Onsdagen den 28 juni kunde man läsa i Göteborgs-Postens kulturdel om en Göteborgskrog som tappade evenemang på grund av ”SD-koppling”.

Det handlar om krogen Station 16 på Tredje Långgatan som har en delägare som är aktiv i Sverigedemokraterna. När musikern Johan Hammerlid upptäckte detta så blev han kanske triggad – han gillar inte SD – och publicerade en bild med text på Facebook.

Numera vet de flesta att det är farligt att publicera något vanvördigt om islam. Hela redaktionen på den franska satirtidningen Charlie Hebdo sköts ihjäl av jihadister.

En salafistisk förening i Karlstad vill bygga en ny, stor moské. Den 2 maj i år sände P4 Värmland ett kritiskt reportage om mosképlanerna. Jag blev intervjuad och pratade om olika salafistiska predikanter som bjudits in av föreningen.

Då har det alltså hänt. Serien av jihadattacker i Europa har lett till en motattack. Natten den 19 juni körde en brittisk man rakt in i samling muslimer utanför en moské i London.

Moskén i Finsbury Park är salafistiskt, det vill säga den står för en fundamentalistisk typ av islam som håller sig till Koranen och profeten Muhammeds exempel. Moskén ska numera vara lugn, men var tidigare tillhåll för imamen Abu Hamza al-Masri som var anhängare till Al-Qaida och hyllade Usama bin Ladin. Han sitter inlåst för terror i USA.

Mumien har uppstått från det döda! Ännu en gång… Trots att den evigt unge stjärnan Tom Cruise spelar huvudrollen i den nya mumiefilmen The Mummy har den fått usel kritik. De flesta recensenter tycks föredra originalet från 1932 med Boris Karloff som tragisk mumie. Han var skrämmande, men väckte samtidigt medkänsla.

Mellan Karloff och Cruise har det kommit tre andra filmer på ungefär samma tema: Mumien (1999), Mumien – återkomsten (2001) och Mumien: Drakkejsarens grav (2008).

I ett blogginlägg den 9 juni granskar Rebecca Weidmo Uvell det islamiska studieförbundet Ibn Rushds ekonomi. Det har formligen regnat skattepengar över förbundet. För pengarna har man köpt ett hotell, Granhedsgården AB. Det är mycket som inte verkar stämma.

Skumraskaffärerna åsido, vilken typ av islam står Ibn Rushd för? År 2009 gav förbundet ett hederspris till sajten Islamguiden. Så här motiverades valet:

Ibn Rushd Studieförbund delade den 28 mars 2009 ut sitt årliga Hederspris. I år gick priset till Islamguiden och Aso Asinger. Det var tredje gången Ibn Rushd Hederspris delades ut och den högtidliga prisutdelningen skedde under studieförbundets årliga konferens, som denna gång hölls i Göteborg och hade temat ”Islam och fred”. 

Varför valde jihadisten Salman Abedi att attackera Ariana Grande-konserten i Manchester? Barn och ungdomar, mest tjejer, hade samlats för att lyssna på musik och ha kul. Så som vi gör i västvärlden. Men så gör man inte i strikta islamiska länder. Där kan inte unga tjejer gå ut hur som helst.

Det riskerar att bli likadant även här. Tjejer som inte vågar röra sig fritt ute. För jihadattackerna är bara det mest extrema uttrycket för en mycket större konflikt mellan väst och islamisk fundamentalism. Det är en konflikt som märks i vår vardag, på skolan, på jobbet och på stan.

På Sveriges nationaldag drabbades Europa av ännu en jihadattack. En jihadist försökte slå ihjäl poliser utanför Notre Dame-katedralen i Paris med en hammare. Han hade även knivar på sig. Han sköts ner innan dessa kom till användning. Förmodligen var avsikten att ta sig in i katedralen och hugga ner folk på måfå, som London-jihadisterna gjorde i pubarna på Borough Market den 3 juni.

