Nu har Magdalena Andersson avgått och i sitt avskedstal passade hon, för femtioelfte gången, på att skicka en känga inte bara till SD utan också till dem som röstat på dem. SD:s väljare är lurade och förda bakom ljuset, menar hon, vilket inte är något annat än en idiotförklaring av drygt 20 procent av väljarkåren.

Det har rört upp känslor hos människor lagt sin röst på SD, och kanske allra mest hos de tidigare socialdemokrater som lagt sin röst på ett regeringsalternativ som de tror mer på. Jag fick ett mejl från just en sådan väljare.

Just nu pågår analyserna av valresultatet för fullt och polariseringen som föregick valet är om möjligt än mer påtaglig. Det förekommer påståenden om att SD:s framgångar beror på att invandrare demoniserats under en lång tid, bland annat från Aftonbladets ledarskribent Zina Al-Dewany i en intervju i Expressen TV.

I själva verket har den allmänna debatten inte alls handlat om invandrare rent generellt, utan om hur det svenska samhället ska hantera de invandrargrupper som vägrat anpassa sig till det svenska samhället, som tagit med sig sina klankulturer hit och valt att ägna sig åt kriminalitet och som har fortsatt att leva efter kulturella seder som omfattar annat religiöst förtryck och kvinnoförtryck.

Två dagar efter valet, och innan valresultatet är helt spikat, vänder politiskt korrekta ledarskribenter ut och in på sig själva för att försöka förklara Sverigedemokraternas framgångar. I TV-soffa efter TV-soffa babblar de på om hur väljarna lurats av SD:s populism, alternativt är vidriga rasister, men om de tror på det själva ger jag inte mycket för deras tankeverksamhet. Alla, som har fler än två hjärnceller, förstår naturligtvis att SD:s framgångar handlar om att det här landet har vanstyrts så länge att folk helt enkelt tröttnat och vill ha en förändring. De rödgrönas skrämselpropaganda fungerade inte tillnärmelsevis så bra som de hade hoppats.

För ett par veckor sedan firade min son sin 34-årsdag. Eftersom han är tursam nog att fylla år mitt i kräftans tid så brukar vi också fira med ett överdådigt kräftkalas, vilket är bland det bästa både han och resten av familjen vet, och i vanlig ordning blev det en mycket trevlig kväll. Ändå kan jag inte låta bli att känna lite vemod. Inte för att sonen är vuxen, utan för att samhället har förändrats på ett så obegripligt destruktivt sätt sedan den där augustilördagen då han först såg dagens ljus.

När inget annat hjälper mot opinionssiffrorna plockar Socialdemokraterna in sin avlagde partiledare, tillika en av Sveriges sämsta statsministrar genom tiderna, för att han tillsammans med Liberalernas rättrådige ålderman Bengt Westerberg ska skrämma svenska folket att rösta på vänsterblocket. Och sossarnas supertroll, Annika Strandhäll, twittrar förstås om den fantastiska propagandaartikeln – och om hur de väljare som tänker rösta för ett regeringsskifte i princip gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten. Skamlöst är bara förnamnet – klassiskt sosseri med andra ord.