Alltsedan antiken har vi fått berättelser om förhållandena mellan de bästa – eliten – och de andra, folket. När det varit problem i samhället har man skyllt på varandra. På vartdera hållet har man haft uppfattningen att det är de andra som har felat. Inom eliten har man varit enig, liksom bland folket.
Mellan åren 1990 till 2021 var massinvandringen från Mellanöstern och Afrika en ren vinstaffär för Sverige. Denna massinvandring har gett oss en helt fantastisk superekonomi.
Invandrarna har inte bara räddat vår välfärd, som skola, sjukvård och äldreomsorg. De har även säkrat upp och förstärkt vårt pensionssystem så att vi alla kan känna oss trygga inför ålderns höst.
Ibland blir jag bjuden på middag till vänner/bekanta, som brukar träffas då och då. Vissa av dem har jag känt i 40 år, andra har jag blivit bekant med betydligt senare. Numera är de flesta pensionärer efter ett långt och engagerat yrkesliv i offentlig tjänst. De äger bostadsrätter eller villor sedan årtionden, vilket givit dem kapital i mångmiljonklassen. Bara de stått tillräckligt länge i bostadskön för att kunna kapitalisera innehavet genom att få en hyresrätt i ett attraktivt område, förstås. De är solid medelklass i de flesta aspekter.
Detta ökar onekligen stridsviljan och kamplusten hos svenska vapenföra män och kvinnor, om vi skulle hamna i skarpt läge.
Om till exempel Putin skulle göra verklighet av sina aggressiva hot mot vår nation. Eller något annat som hotar vår bräckliga demokrati skulle dyka upp.
Häromdagen skrev jag en lätt euforisk text om att det vore tur för oss (svenskar, till exempel) om Ukraina vann kriget ty då skulle Ryssland vara så bortgjort att risken för ett vidare ryskt angrepp på Natoländer som Estland – och därmed indirekt Sverige – vore som bortblåst. Jag fick en del mothugg.
Jag tränar yoga ibland och vid en yogalektion så började läraren, en vit kvinna, mässa mantran på sanskrit. Några tjejer började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras ögon.
Händelsen fick mig att tänka på hur religiösa inslag blir mer okej när de har icke-västerländsk förpackning. Hade läraren kunnat knäppa händerna och sagt att nu ska vi be Fader vår? Jag tror inte det. Jag tror att hon då hade fått ta ett snack med gymmets ledning.
Ett par gånger under förra seklet, i början och i slutet, öppnade sig möjlighet för demokratin att etablera sig i Ryssland. Det misslyckades. Varför?
Gång på gång har USA försökt få demokrati att avlösa olika diktaturer. Det har alltid misslyckats, direkt eller efter någon tid.
Regeringens förslag till kompensation för de idiothöga bensinpriserna är, om jag förstått saken rätt:
o Sänkt skatt på diesel och bensin med 1 krona och 30 öre per liter mellan den 1 juni och den 31 oktober.
Karl Marx hade en förenklad men användbar idé – skam den som tänker illa därom ty det är just förenklingen som skapar användbarheten – om att det är klasskampen som driver historien. Han reducerade historien till en kamp mellan två mot varandra fientliga lag, till exempel kapitalister mot proletärer under hans egen epok. Petimätrar kunde lätt lassa upp fakta som vederlade denna tolkning, såsom exempelvis att det fanns stora grupper av bönder och hantverkare som inte så lätt kunde inordnas i schemat, men det spelade ingen roll ty urkraften i Marx tänkande härrörde från den verklighetsuppfattning som människor nog haft i alla tider, nämligen att samhället består av dem däruppe och dem därnere, av överklass och underklass.
För att försöka förstå lite om hur Moskva ser på Ukraina – och framförallt Krim – skulle man kunna byta ut Krim mot Göteborg.
Ponera att under unionstiden mellan Sverige och Norge – som varade i nästan 100 år längre än hela Sovjetunionens historia – Stockholm hade beslutat att Göteborg av administrative skäl skulle styras från Oslo istället för från Stockholm (det var ända i Stockholm makten låg). När sen Norge/Ukraina bröt sig loss från moderlandet hamnade Göteborg/Krim på ”fel” sida. Där bodde fortfarande svenskar/ryssar som nu skulle styras av norrmän/ukrainare.