Vi befinner oss i fastemånaden ramadan då de troende muslimerna ska anstränga sig att göra goda gärningar. Jihadisterna ser jihad som en god gärning. Profeten Muhammed utkämpade flera viktiga slag mot islams fiender under denna månad. Dessutom, den starka religiösa stämningen under ramadan där man läser Koranen mer, går i moskén mer, ber mer, kan bidra till att öka ivern hos jihadisterna. Förra ramadan attackerade till exempel en man som skrek ”Allahu akbar!” Sankt Pauli kyrka i Malmö.

När vi idag hör ordet ”helig krigare” tänker nog många av oss på en självmordsbombare. Ordet har fått en starkt negativ klang och nästan kommit att bli synonymt med ”jihadist”. Det är fullt förståeligt, då det i vår tid framför allt är jihadister krigar i sin tros namn. Men i fiktionens värld finns det en mer sympatisk figur som skulle kunna benämnas helig krigare. Han är visserligen inte from, och långt ifrån en helig man, men han står på änglarnas sida i sitt krig mot demonerna. Och han är snarast motsatsen till en asketisk jihadist där han sitter och nattsuddar med en flaska whisky, rufsigt hår och löst knuten slips. Han heter John Constantine och skulle, självironisk som han är, aldrig själv beskriva sig själv som ”helig krigare”.

I en ny bok, Svenska konservativa profiler (Realia förlag, 2017), berättar skribenten Simon O. Pettersson om ett antal svenska, konservativa tänkare och författare. Det rör sig om ganska korta och koncentrerade porträtt, men tecknade med lätt hand och med personliga kommenterar som anknyter till vår samtid. I förordet förklarar han:

”I min roll som historisk hävdatecknare är min blick också riktad mot framtiden. Jag drar mig således inte från personliga omdömen om vad som är värdefullt för att formulera en konservativ åskådning i dag och vad som tvärtom är problematiskt. Boken går på så sätt utöver sin roll som introduktion och blir också ett inlägg i den aktuella diskussionen.”

Idag den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Den kallas också svenska flaggans dag. Flaggan är symbolen för nationen. En nation kan bara ha en flagga. På flaggornas område finns ingen mångkultur.

Att vi bara har en flagga är en form av diskriminering. De andra flaggorna är inte Sveriges, de har inte samma status. Men total jämlikhet mellan kulturer inom en nation är inte möjlig, inte ens i ett land som vårt som, åtminstone från etablissemangets håll, vurmar för mångkultur.

Detsamma gäller språket, enligt lagen är svenskan huvudspråk. Näst i status kommer de fem minoritetsspråken, därefter invandrarspråken. Arabiskan har i Sverige inte samma status som jiddisch. Är det diskriminering? Ja, det är det.

De brutala jihadattackerna mot västvärlden avlöser varandra. Den 3 juni gick tre jihadister till attack i London. De körde först över människor på gatan, hoppade sedan ur sin bil och stack ner folk med kniv medan de skrek något om Allah.

Det var bara drygt tio dagar sedan Salman Abedi, son till flyktingar från Libyen, attackerade en konsert i Manchester. Hans familj hade fått asyl i Storbritannien eftersom de som islamister motsatte sig Khadaffis styre. Ett exempel på att alla flyktingar inte är snälla.

I flera inlägg här på Det Goda Samhället har jag visat på skillnader och motsättningar mellan islam och svensk kultur. Troende muslimer som försöker leva i enlighet med islam stöter på många problem.

Jag har nu läst boken Muslimers möte med svensk sjukvård och skola (1999) som är skriven av religionshistorikern Jan Samuelson. Han var före sin död lärare vid Örebro universitet. Han hade också konverterat till islam och var gift med en muslimsk kvinna från Irak.

Här behandlas konkreta problem som uppstår när muslimer möter svensk sjukvård, och också motsättningar mellan islamiska värderingar och svensk skola. Boken är avsedd att användas som kurslitteratur på högskolenivå, till exempel inom vård- och lärarutbildning.

