tänker på den tiden och jämför med våra dagar så är det en sak som framstår särskilt tydligt när man låtit munkens rakkniv göra sitt jobb, nämligen att nästan alla medborgare på den tiden var skötsamma, ambitiösa människor med medelklassvärderingar.
Inget land har producerat så många gurus som Indien. Ordet betyder ”lärare” på sanskrit och brukar användas som titel på andliga ledare, som av sina anhängare tillmäts absolut auktoritet. Gurus är ofta komplexa individer med dramatiska livsöden, som till exempel Osho eller Bhagwan som han tidigare kallades – i Sverige mest känd genom artisten Ted Gärdestad, som en gång bodde på hans ranch i Oregon. En erfarenhet som troligen fördjupade de psykiska problem som ledde till hans självmord 1997.
Själv besökte jag Osho Midgård på Vallgatan i Göteborg några gånger under 80-talet. I ett rum med madrasserade väggar kunde man till exempel prova ”dynamisk meditation” – en teknik som för tankarna till den en gång så populära primalterapin. Säkert välgörande för vissa, kanske riskabelt för andra med bräcklig identitet.
Dagens Nyheter hade en artikel om en rysk skolpojke i sibiriska Krasnojarsk som klippt sig som Zlatan Ibrahimovic, alltså med rakade sidor och en stor hårknut i nacken.
Lärarinnan tyckte att det var en ”utmanande, omanlig och västimporterad” frisyr. Skolan bestämde att pojken fick studera hemma tills han klippt sig. Rektorn sa: ”Han vill förverkliga sig själv. I morgon vill alla andra också göra det. Hur kommer det då att se ut? Vad gör vi om någon vill förverkliga sig själv genom att slå till någon?”.
Barn och ungdomar, och i vår tid även unga vuxna, är lätta att påverka och entusiasmera. De flesta känner till vilka under som skickliga lärare eller energiska sportledare kan genomföra även med till synes hopplösa ungdomar. Skickliga politiker i Sovjet och Nazityskland och inte minst i Kina under Mao var mycket framgångsrika att engagera ungdomen för sin politik. I Kina känner vi detta från det stora språnget 1958-1962 och i kulturrevolutionen något decennium senare.
Vid det stora språnget ville man på rekordtid genomföra en massiv ökning av såväl agrarproduktion som tillverkning av stål. På bynivå tillverkades primitiva masugnar där även folks kastruller och stekpannor hamnade.
I gammelmedia gör man en stor sak över att Frankrike har en kvinnlig imam. Hon kallas Frankrikes första kvinnliga imam.
Det stämmer dock inte, kvinnliga imamer har alltid funnits, och helt säkert även i Frankrike. Profetens barnhustru Aisha som alltid brukar nämnas av dem som kallar Muhammed pedofil, räknas faktiskt inom sunnitisk islam som en stor lärd. Shiamuslimerna avskyr henne, men det är en annan historia.
Det som gör de här nya kvinnliga imamerna i väst speciella – Kahina är inte den enda – är att de leder både män och kvinnor i bön. Tidigare har kvinnliga imamer, förutom att undervisa, bara lett andra kvinnor i bön.
FRÅGAN:
Hej Katerina och tack för alla dina intressanta texter här på Det Goda Samhället! Läser allt du skriver.
Nu har jag själv en fråga, eller snarare en fundering. Ingen stor grej egentligen, men kanske tycker du det är relevant att ta upp saken i din spalt. Jag har en väninna som i flera år låtit mig veta hur illa det är att jag inte entuasiastiskt köper svensk migrationspolitik rakt av. Det har till och med gått så långt att vi blivit osams. Nu på sistone verkar min vän ha fått ett uppvaknande, kanske för att hon själv drabbats av inbrott i sin villa i ett finare område utanför Stockholm, av vad som förefaller en utländsk liga enligt det som polisen sagt… Hon, som tidigare förespråkat öppna gränser skriver plötsligt på Facebook om hur oroväckande det är att poliser inte får resurser. Hon har också delat länkar om kommunernas kris. Jag ser helt enkelt en vändning i hennes attityd.
För några dagar sedan träffade jag tre personer som oberoende av varandra skakade på huvudet och sa att detta är obegripligt. Vad är obegripligt? frågade jag. De gör ju ingenting! sa en av de tre uppgivet. Vem gör ingenting? frågade jag. Politikerna, de gör ingenting åt någonting, skolan, skjutningarna, vad som helst. De snackar men sedan händer det ingenting. Vad är det för obegripligt med det? frågade jag.
En annan sa: nu har de fördubblat skatten på min tio år gamla Volvo. Vad är meningen? Ska jag inte ha någon bil? Det känns som om en maffia har tagit kommandot över landet. De missköter Sverige och pungslår mig. Jag begriper ingenting. Är det så svårt att begripa? sa jag.