Så är det Saint Patrick’s Day igen och jag ska förstås fira på samma sätt som jag gjort ända sedan tidigt 90-tal då jag första gången upplevde Saint Patrick’s Day i Hells Kitchen i New York. Där bjöds ett Saint Patricksfirande som var något i hästväg, kan jag lova. Då, för 30 år sen, var kvarteret fortfarande i mångt och mycket irländskt med många pubar och en befolkning som hade en fot kvar i det gamla landet. En sån festglädje är svår att släppa, till och med som en avfälling som jag.
Sverige har minst sagt en ambivalent inställning till invandring. Å ena sidan ska vi ta emot människor med öppna armar: Alla är lika mycket värda och alla kan bli svenskar. Å andra sidan flyttar svenskar från de bostadsområden där invandrarna (i alla fall vissa invandrare) bor och tar sina barn från de skolor där majoriteten av barnen har invandrarbakgrund. I det praktiska livet vill svenskarna inte ha med invandringen att göra.
På morgonen den 24 februari 2022 hann den brutala verkligheten slutligen i kapp det flummiga svenska tramset. I takt med att bilder och reportage började skildra det helvete den ryska krigsmaskinen var uppställd för att åsamka det ukrainska folket, började insikter sprida sig om att detta helvete kommer att få konsekvenser även för vår del, konsekvenser landet är mycket illa rustat att möta. Även en hastig blick på Sveriges utveckling under de senaste två decennierna visar på ett samhälle vars politiker och offentliga myndigheter varit skrämmande oförmögna att agera i kris och under press.
Med hjälp av all den kreativitet man förmår mobilisera skulle man kanske kunna tänka ut en ännu mer skadlig politik, nationellt och internationellt, än den som västerlandet nu bedriver. Den skadliga politiken står på tre stadiga pelare. De mest skyldiga länderna är, tror jag, USA och Sverige, USA för att det är arrogant och impulsivt, Sverige för att det är oreflekterat trosvisst och självförhärligande.
Svenska folkets instinkter verkar glädjande nog vara intakta. Trots mer än 30 års intensiv propaganda från politiker och medier att vi inte ska lita till våra inre övertygelser om vad som är rätt eller fel.
Detta gäller främst vad som i Sverige går under benämningen ”flyktingmottagande”. Här har det svenska folket under lång tid i skarpa ordalag beordrats att förvrida samtliga sina naturliga instinkter.
Knappt någon, i varje fall inte jag, hade trott att Putin skulle göra allvar av sina hotelser att invadera Ukraina. Men det gjorde han.
Knappt någon hade förväntat sig att ukrainarna skulle stå upprätt efter bara några dagars stryk av Putin. Men det gjorde de.
Nu har det gått nästan tre veckor. En sak verkar uppenbar trots att man knappt vågar lita på någon information: ryssarna förlorar gradvis sin moral och stridsvilja medan ukrainarna för var dag blir allt självsäkrare. Ryska soldater i den långa kolonnen påstås ha sålt drivmedel från sina tanks till ukrainska bilister medan Zelenskyj inhöstar internationell beundran för sin kaxiga attityd att be om vapen till sitt krig i stället för hjälp att fly från landet.
Vi har idag en situation som pekar mot en mycket jämn situation mellan blocken vid valet i september. Detta trots att MSM och Public Service (PS) har en tydlig vänstervridning.
Allt pekar på att, för att S skall kunna behålla makten, krävs det stöd av V och C. Stödet från V är visserligen problematiskt för C, men det är nog Lööf beredd att krångla sig ur. Hennes mål är säkert, att som alla andra politiker få makt och bra positioner för sitt parti. Hon kommer att satsa på att få en vågmästarroll. Om MP är ute ur leken, får hon troligen det.
Som socionom har jag verkat i Stor-Stockholm i 23 år. Först som kommunanställd men sedan 2014 som så kallad konsult.
Att vara egenföretagande konsult inom socialtjänsten låter storvulet. Det är dock inte mera märkvärdigt än att jag dyker upp på en mängd olika socialkontor och utför samma arbetsuppgifter som deras fast anställda socionomer. Den enda skillnaden är att jag kan debitera långt mera per månad än vad de anställda har i månadslön.
I ett avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Mohamed Omar (Eddie) med deckarförfattaren Ramona Fransson. Hon skriver verklighetsbaserade och samhällskritiska deckare, men är inte vänster. Det gör henne speciell i ett Sverige där ordet ”samhällskritisk” blivit synonymt med vänster.
