I Sverige, som jag känt det, är normaltillståndet att man litar på att saker ska fungera och att stat och myndigheter i stort sett ska säga sanningen. Tågen ska på det hela taget gå i tid och skollärarna ska kunna stava. Annars är det en skandal. Hur det märkvärdiga system ser ut som ligger bakom alla dessa vardagsframgångar bryr vi oss inte om eftersom saker och ting faktiskt fungerar som vi förväntar oss. Tillståndet kallas tillit.
Antalet genom skjutningar dödade år 2005 var under 10 (efter att åren före ha varierat upp och ner). I fjol var det 46. Det har alltså skett en femdubbling under mellanliggande år. Som framgår av diagrammet nedan har utvecklingen i Sverige avvikit från den genomsnittligt europeiska främst under dessa år.
Det förtrollade svärdet är en serie tecknad av Bengt-Olof Wennerberg, även kallad Bowen. Den publicerades i Vecko-Revyn på 40- och 50-talet som en del i en följetong med berättelser ur Tusen och en natt. Bowens förmodligen mest spridda verk är annars vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan.
När kriser nu har kommit över oss i form av pandemier och krig i vårt närområde har även liberaler och socialister börjat tala väl om ”nationalstaten”. Svenska flaggan tas fram på regeringens presskonferenser. Alla partier vill rusta upp Försvaret.
Enligt mångkulturparadigmet finns det ingen skillnad på kulturer och folk. Det är inte bara det att alla har lika värde. Dessutom har alla i hela världen ungefär samma egenskaper. Det finns inga individuella egenheter, varken för individer eller kulturer eller nationer. Upptäcks det någon gång att tillvaron genom någon sorts oönskad mutation ger upphov till något individuellt och avvikande måste alla klutar sättas in för att motverka anomalin.
Av detta följer att kulturer och nationer inte kan ha särdrag. Alla är lika. Det är därför inte tillåtet att säga att skottar är snåla, romer tjuvaktiga, tyskar ordentliga eller svenskar konflikträdda. Häromdagen drog jag ett gammalt skämt som inte togs väl upp. Frågan var vilket som är världens kortaste bok, ”Tysk humor genom femhundra år” eller ”Italienska krigshjältar”.
Måndagen den 21 mars år 2022 klockan 17.12 ringer en elev från Malmö
Latins skola till polisen. Han berättar att han dödat två lärare. Hur har vi hamnat här?
När min pappa började sin tjänst som lärare och kantor i ett litet samhälle i norra Halland så blev han en respekterad person i byn. Människor han mötte bockade och bugade för läraren då han var den som skulle få deras barn att bli något. Då pappa kom ifrån en större stad så var detta något generande till en början fast han vande sig snabbt och trivdes i denna “berömmelse”.
År 2017 bestämde sig Sveriges riksdag för ett klimatmål. Per 2045 ska Sverige netto inte längre släppa ut några växthusgaser. I regeringen satt ett halvdussin miljöpartister som antagligen var den drivande kraften. Där fanns till exempel vice statsministern och klimatministern Isabella Lövin, hon som skrev boken Tyst hav eftersom hon trodde att havet skulle bli tyst när den sista torsken var utfiskad. Där fanns utbildningsministern Gustav Fridolin, han som lovade att lösa den svenska skolans problem på hundra dagar. De andra miljöpartisterna kan man inte heller ha något förtroende för vilket måste vara förklaringen till att partiet ser ut att snubbla på fyraprocentsgränsen inför höstens val. (Håll tummarna att partiet åker ut!)
Ibland funderar jag på vart tiden tar vägen. I sommar fyller jag 60 – hur är det ens möjligt när jag inte är en dag äldre än 25? På insidan, alltså. På utsidan märks det alldeles för väl att åren gått. Det gråa håret talar sitt tydliga språk (tur det finns hårfärg!), så även det artrosdrabbade knät. Men mest märker jag tidens gång på min allt mer cyniska läggning. Jag tror inte längre på någonting, känns det som. Som när Säpo varnar för att Ryssland kan tänkas manipulera det svenska valet. Det första jag tänker när jag läser deras detaljerade redogörelse är: vad är de ute efter? Inte ryssarna alltså, utan Säpo – eller rättare sagt de politiker som är Säpos uppdragsgivare.
