PATRIK ENGELLAU: Den som har tolkningsföreträdet är den som styr

Det är som om Ukrainakriget släppt fram en våg av undertryckt klarsyn över Sverige. Folk som hållit sitt skarpsinne tillbaka av risk för repressalier kan börja andas ut. Andra som för länge sedan tagit bladet från munnen kan nu uttala sig med större självsäkerhet. Så här skrev Inger Enkvist häromdagen under den uppfordrande rubriken ”Dags att inse allvaret”:  

Vad är det som medier, universitet och politiker inriktat sig på i Sverige och övriga västvärlden, medan Putin och Xi har rustat upp och ökat sitt inflytande? Exempelvis genusintegration, kränkthet och ”vithetsstudier”… Vi vet att Putin anser väst vara dekadent, men hans invasion har nu åstadkommit att Tysklands förbundskansler har annonserat en total omläggning av tysk politik. Sverige behöver också en politisk ledare som är beredd att ta itu med de uppgifter som väntar. Ideologer och inte pragmatiker har alltför länge fått leda samhället… Det kommer att ske en viss omläggning av försvars- och energipolitik, men det är hela samhället som behöver ses över. Vi behöver fokusera på statens kärnuppgifter och ha välfungerande och välfinansierade system. Åtgärder behövs när det gäller elöverföring från norra till södra Sverige, läckande socialförsäkringssystem och organisation av vård och skola… Vi måste föra över resurser och personal från ideologiproduktion och kommunikation till försvar av statens kärnuppgifter. 

Vi ska inte tro att de problem som plötsligt framträder med sådan klarhet beror på att de styrande tidigare bara råkat förbise svårigheterna och sedan försökt vifta bort dem med kommentarer av typ ”vi såg det inte komma”. Så blind är ingen. De har observerat men inte brytt sig eftersom det inte legat i deras intresse att bry sig. Till exempel har de i decennier förnekat orsakssambanden mellan migration och brottslighet vilket inte beror på att de inte kan observera och lägga ihop två och två utan på att de får godhetspoäng och politiskt stöd från det välfärdsindustriella komplexet av hela hanteringen. Välfärdsapparaten är den gren de sitter på.

När deras egenintressen är inblandade, vilket de nästan alltid är, kommer de ledande politikerna aldrig att sluta försöka föra folket bakom ljuset. Under den senaste veckan, exempelvis, har regeringsföreträdare skyllt de stigande drivmedelspriserna på kriget, ”Putin-priser”. Det är två fel med det fräcka försöket till bortförklaring. Oljepriserna har stigit under ett år vilket har berott på miljöpolitiken som strävat efter fossilfrihet. Här är priserna i dollar per fat:

Ett extralyft kan iakttas efter Putins invasionsdag den 24 februari men det duger inte att förklara de dramatiska svenska prishöjningarna ty medan bensinen kostar omkring 22 kronor litern i Sverige kostar den ungefär 12 kronor litern i USA. Den verkliga förklaringen till de svenska prishöjningarna är de svenska skatterna. Det handlar inte om ”Putin-priser” utan om ”politikerpriser”. (Den senaste kraftiga uppgången kom en vecka in i kriget och hade med de amerikanska sanktionerna att göra. När ryssarna inte längre kunde sälja sin olja minskade utbudet och priset gick upp. ”Biden-priser”?)

Om jag skulle sammanfatta den uppgift Inger Enkvist ger oss i stycket ovan så är den att i alla avseenden bekämpa den politiska korrektheten och därför också dess företrädare (som är just politikerväldet och dess stödtrupper). Det politiskt korrekta tänkandet måste motas bort från alla de betydelsefulla områden där det lyckats förskansa sig och varifrån det tolkar världen och genom sitt tolkningsföreträde kontrollerar den.

Men i kraft av vilken sorts tänkande är det då som vi ska kunna manövrera bort PK-ideologin? Är det liberalismen eller konservatismen eller socialismen eller kanske till och med Jesu Kristi rena ord som kan golva PK-ismen? Ingendera, tror jag. Den enda filosofi som är stark och populär nog att överta tolkningsföreträdet på samhället är det sunda förnuftet. Det är därför makten är rädd för det sunda förnuftet och försöker avskriva det som något populistiskt om inte rentav blåbrunt.

Låt mig ge ett exempel. Den danska politikern Inger Støjberg (bilden), före detta liberal, sa att hon föredrog flyktingar från Ukraina framför migranter från Somalia och Eritrea. För det blev hon petad från Folketinget och dömdes till sextio dagars fängelse. Men tänk dig att det vore på allvar. Du tvingas att ta emot en somalisk eller en ukrainsk familj som flykting i ditt hem. Du måste fatta beslut utan någon annan information om familjerna än deras ursprung. Jag tror att ditt sunda förnuft råder dig att välja ukrainarna. Om detta inte är fallet vore jag intresserad av att få veta hur ditt sunda förnuft resonerar.

Patrik Engellau