I flera inlägg här på Det Goda Samhället har jag uppmärksammat hatet mot shiamuslimer. Detta hat brukar inte nämnas när man pratar om den så kallade islamofobin. Ledande islamiska företrädare i Sverige – de flesta av dem är sunnimuslimer – pratar gärna om islamofobi, men inte lika gärna om denna, låt oss kalla den shiafobi.

Det finns en väckelserörelse inom sunnitisk islam som är särskilt hatisk mot shiamuslimer – salafismen. Denna rörelse vill gå tillbaka till islams källor, Koranen och profeten Muhammeds exempel, och rensa bort allt nytt.

Terrorhotnivån i Storbritannien höjs efter att jihadisten Salman Abedi genomförde en självmordsattack mot en konsert i Manchester. Soldater har kommenderats ut på gatorna. ”Militären ska agera under polisen”, säger Theresa May.

Men jag tror att de flesta förstår att militären inte kan hindra fler attacker. De kommer. Massinvandringen från islamiska länder till Europa har gjort jihadterror till en del av vår vardag. Självklart är inte alla muslimer terrorister eller terroranhängare. Men en del av dem är det och när den muslimska befolkningen växer, växer också denna del.

Ramadan är ingen svensk tradition. Det är bara troende muslimer som fastar denna månad. Ingen annan. Har du hört talas om svenskar, alltså icke-muslimer, som fastar i ramadan? Det kan finnas en och annan masochist någonstans. Men svaret är nej, ramadan är inte en svensk tradition. Och varför skulle en masochist som inte tror på Muhammed välja att plåga sig under just denna månad?

Om en tradition ska kallas svensk bör den ju dels vara gammal, ha funnits här länge, och dels vara något som en majoritet av svenskarna håller på med.

Det är alltid svensken som ska vika sig. På det svenska generalkonsulatet i Jerusalem firade man i år nationaldagen den 8 maj i stället för den 6 juni. Varför? För att firandet inte skulle krocka med ramadan. Om du inte tror mig kan du titta här på generalkonsulatets Facebooksida.

Hur tänkte de nu? Det svenska generalkonsulatet är svenskt, inte islamiskt. Man ska fira svenska högtider, inte islamiska, och på deras rätta dagar. Har du hört talas om någon moské i Sverige som flyttat på ramadan eller på någon annan högtid, till exempel fredagens gudstjänst, för att den inte ska krocka med svenska högtider? Nej, det har du inte. För det har aldrig hänt. Varför är det alltid svensken som kompromissa, som ska vika sig?

Islamiseringen är ett faktum och pågår. Islam rycker fram och svensk kultur trängs undan. I vissa skolor och i vissa områden är medborgare med svensk kultur redan i minoritet. Därför kan det vara bra att känna till skillnader mellan islam och svensk kultur.

Sverige har varit kristet i mer än tusen år. Först romerskt-katolskt, sedan protestantiskt efter reformationen på 1500-talet. Sverige har aldrig varit islamiskt. Det finns inte ett spår av islamisk tro svensk litteratur, musik, konst, lagar och seder. Ingenting. Vi har i tusen år varit en självklar del av den europeiska, kristna kulturen.

Jag minns vänsterns hat mot George Bush den yngre. Jag var muslim under den perioden och utan att kunna så mycket om amerikansk politik så var det en självklarhet för mig att USA var imperialistisk och hade dåliga motiv. Kriget i Irak handlade om olja. Guantánamobasen var ett koncentrationsläger. Bush krig mot terrorismen var minst lika illa som Al-Qaidas krig.

Det var många som tänkte så. Jag minns boken Fundamentalisternas kamp från 2003 av den vänsterradikale författaren Tariq Ali. Omslaget pryds av en bild av Bush i turban och skägg. Budskapet: han är en ”vit taliban”, en kristen version av Usama bin Ladin.

Samtidigt som den svenska staten öser miljoner skattepengar över organisationer och projekt som påstår sig motverka islamofobi, så växer svenskofobin. Man kan tycka att den svenska staten, för det är inte bara en stat vilken som helst utan en SVENSK stat, borde ta sitt ansvar.