De särskilda operationerna i Ukraina lockar till engagemang. Det är, förstås, lättare för vissa än för andra att ta ställning. Oavsett vilken sida man till slut stödjer tjänar ändå alla på att man avstår från att smäda eller förlöjliga någon av parterna. Detta gäller särskilt Ryssland och dess president, Vladimir Putin.
Så betraktar jag Sveriges ekonomiska och sociala välståndstid.
Den nådde, utifrån min horisont, sin kulmen mellan åren 1936-1975. Det var under de åren som socialdemokraterna, i samarbete med borgarna, genomförde många av de politiska reformer som underlättade livet för vanligt folk.
När jag reser omkring i världen besöker jag ofta tempel. Inte för att jag är överdrivet religiös men jag tycker om stämningen. Vare sig det gäller kristna, hinduiska eller buddhistiska helgedomar finns en känsla i väggarna som säger att här har människor försökt föreställa sig något universellt, storslaget och obegripligt. Någonting utöver livet, döden och det beklagansvärda tillstånd som kallas lidande. Utanför templet stöter man ofta på tiggare som ber om en allmosa.
I ett avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Mohamed Omar (Eddie) med litteraturvetaren och samhällsdebattören Erik van der Heeg om filmen Starship Troopers (1997) och dess politiska innebörd.
Idag tänkte jag på min mamma. Det gör jag i och för sig ganska ofta, men just idag har hon känts mer närvarande än vanligt. Kanske beror det på att sonen bjöd på en av hennes paradrätter – fläsk med löksås – igår, kanske på att jag nyss fick en liten pärlhyacint av en god vän.
Pärlhyacinter var en av min mammas favoritblommor och jag tänker alltid på henne när jag ser de vackra små blommorna. När pärlhyacinterna kom in i vårt hem så var våren på väg, det visste man med bestämdhet.
För dem som trodde att västerlandets, i först hand USA:s, ekonomiska sanktioner mot Ryssland mest handlade om att ta de ryska oligarkernas mastodontyachter och lyxbostäder i London har den senaste tiden gett anledning till ett genomgripande nytänkande. Jag kan med viss ruelse delvis placera mig själv i den gruppen. Jag har visserligen argumenterat att den tilltagande ekonomiska integrationen och det därmed ökande ömsesidiga beroendet mellan länderna skulle kunna utnyttjas för att avsevärt försvåra kriget men att jag skulle få så sagolikt rätt hade jag aldrig anat. Jag tror ingen hade fattat vilken skada sanktionerna skulle göra på den ryska ekonomin. Till och med president Biden verkar glatt överraskad.
Det danska finansministeriet har publicerat en grundläggande undersökning om kostnaderna för invandringen (Finansministeriet 2021). I studien undersöks de åldersspecifika nettointäkterna för de offentliga finanserna som genereras av den danska infödda befolkningen och tre befolkningsgrupper av utländsk härkomst.
När dessa resultat kombineras med de nordiska befolkningsprognoserna för i stort sett samma delpopulationer (Tarvainen 2018, 2020a) får man en unik prognos för de framtida kostnaderna för invandring. Eftersom de nordiska samhällena är likartade ger det oss en möjlighet att använda de danska uppgifterna för att uppskatta även de övriga nordiska ländernas kostnader för immigrationen.
Denna veckas YouTube-video från den fristående dissidenten Pär Ström handlar om att västvärldens välstånd är välförtjänt.
Nyligen hörde jag Boris Johnson tala om kriget i Ukraina och även svara på frågor från journalister. Det var en närmast chockartad upplevelse, som lämnade mig mållös. Boris Johnson svarade nämligen på varenda fråga utan att svänga sig med floskler och utan att bli förnärmad.
Om socialdemokraternas satsning på fattiga pensionärer och remissinstansernas reaktioner.
Ålder är bara en siffra, har vi hört under några år nu. Ungefär som att kön bara är en social konstruktion som kan man välja lite som man vill, efter tycke och smak.
