Två dagar efter valet, och innan valresultatet är helt spikat, vänder politiskt korrekta ledarskribenter ut och in på sig själva för att försöka förklara Sverigedemokraternas framgångar. I TV-soffa efter TV-soffa babblar de på om hur väljarna lurats av SD:s populism, alternativt är vidriga rasister, men om de tror på det själva ger jag inte mycket för deras tankeverksamhet. Alla, som har fler än två hjärnceller, förstår naturligtvis att SD:s framgångar handlar om att det här landet har vanstyrts så länge att folk helt enkelt tröttnat och vill ha en förändring. De rödgrönas skrämselpropaganda fungerade inte tillnärmelsevis så bra som de hade hoppats.

Socialdemokraterna har inte åstadkommit någonting som gynnat vanligt folk under de här åtta åren. Visst, det gick snabbt och effektivt att skicka in en Nato-ansökan, men den påverkar ju inte människors vardag här och nu. Det gör däremot våld, kriminalitet, skenande drivmedelspriser och elräkningar som tvingar vanliga medborgare att gå från hus och hem. Den absolut största anledningen till SD:s framgångar är dock de problem den stora och i många fall okontrollerade invandringen fört med sig.

Ledarskribenter som framlever sina liv i skyddade innerstadsområden, från vilka de på behörigt avstånd kan förfasa sig över ”de blåbruna”, vill gärna ha det till invandringen inte alls innebär några problem. Problemen är istället att svenskar är rasister. Kriminaliteten beror på fattigdomen i de påstått ”utsatta” områdena och det är det omgivande samhället – svennarna – som i grund och botten bär skulden.

Eftersom de här fina skribenterna inte själva behöver uppleva invandringens negativa konsekvenser på nära håll är det lätt för dem att beskäftigt påstå att de som röstar på SD gör det för att de är fascister och rasister. Så är det naturligtvis inte alls. Invandringen, framför allt det totala haveriet 2015-16, har skapat större klyftor, mer otrygghet och resulterat i nya former av kriminalitet som vi aldrig sett i Sverige tidigare.

Detta har fått ske med regeringens goda minne, medan de fina ledarskribenterna hamrat fram text efter text om hur synd det är om alla som tvingas komma till Sverige och konfronteras med de elaka svenskarnas rasism. Den som inte förstår att detta urholkat människors tålamod och fått allt fler att vända ryggen åt de rödgröna är både inbilsk och korkad. Och om man inte kan sätta sig in i vad det får för effekt när en liten ort i glesbygden plötsligt får dubbelt så många invånare, varav många lever på de få som har arbete och betalar skatt, borde man hålla truten och rannsaka sig själv.

Idag tävlar de här goda, fina rödgröna människorna om att hitta på de mest nedsättande och illaluktande epiteten för att beskriva Sverigedemokraternas politik. Till och med kommunisten Lars Ohly har beretts stor plats flera TV-inslag, och fritt kunnat skrika om SD:s fascism, nazism och rasism. Det är helt obegripligt att en person som bekänner sig till en ideologi som är exakt lika antidemokratisk och fascistoid som nazismen överhuvudtaget tillskrivs någon trovärdighet av den svenska journalistkåren.

Och där hittar vi förstås ännu en orsak till att SD nu blivit landets näst största parti; det faktum att både politiker och medier ser mellan fingrarna med vänsterextremism och vänsterextremister och samtidigt anklagar alla till höger om socialdemokraterna för att vara högerextremister. Det är alltså sådana som Lars Ohly själv som, genom sitt hyckleri, lyft SD i det här valet. Trots att svenskarna är ett oerhört tålmodigt och godmodigt folk har allt fler fått nog av dubbelmoralen och hyckleriet och röstat för något nytt, för ett alternativ de känner att de tror på.

Hur det nu går i valet, när alla rösterna är räknade, så är marginalerna förstås oerhört små. Men valresultatet är ändå mycket tydligt. Sverigedemokraterna har ökat över hela landet. De ökar också bland de unga. I skolvalet blev Moderaterna största parti med 27,1 procent, SD näst störst med 20,9 och Socialdemokraterna hamnade på tredje plats med endast 16,2 procent. Inte ens V och MP gick särskilt bra i skolvalet, trots att ungdomar annars tenderar att luta sig åt vänster. V fick något mer än i riksdagsvalet, 7,9 mot 6,6 procent medan MP endast fick 4,7 jämfört med 5,0. Det skulle kunna tyda på att dagens högstadie- och gymnasieungdomar börjat lessna på tramset från vänstern och klimatfascisterna. Det är faktiskt så att det verkar vara något på gång i Sverige nu och att en ny inriktning är inom räckhåll.

Klart det skrämmer skiten ur de rödgröna och deras trofasta vänner i journalistkåren. Men den delen av folket som faktiskt har tvingats leva med det rödgröna styrets konsekvenser tycks ha börjat känna en smula hopp och framtidstro.

Bild: Preliminär mandatfördelning, skärmdump från SVT