GUNNAR SANDELIN: Är det en socialdemokratisk strategi att importera ”valboskap”?

Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof är ute på vad han kallar för en ”islamtorgsturné” i tolv svenska städer. Målsättningen är att varna för den pågående islamiseringen av Sverige. Jag frågar honom om vad han anser om teorin som ofta framförs i alternativmedia, att den socialdemokratiska regeringen skulle bevilja uppehållstillstånd och medborgarskap till utomeuropeiska invandrare i stor skala för att genom en omvälvning av demografin säkra ett konstant maktinnehav? Under sitt nästan en och en halv timme långa samtal med före detta riksdagsledamoten och partikamraten Kent Ekeroth på sajten Samnytt antydde Jomshof detta. Till mig förtydligar han:

Jag har ofta frågat mig om detta kan vara en konspirationsteori. Som jag ser det behöver det inte vara en uttalat ond plan från socialdemokraternas sida, men man börjar ändå att undra om inte någon måste ha tänkt tanken. För om man tar en titt på en lång rad invandrartäta förorter kan man ju tydligt se att (s) är störst bland dem som kommit hit under den senaste tio åren. Där får de ju omkring 80 procent av rösterna. 

Socialdemokraterna vill bygga på sin väljarbas och när de blöder väljare till oss, så kan det kanske vara en strategi för dem att ta hit folk som röstar på dem. I mina mörka stunder tänker jag att de inte sänker Sverige utan anledning, utan att de har partiegoistiska orsaker. Då blir ju sambandet klart att det här är viktiga väljare. Jag ställde direkt frågan ”Importerar ni väljare?” till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson i en interpellationsdebatt 2019 om folkomröstning vad gällde invandringen. Men han blev bara arg, mumlade och vek undan. 

Denna interpellationsdebatt för tre år sedan är mycket intressant att lyssna till eftersom den blottlägger den ideologiska konflikten mellan Socialdemokraternas PK-ism mot Sverigedemokraternas kritik av mångkultur och massinvandring. Här kommer en sammanfattning: 

Richard Jomshof börjar med att ta upp att det svenska folket aldrig fått rösta om vi vill ha en invandring, som i praktiken varit större än de övriga nordiska ländernas tillsammans. Han betonar också de skadliga konsekvenserna på flera tänkbara samhällsplan som han anser att denna politik medfört, genomdriven av en målmedveten minoritet, som inte sett till svenskarnas bästa. Sverige har gått från att vara ett etniskt homogent, tryggt samhälle till ett sönderslitet mångkulturellt land, där svenskarna håller på att bli en minoritet, framhåller han. 

Morgan Johansson kontrar med att Sverige inte har någon massinvandring, utan att antalet asylsökande är det lägsta på 13 år och beviljandegraden numera låg. Vi kan inte rösta om invandringen utan måste istället värna asylrätten, säger han. Ett negativt utfall skulle innebära att vi skulle få gå ut ur EU, utträda ur FN:s konventioner och bli som Nordkorea som stänger sina gränser, fortsätter han. Istället är det gängkriminaliteten som är det stora problemet och där har regeringen åtgärder att komma med.  Morgan Johansson upprepar sedan att det är mindre risk att bli skjuten i Sverige (2019) än vad det var för 30 år sedan. 

Sedan fortsätter slagväxlingen med att Richard Jomshof påstår att socialdemokraterna främjar framtidens Sverige med ”nya lydiga socialister” ur inflödet till landet. ”Varför frågar ni inte då om det svenska folket är villigt att ge bort sitt eget land?” undrar han och tillägger att det är djupt odemokratiskt och ett uttryck för folkförakt att ställa svenskarna utanför sådana beslut.  

Morgan Johansson skruvar därefter upp tonläget med att säga att socialdemokratin verkar i en tradition som bygger på solidaritet, medmänsklighet, internationell samverkan och allas lika värde medan Jomshof och SD i motsats till detta odlar hat och misstro mot invandrare, hetsar och gör dem till syndabockar. Andra etniska grupper ses av SD som obegåvade, mindre värda och farliga. Han drar paralleller till Bollhusmötet 1939 där Uppsala studentkår protesterade mot att Sverige skulle ta emot ett tiotal judiska läkare från Tyskland och kallar dessa studenter för ”den tidens Jomshofar som efter kriget sprang och gömde sig i skogen”.  

Även om jag anser att Bollhusmötet är en skamfläck, kan jag tycka att jämförelsen haltar mellan två miljoner beviljade uppehållstillstånd hittills på 2000-talet och ett studentmöte som säger nej till en mindre grupp flyktingar 80 år tidigare. Efter att Jomshof kallat honom för en ”otrevlig och oförskämd människa som inte vill diskutera socialdemokratins misslyckade mångkulturella politik”, får Morgan Johansson slutordet. Där påstår han att ”det inte är brotten som ni är emot, det är invandringen”. Sedan försäkrar han att hans parti ska ”stampa ut den grova gängkriminaliteten”, men att han ”inte ställer upp på en allmän debatt om att detta skulle ha någonting med invandring att göra”. 