I Sydsvenskan den 3 maj kan man läsa om en flicka i en Malmöskola som blev trakasserad och utfryst för att hon tog fläsk i skolmatsalen. Hon fick höra att den som äter fläsk är ”förorenad”.

Star Wars-sagan handlar om ett gäng rebeller som slåss mot ett ondskefullt rymdimperium. Den 4 maj firades Star Wars-dagen av fans över hela världen. Dagen har valts för att ”May the Force” i frasen ”May the Force be with you” låter som ”May the Fourth”. Ganska spexigt.

Och sättet att fira Star Wars-dagen är även det ganska spexigt. Man klär ut sig och hittar på diverse upptåg. För oss svenskar är 4 maj också intressant av ett annat skäl. Då firas inte en jediriddare, ja, inte ens riddare utan en svensk väpnare. Han hade dock någonting gemensamt med Luke Skywalker: han var rebell.

På första maj demonstrerade ett antal muslimska kvinnor. ”Rör inte min hijab!” skanderade de. Hijab är den islamiska huvudduken. Men ingen har rört deras hijab. De får ha den.

Men vissa arbetsgivare tillåter inte hijab på arbetsplatsen. Som i det uppmärksammade fallet med Aye Alhassani som nekades jobb på SAS eftersom hon inte var beredd att ta av sin hijab. De som demonstrerar menar att de nu tvingas välja mellan jobb och hijab.

King Kong är tillbaka. Större och starkare än någonsin. Den nya filmen heter Kong: Skull Island och utspelas 1973, strax efter att USA har erkänt att Vietnamkriget är förlorat.

En excentrisk vetenskapsman, John Goodman, lyckas övertyga regeringen att bekosta en expedition till en outforskad ö, Dödskalleön i Stilla havet. Kalla kriget är hett och det gäller att komma dit före ryssarna. Ett gäng soldater, ledda av överste Preston Packard (Samuel L. Jackson), hämtas direkt från Vietnam för att tjäna som militär eskort.

Första maj är vårglädje. Majsolen som ler. Vintern som rasat. Första dagen på sommarhalvåret. Men det är också de allt glesare, röda demonstrationstågen. I boken Våra högtider av Helge Ljungberg får jag reda på att traditionen att tåga på första maj går tillbaka mer än tusen år i tiden.

Ljungberg berättar att traditionen ursprungligen uppstått i frankerriket på 700-talet:

I boken Reformera islam, som kom ut 2015, förespråkar ex-muslimen Ayaan Hirsi Ali en reformation av islam. Tidigare så trodde hon att enda vägen framåt var att lämna islam. Men hon har tänkt om.

Själv kunde Hirsi Ali inte få tron att gå ihop med de moderna värderingar hon kommit att omfamna och älska: tolerans, sekularism, demokrati. Det är en sak, jag gjorde likadant. Men att förvänta sig att en stor del av världens muslimer ska göra samma resa är inte realistiskt.

Den politiska korrektheten tränger sig in i varje vinkel och vrå. Snart finns inga ”safe spaces” kvar där man kan vila från dess stränga regim. Ett gammalt upsaliensiskt spex är det senaste offret för pk-redigering.

Fredagen den 21 april gick jag på premiären av spexet På Madagaskar. Det uppfördes första gången den 2 april 1870 och har sedan 1937 satts upp vart tionde år. Alltid med viss variation, varje regissör vill ju lämna sitt unika avtryck. Detta år har man hållit sig så nära originalet som möjligt, men på en punkt har redigeringen varit radikal.

En av världens mest kvinnoförtryckande regimer, Saudiarabien, har valts in i FN:s kvinnokomission. Och det är inget skämt. Men det värsta är att Sveriges ”feministiska regering” kan ha röstat in den. Regeringen vill nämligen inte svara på hur den röstat.

Det är ganska liten skillnad mellan Islamiska staten i Irak och Syrien (IS) och Islamiska staten i Saudiarabien (ISS). Kalifatet leds av en kalif medan Saudiarabien leds av en kung. I båda staterna har prästerna stor makt och man har ambitionen att följa Koranen och profeten Muhammeds lära till punkt och pricka.