Ibland blir jag kontaktad av folk som är missnöjda med något och vill att jag ska opinionsbilda bort problemet. Häromdagen ringde exempelvis en taxiägare och klagade över bränslepriserna. Jag kommer inte att klara det här, sa han, åtminstone inte om jag ska fortsätta att värma villan. Skriv att de måste sänka energiskatterna! Det lilla som de planerat räcker inte!

Du verkar inte ha fattat det här, svarade jag. Syftet med pålagorna på din diesel är att dieseln ska bli dyrare så att du inte använder så mycket. Om du inte använder så mycket diesel så räddas jorden från värmedöd, det är så det är tänkt.

Inte ens de djupast övertygande och närmast troende socialforskare kan längre förneka att Sverige under de senaste decennierna haft en kraftig ökning inte minst när det gäller allvarliga brott som mord eller snarare avrättningar. I Europa har Sverige med råge procentuellt mest dödsskjutningar. Bara under januari 2022 har sju fall av så vitt man kan bedöma avsiktliga skjutningar med dödlig utgång inträffat (se nedan). 

När min mamma närmade sig slutet på livet ville hon ofta prata gamla tider. Hon hade, trots att hon sannerligen inte växte upp i något överflöd eller i någon problemfri familj, en oerhört kärleksfull syn på sina föräldrar och syskon och hon mindes barndomshemmet som den varmaste och hemtrevligaste platsen på jorden. Jag älskade att lyssna på henne när hon berättade om sin barndom och uppväxt och jag tröttnade aldrig på berättelserna.

År 1960 skrev Povel Ramel en sång som heter Vi ska klara av´et. Efter att Martin Ljung sjungit visan blev den ett slags självironiskt monument över den svenska traditionella svenska idogheten som fortfarande 1960 hade ett dominerande inflytande över det nationella kynnet. Här är en typisk strof:

Vi ska klara av´et, både gammal och ung, 
om vi enas och spottar i händerna.
Vi ska klara av´et, än om bördan är tung, 
så hugg i för båd´ Fosterland och Kung!

Det bondesamhälle jag växte upp i använde bynamn istället för efternamn. Efternamnen var lite ospecifika då påfallande många hette Johansson, Karlsson eller Andersson. Istället talade man om Arne i Flyebo, Rune i Spaksmåla eller Ingegärd i Förlångsö. Talade någon om Erik måste han klargöra ifall det rörde sig om Erik i Gangsmad eller Erik i Månsamåla. Det hade inte så mycket med rötter att göra, som man skulle kunna tro. En grävmaskinist från Kalmar köpte en gård nära min hembygd och blev genast betitlad Yngve i Köhl. 

Jag flyttade till Stockholm i januari 1985, för lite drygt 37 år sedan. Hit kom jag från den lilla industristaden Karlskoga, ivrig att hitta ett nytt sammanhang utanför den bruksmentalitet som jag aldrig riktigt känt var min. Och det gjorde jag. Först i Brandbergen, sedan i femtiotalsförorterna Bandhagen/Högdalen. Och jag upplevde Stockholm som en välkomnande, öppen och fantastisk stad.

Den uppfattningen har jag aldrig behövt omvärdera. Jag älskar den här staden, och har aldrig mött några stockholmare, infödda eller inflyttade, som varit mindre vänliga än människor från andra orter. Så för mig ter sig gnällandet om Stockholm och 08-orna rätt obegripligt.

I förrgår lyckades Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, efter månader av villrådighet och utdragna förhandlingar mellan EU:s medlemsländer besluta att kärnkraften och naturgasen fortsättningsvis – för gasen fram till 2030 och för kärnkraften till 2045 – ska inbegripas i EU:s taxonomi och därmed räknas som hållbara energikällor. Det är stort.

Triggervarningar har förekommit i olika sammanhang ett bra tag. Även de klassiska litterära verken förses nu med varningstexter. Nyligen skrev vi här på Det Goda Samhället om ett universitet i London som valt att förse Charles Dickens Oliver Twist med en sådan. Studenterna – vuxna människor som alltså studerar på ett högre lärosäte – kan nämligen bli oroliga och ångestfyllda när de möter den värld som var verklighet på Dickens tid och långt in på 1900-talet.

Mäns våld mot kvinnor står högt på agendan idag. Och så ska det naturligtvis vara. Män som slår kvinnor är inga riktiga män, de är kretiner.

Det här är jag och mina manliga vänner (och naturligtvis min man, vilket jag knappast behöver nämna) rörande överens om. Ingen av dem utövar våld mot kvinnor utan är i grunden goda, kärleksfulla riktiga män. Inte ens de vita, etniskt svenska männen bland mina vänner, är våldsamma naturer.

Det händer att jag träffar unga människor som jobbar på personalavdelningar. Ja, det heter förstås inte längre personalavdelning utan HM, Human Resources.

Personalavdelningens jobb var att anställa och avskeda folk allt efter bolagets aktuella behov samt att se till att löner utbetalades enligt en ofta noggrant kontrollerad närvaro på arbetsplatsen. Personalavdelningen satte upp stämpelur där de anställda stämplade in vid ankomst till företaget och stämplade ut när de gick hem vid dagens slut.

Politiker är sig lika. Först fattar de beslut efter beslut som skapar otrygghet och kaos i samhället – sedan får medborgarna ta konsekvenserna. Efter åratal av misslyckad invandringspolitik har Miljöpartiet nu funderat ut lösningen på de problem de själva är orsak till. Barn med svenska som modersmål ska utnyttjas som integrationsverktyg i de invandrartäta områdena.

Sociala medier som YouTube (som jag använder) och Tiktok (som jag inte använder) har en teknisk finess som på det hela taget ökar användarvänligheten, nämligen att sajten lär sig vilket slags nyheter som intresserar mig och sedan skickar fram sådant som jag har visat mig gilla. Jag håller med om att effekten riskerar att bli fördummande om jag fastnar i en ekokammare av egna åsikter men samtidigt är livet fullt av liknande situationer som mänskligheten lärt sig att hantera. Till exempel gillar jag att handla mat men det gör inte att jag sitter fast i ICA-butiken när jag egentligen vill köpa en bok.

Poängen med denna gamla barnvisa är att björnen inte alls sover utan bara låtsas, och att alla vet att den låtsas. Det finns en mängd böcker skrivna om Östeuropa och det moderna Ryssland. Själv har jag bara skummat igenom baksidestexten till några av dem, så min uppfattning får tas med en stor nypa salt. Men jag tycker barnvisan sammanfattar ganska bra hur man kan uppfatta en av vår tids mest kompetenta statsmän, Vladimir Putin. 

En god vän till mig fortsätter envist att vara medlem i sitt politiska parti trots att valberedningen tillika de lokala partipamparna ständigt flyttar honom nedåt på valsedlarna så att han inte hamnar på valbar plats. Pamparna ogillar honom och han ogillar pamparna så man kanske bör ta hans bedömningar med en nypa salt. Å andra sidan har han studerat spelet och dess förändringar inifrån i åtskilliga decennier så hans observationer är värda att uppmärksammas (framför allt när de överensstämmer med lyssnarnas, i det här fallet mina, fördomar).