För ett tag sedan prövade jag att jobba som städare på ett kontor. Det var ett trevligt jobb. Jag tycker om att tjäna. När man går omkring i bakgrunden observerar man saker.
Jag är orolig för svenskens karaktär. Vuxna människor beter sig som barn. Många vuxna saknar tålamod och behärskning.
Västerlandet, där Sverige ingår, består av ett antal demokratiska nationer. Jag tror att det är ett någorlunda okontroversiellt påstående. Lite mer kontroversiellt är att hävda, vilket jag nu ska göra, att demokratin inte alltid är densamma över tid och rum och att den västerländska demokratin numera är ganska dekadent vilket bland annat manifesterar sig i att den – på goda grunder om du frågar mig – brister i tilltro till sig själv. Till exempel ifrågasätter den allt oftare välfärdsstaten som den tidigare betraktade som en stolt och troligtvis evig landvinning för mänskligheten.
Från och med i dag kommer nyhetsredaktionerna på SVT alltid ställa denna fråga till alla män de intervjuar, som flytt/flyttat hit från respektive land:
Konflikten mellan Ukraina och Ryssland är också en konflikt mellan Ukraina och Nato. Konflikten har dessutom omedelbara konsekvenser för Sverige som gör att vår globalistiska politiska inriktning måste ifrågasättas.
Allt det jag inte begriper kan jag, tror jag, restlöst lägga i två högar. Den ena högen består av sådant jag inte fattar för att jag inte läst på eller inte tränat tillräckligt, till exempel Einsteins relativitetsteorier eller femkortsöppning i bridge. (I ärlighetens namn bör jag framhålla att jag knappt kan någon annan bridgeöppning heller.) I den andra högen ligger sådant som ingen begriper och därför inte jag heller. Där finns till exempel frågan om livets uppkomst.
Om man kan flytta till ett avlägset okänt land och där blir serverad absolut allt på ett silverfat, så gott som utan några krav på egen insats, så formas individens handlingssätt, mentalitet och tänkande i väldigt stor utsträckning efter dessa nya förutsättningar.
Ryssland har invaderat Ukraina och i dagsläget vet man inte vem som vinner. Varför inte supermakten Ryssland, som har samlat en armé på nästan 200 000 soldater, ännu inte besegrat Ukraina är anmärkningsvärt. Men alltfler fakta sipprar ut om förhållanden i den ryska armén vilket kan ge en hint om anledningen.
Jag har tänkt en del på FN:s mänskliga rättigheter som de presenteras i det västerländska välfärdstänkandets ursprungsdokument som är just den allmänna rättighetsförklaringen från 1948. Jag gillar inte det där med att miljardtals människor enligt tjugofjärde paragrafen skulle ha rätt att be mig om betald semesterledighet och att jag, eller kanske jag via svenska staten, skulle ha en motsvarande skyldighet att betala.
I ett avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Jonas W. E. Andersson.
Många journalister varnar för att ”ensamkommande barn” som nu kommer till Sverige i flyktingvågen från Ukraina kan bli utnyttjade och fara illa. Bland annat i Sveriges Radio tas detta upp.
De ser dock denna risk som kommande från ett enda håll, alltså från ondskefulla svenskar som inte har rent mjöl i påsen när de erbjuder sin hjälp.
I spåren av Rysslands krig mot Ukraina fortsätter företag och organisationer att ta avstånd på det enda sätt de känner till. Meningslösa manifestationer är ”den nya lilla svarta”, något som vi tidigare skrivit om här på Det Goda Samhället. Nu är det Arlas tur att visa att de valt rätt sida, och det gör de genom att tillfälligt sluta sälja Kefir, eftersom förpackningen ”associeras med Ryssland”. Nu räcker det alltså inte med att ta avstånd från Putin utan även från de klassiska lökkupolerna som kännetecknar de ryska kyrkorna.
Dessa patetiska kvinnor har på ålderns höst vigt sina liv åt att hjälpa ”ensamkommande flyktingbarn”. Vilka i själva verket till största delen är vuxna män utan asylskäl som levt sina liv i Iran men påstår sig ha ”flytt” från Afghanistan. Det hela är vämjeligt.