Den fristående dissidenten och YouTube-aktivisten Pär Ström diskuterar tillsammans med tidigare SVT-medarbetaren och DGS-skribenten Gunnar Sandelin journalistkårens partiska och svekfulla yrkesgärning under decennier.
Fredrik Reinfeldt figurerar regelbundet i medierna, och varnar för Rysslands framfart. Men Twitteranvändarna påminner nu om att han så sent som 2013 avfärdade alla tankar på att öka anslagen till försvaret.
Frankrike upplever ett ökande antal attacker mot kyrkor. En kyrka som har vandaliserats är klosterkyrkan Saint Denis utanför Paris
Jag semestrade i Paris sommaren 2017. Jag bodde på ett hotell på 97 Rue de Chemin Vert i det 11:e arrondissementet, inte långt från klubben Bataclan som drabbades av en jihadatatck i november 2015. På ett fönster hade någon klottrat ”Fuck ISIS!”
För snart fyrtio år sedan myntade jag begreppet Politikerväldet som benämning på en sorts statsskick som logiskt växer ur demokratin när demokratin blivit varm i kläderna och dess representanter – politikerna – oavsett parti sluter leden och bildar en härskande klass. Politiker i bemärkelsen valda ombud för medborgarna uppstod förstås redan i och med demokratins genombrott men de tidiga politikerna var just ombud för olika intressegrupper och hade därför mer gemensamt med sina väljare än med kollegorna från andra partier. Politikerväldet – i den nya mening som jag ville ge konceptet – uppstår när banden mellan de olika ledande politikerna oavsett parti i Riksdagen blir starkare dessas knytningar till respektive väljarbas.
Jag har under flera årtionden frågat mig när det svenska folket äntligen ska vakna.
Kanske sker det nu, snart. När det politiska vanstyrets verkningar på allvar börjar visa sig för gemene man och inte längre går att dölja. Av vare sig politiker eller statligt styrd regimmedia som SVT/SR. Eller lika skatteunderstödd och därmed regimtrogen ”fri” media som DN och SvD. Eller för den egna plånboken.
I skenet av Rysslands krig mot Ukraina gör Västeuropa nu sitt bästa för att ta avstånd från Vladimir Putin och hans närmaste. Men frågan är om det hela stundom går till överdrift. Cardiff Philharmonic Orchestra har strukit den ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskij från sin repertoar eftersom hans musik anses opassande under rådande situation.
Hårt håller hon i papperet som hon läser från, men ändå stakar hon sig, ee-ehar sig fram. Rak och stel står hon vid det lilla talarbordet.
Utan papper vacklar hon mellan orden. Hon tvingas jumpa mellan dem eftersom de så glest flyter fram. Blicken flackar.
Det är som om Ukrainakriget släppt fram en våg av undertryckt klarsyn över Sverige. Folk som hållit sitt skarpsinne tillbaka av risk för repressalier kan börja andas ut. Andra som för länge sedan tagit bladet från munnen kan nu uttala sig med större självsäkerhet. Så här skrev Inger Enkvist häromdagen under den uppfordrande rubriken ”Dags att inse allvaret”:
Det är nu ett bra tag sedan jag lämnade katolska kyrkan och det är ingenting jag ångrar. Jag iakttar inga katolska seder och bruk längre och det är precis som det ska vara. Någonstans under min resa genom den katolska världen insåg jag att jag inte hade den tro man ska ha om man ska vara vad som kallas en god katolik. Om något är jag nog en tvättäkta lutheran, om än enbart på det kulturella planet. Jag antar att arvet efter morfar kom ifatt mig till sist.
Från Dalarnas Tidningar 220308:
”Nära hälften av Borlänges gymnasieelever valde det här läsåret bort Borlänges kommuns skolor. Skolornas rykte är en anledning.
Borlänge kommuns främsta konkurrent när det gäller Borlänges gymnasieelever är friskolorna i Falun. Andra konkurrenter är friskolor i Borlänge och kommunala skolor i Falun.
Den 10 mars sändes i Morgonpasset i P3 en intervju med Östermalmsbon Calle Schulman. Han förde då fram budskapet att Sverige inte är värt att kämpa för i händelse av krig. Detta följdes av en diskussion där programledarna problematiserade viljan att försvara Sverige och hur ogärna de vill strida för sitt land eftersom det känns nationalistiskt.
DET GODA SAMHÄLLET 