Tre inbjudan gäster fick i Agenda på måndagskvällen försöka förklara valutgången. 

Programledaren: Varför lyckades inte Magdalena Andersson och hennes block hålla sig kvar vid makten? 

Daniel Färm, chefredaktör på socialdemokratiska Aktuellt i politiken: C, V och i någon mån Mp klarade inte av att stå emot de aggressiva attacker som riktades mot dem från högern. Det har varit smutskastning, svartmålning och skrämselpropaganda som varit ganska aggressiva den här gången. 

Amanda Sokolnicki, politisk chefredaktör för DN: Vi fick en borgerlighet som gav upp sin tidigare identitet. Vi fick en socialdemokrati som inte heller hade självförtroende nog att skapa en alternativ förklaring till vart Sverige är på väg… SD fokuserade på frågor, som är stora hos folk, brott och migration... Vi fick en borgerlighet och en socialdemokrati som inte hade kraft att skapa en alternativ förklaring till vart Sverige är på väg. 

PM Nilsson, Dagens Industri: Det är fascinerande hur SD gång på gång, i val efter val, ger sig in i frågor där det finns ett etablissemang som de utmanar. Det blir stort liv och turbulens – och sedan, efter några år, vinner de den frågan. Migrationen för länge, länge sedan, sedan var det då den grova brottsligheten, sedan kopplingen mellan den grova brottsligheten och migrationen. Nu håller de på att vinna klimatdebatten i Sverige. Det är helt otroligt. 

I dessa tre repliker – förvisso förkortade – beskrivs varför de gamla partiernas misslyckas och SD lyckas.  Färm och Sokolnicki argumenterar på hävdvunnet sätt: Det viktiga är inte verkligheten. Vi kan, som på sin tid MR, Moralisk Upprustning, omforma verkligheten genom att vara stora i anden. (Min beskrivning). 

PM Nilsson har fattat: SD söker, som målsökande robotar, fram problemen i samtiden, beskriver dem som en del av denna, och får så möjlighet att angripa dem. 

Trots PM Nilssons effektiva sätt att förklara SD:s framgång tror jag inte att Färm och Sokolnicki fattar. Det törs de inte. Det skulle strida mot deras uppdragsgivares intressen, mot etablissemanget. Själva definitionen på ett etablissemang är att det avskyr förändringar – då sätts ju dess ställning i fråga.