Den svenska godheten känner inga gränser. Den är faktiskt så gränslös att man kan avfärda en människas vittnesmål om sina egna erfarenheter som ett hot från ”ytterlighetshögern”. I alla fall om man får tro Gellert Tamas, den man som gjorde sig ett namn och en karriär på att skriva om de apatiska flyktingbarnen. Det har nämligen visat sig att han, och många med honom, hade fel.
Asylsökande med apatiska barn började dyka upp i den svenska samhällsdebatten under 2005. Barn, vars familjer sökte asyl i Sverige, visade upp ett katatoniskt tillstånd och det debatterades häftigt om orsakerna. Vissa ansåg att det var asylprocessens osäkerhet som låg till grund för barnens apati – andra att orsaken till apatin snarare låg i vanvård, undernäring och misshandel i hemmet.
Kent Ekeroth är numera journalist. Han är mycket duktig. Lugn, saklig och påläst genomför han sina intervjuer. Denna är lysande. Den intervjuade är också mycket imponerande.
Här träffar han Thomas Jackson, som tidigt, då debatten om de apatiska barnen tog fart, var den som ihärdigast framförde uppfattningen att alla dessa fall med sängliggande, sondmatade och påstått apatiska barn var klara exempel på påtvingad simulering. Föräldrarna tvingade barnen att framstå som apatiska genom att svälta dem till dödens närhet. Det skedde med mycket brutala medel.
Nu heter det att Sverige behöver en ny ”berättelse”. Som om en välgörande berättelse om ett land i kris skulle vara möjlig att skriva bara för att man vill det. Hur ska det gå till? Ska propagandacentraler skapas som ska inpränta i oss alla, svenskar, turkar, somalier och araber, att vi är en del av en gemensam historia där vi alla kämpar för en gemensam sak? Lycka till.
Vi kommer under de närmaste åren få höra till leda att Sverige behöver en ny ”berättelse”. Sverige har förändrats, befolkningssammansättningen har förändrats. Många som bor i Sverige 2019 har inte sitt ursprung här. Vi delar inte längre språk eller gemensam kultur. Då är det berättelsen som ska rädda oss. Sverige behöver en ny berättelse.
Jag tror med tilltagande övertygelse att Sveriges problem är att en växande del av befolkningen, uppmuntrade därtill av PK-ideologin, har övergivit eller aldrig fått tillfälle att tillägna sig den mentalitet som en gång gjorde landet så framgångsrikt. Den mentaliteten består av ett paket av värderingar och attityder såsom flit, ansvarskänsla, vilja att stå på egna ben, pliktkänsla, solidaritet med nästan och mycket annat sådant som Sverige i alltför stor utsträckning lagt på hyllan. Faktum är att den dominerande PK-ideologin förhånar dessa välsignelsebringande dygder i stället för att, som Sverige borde, predika dem till allmän efterföljd. Konsekvensen är att människomaterialet genomsnittligt blivit sämre. Inte undra på att staten och kommunerna får budgetproblem.
Idag är det den 29 september och den helige Mikaels dag, Mickelsmäss eller Mikaelidagen. Det betyder att sommaren är slut och hösten tar vid, sommarhalvåret övergår nu i vinterhalvåret. Egentligen skedde detta den en 23 september i år vid höstdagjämningen. Höstdagjämningen innebär att natten är lika lång som dagen, sedan, under vinterhalvåret, blir natten längre och längre och dagarna kortare, tills vi kommer till vintersolståndet, årets kortaste dag den 22 december. Det är då, i den mörkaste tiden, vi firar solens födelse och återkomst, de kristna firar även Jesus, Guds sons födelse, ”världens ljus”.
Vårt land är rikt på uråldriga budskap i sten. Under tusentals år har bilder och textslingor arbetats in i bergytor och klippblock. Få delar av vårt kulturarv har så mycket att berätta om vår tidiga historia som det som knackats, huggits och karvats in i gnejs och granit. Idag skriver Malin Kim om våra hällristningar och om glädjen i att ägna en solig söndag åt att ta på plats försöka uttolka våra förfäders budskap till eftervärlden.
I det område som idag är Sverige började befolkningen göra hällristningar för 7000 år sedan. Rikligast är de i landets södra delar, men de förekommer ända upp i de norrländska landskapen. Totalt har Sverige över 10 000 kända hällristningslokaler och än idag upptäcks nya.
Om socialdemokraten Ardalan Shekarabi någon gång i framtiden blir statsminister kan det finnas skäl att titta på vem han är och vad han står för.
Shekarabi, föddes 1978 i England men växte upp i Iran. 1989 kom han tillsammans med sin mor till Sverige som politisk flykting. På grund av det s k Luciabeslutet 1989 (S-regeringens beslut att minska invandringen, endast de som ansågs ha flyktingskäl enligt FN:s definition beviljades asyl) fick de avslag på sin asylansökan (de var brittiska medborgare vid ankomsten till Sverige).