Samma dag som jag intervjuar Richard Jomshof skriver den socialdemokratiske entreprenören och debattören Jan Emanuel Johansson en överraskande debattartikel i Expressen. Rubriken lyder Socialdemokraternas svek mot folket går inte att svälja. Där berättar han att han för första gången inte kommer att rösta på det parti som han har tillhört merparten av sitt liv. Socialdemokraterna har tappat verklighetskontakten, är inte längre något arbetareparti utan har blivit ett parti som vänder sig till storstadens akademiska övre medelklass, blir hans slutsats av de två senaste mandatperiodernas regeringsinnehav. 

Den avgörande orsaken till att Jan Emanuel (som han kallas av kändispressen) sätter sig på avbytarbänken och hellre ser att hans parti hamnar i opposition, är migrationspolitiken. Den ser han ser som oåterkallelig eftersom en demografisk förändring inte kan göras ogjord. Jan Emanuel ser denna politik som ett svek som raserar det gamla Folkhemmet eftersom den riktar sig mot hårt arbetande både nya och gamla svenskar: 

Nästa rödgröna regering kommer driva den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet kan komma överens om. Och då blir det mer migration – inte mindre. Det klarar inte Sverige, givet de enorma problem vi redan har på grund av femton år med västvärldens mest extremliberala invandringspolitik. /…/ Det behövs en ny generation politiker som inte är tyngda av de senaste decenniernas misslyckanden. Magda hade chansen att bygga sitt lag men valde de som redan misslyckats: Morgan, Strandhäll och Farmanbar. Sverige klarar inte fyra år till med personer som gör vad som helst för att få åka statsrådsbil.  

När jag frågar Jan Emanuel om han, som känner socialdemokratin inifrån, tror att det ligger någonting i misstanken om att socialdemokraterna skulle importera ”valboskap” från utomeuropeiska länder för att permanenta sig vid maktens köttgrytor, svarar han nekande: 

Jag tror inte att det finns någon sådan cynism. Det är helt andra bevekelsegrunder som har lett till att det har blivit så här. Det handlar om ett regelförfall, där man medvetet slår sönder ett regelverk genom att göra allt för att undergräva det och istället skapa nya lagar. Ett exempel på det är gymnasielagen. Vi har fått ett orättvist system som gynnar de starka medan de svaga lämnas därhän. Där unga, starka män får företräde istället för de kvinnor och barn som skulle behöva skydd. Detta är ett haveri som måste vända. 

Jan Emanuels åsikt är att alla konspirationsteorier har en logik att luta sig emot. I fallet om socialdemokraternas ”valboskap” skulle det vara att nyanlända invandrare, när det fått medborgarskap, till uppskattningsvis 90 procent röstar vänster. Då är det inte konstigt att tanken uppstår att ett sådant system medvetet har utformats. Traditionellt har (s) varit restriktiva till stora inflöden och ansett att migrationen inte ska dra ner välfärden för andra, säger han. Istället ser han miljöpartiet som den onda kraften, som har påverkat omdömet hos den socialdemokratiska ledningen: 

Miljöpartiet har blivit vårt dåliga sällskap, men de introducerades av den förra borgerliga regeringen, som ville undergräva välfärdsstaten genom fri migration. Sedan har vänstern gjort en tankevurpa och tagit över delar av det ideologiska idébygget, vilket genom identitetspolitiken har smittat socialdemokratin i synen på vad godhet är.  

Frågan om socialdemokraterna bedriver en medveten jakt på utomeuropeisk ”valboskap” kommer inte att dö ut i första taget.  Själv är jag minst sagt undrande. Eller kan orsaken till Sveriges migrationshaveri vara att det ”det identitetspolitiska giftet” har gjort (s) till ett parti som för alltid lämnat svensk arbetarklass bakom sig och istället permanentar sin bas hos olika minoriteter och invandrade grupper?  

För varje mandatperiod som de tillåts behålla makten importerar de rödgröna fler och fler väljare åt sig själva. Om högern inte vinner nu, så kanske vi aldrig vinner mer, skriver SD:s riksdagsledamot Mattias Karlsson ödesmättat på Facebook. Han hänvisar till en rapport i Svenska Dagbladet nyligen som visar att över 60 procent av de utomeuropeiska väljarna röstande (s) och (v) i valet 2018 medan SD inte skulle ha klarat riksdagsspärren om denna grupp hade fått bestämma.  

Foto: Se90 Länk till licens: https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/deed.en 

Gunnar Sandelin