Svenska konservativa profiler

Mohamed Omar

I en ny bok, Svenska konservativa profiler (Realia förlag, 2017), berättar skribenten Simon O. Pettersson om ett antal svenska, konservativa tänkare och författare. Det rör sig om ganska korta och koncentrerade porträtt, men tecknade med lätt hand och med personliga kommenterar som anknyter till vår samtid. I förordet förklarar han:

”I min roll som historisk hävdatecknare är min blick också riktad mot framtiden. Jag drar mig således inte från personliga omdömen om vad som är värdefullt för att formulera en konservativ åskådning i dag och vad som tvärtom är problematiskt. Boken går på så sätt utöver sin roll som introduktion och blir också ett inlägg i den aktuella diskussionen.”

Vad är konservatism? Det verkar kunna betyda många olika saker. Men i grunden finns en försiktighet parad med en ödmjukhet inför traditionen. Idag har konservatismen fått ett uppsving i och med att Sverigedemokraterna, som i mätningarna är största eller näst största parti, kallar sig socialkonservativt.

För många konservativa, inklusive Pettersson, verkar den kristna religionen utgöra en viktig del av konservatismen. Jag anser att kristendomen har en särställning i västerlandet och att det kristna arvet bör vårdas med särskild ömhet, men jag har ingen personlig tro.

Pettersson presenterar de konservativa profilerna i kronologisk ordning. Han börjar med Hans Järta (1774-1847), han som var så radikal i ungdomen att han avsade sig sitt adelskap. Järta kom till Uppsala för att studera vid tretton års ålder.

”Han åkte vid tretton års ålder till Uppsala för att studera – så unga recentiorer var mycket vanligare då än nu, och väckte inget större upseende. Att han tog kanslistexamen redan vid sexton års ålder, får nog dock betraktas som mycket snabbt. Hans studier omfattade framför allt latin, historia och statskunskap.”

Över hälften av de 29 porträtten handlar faktiskt om personer med anknytning till Uppsala. För mig som upsaliensare och Uppsalaromantiker blir den alltså intressant även på detta sätt: det är en bok om konservativa profiler, men också om Uppsalaprofiler. Där finns förstås Geijer, som avföll till liberalismen, filosofen Boström, historikern Harald Hjärne och statsvetaren Rudolf Kjellén.

För den som bor i eller besöker Uppsala kan denna bok också medfölja som sällskap vid vandringar på gamla kyrkogården, där flera av profilerna är begravda.

Häromdagen var det 6 juni och nationaldag. Då firar man bland annat 1809 års regeringsform. Järta var sekreterare för den konstitutionskommitté som tog fram den. Och han betonade att regeringsformen var svensk, ja, att den hade växt fram ur de specifikt svenska traditionerna:

”Utskottet föreslår ej stora och lysande förändringar i vår statsförfattnings åldriga former. De ha trott, att sådana former icke böra lättsinnigt skapas, allraminst i den första stunden av en återvunnen frihet, under en då oundviklig söndring av tankesätt. De ha trott, hvad exemplet af Europas främsta stat äfven bevisar, att för en nations allmänna rätt och medborgarnas personliga frihet och säkerhet finns intet stadigare värn än dessa former, omgifna af seklers helgd och befästande af en allmän nationalkraft, som i den verkar.”

Pettersson kommenterar:

”År 1809 års regeringsform skiljer sig i detta avseende i från i stort sett alla andra europeiska konstitutioner, i det att den inte är modellerad på franska revolutionens abstrakta principer, utan konkreta, historiskt framvuxna, specifikt svenska traditioner.”

Man behöver påminna om sådana här saker i vår tid. Många har glömt bort att den svenska regeringsformen är svensk, liksom lagarna är svenska, liksom staten är svensk. Vi har inte bara en stat, vi har en svensk stat. Det är adjektivet svensk som ger staten dess särskilda karaktär.

Någon helt neutral stat är inte möjlig. Det är därför mångkultur är en så märklig idé. En nationalstat kan hysa minoriteter, men alla kulturer kan inte ha samma status.

Det vore en underlåtelsesynd om jag inte nämnde Tage Lindbom (1909-2001), socialdemokraten som blev konservativ på äldre dar. Jag hade nöjet att få träffa honom några gånger och det var en lärd och sympatisk man. Han studerade faktiskt i Uppsala! Men det var inte där vi sammanträffade, han kom hösten 1929, något före min tid.

Det som gör Lindbom så säregen är att han inte bara blev konservativ, han blev också esoteriker. En esoteriker är någon som tror att det finns något dolt inom religionerna och att det är detta dolda som är det verkligt värdefulla. Pettersson skriver så här om Lindboms andliga åskådning:

”Han var muslimsk mystiker och lärjunge till en schweizisk sufimästare vid namn Fritjof Schoun. Alldeles oavsett hans personliga uppfattning har han dock kommit att inspirera personer med vitt skilda religioner och åskådningar. ”

Nja, muslimsk och muslimsk. Någon muslim i vanlig mening var han inte. Knappast i ovanlig mening heller. När jag träffade honom drack han vin!

Fritjof Schuon (1907-1998) klädde sig i ibland i nordafrikanska dräkter och ledde sina lärjungar i böner som han hämtat från islam, men hans idéer stod väldigt långt ifrån den islamiska ortodoxin. Schuons rörelse hade växt fram ur Madame Blavatskys teosofi och den vurm för ”orientalisk mystik” som var mode i vissa kretsar i Europa under slutet av 1800-talet, framför allt bland konstnärer och poeter i Paris. Strindbergs drogs ju med i detta med sin roman Inferno.

När jag var muslim ville jag så gärna att Lindbom skulle vara muslim. Som svensk och intellektuell var han en bra förebild, jag ville ju själv vara en svensk, muslimsk intellektuell. Men tyvärr, i islam så är det profeten Muhammed som är lärare och ledare. Som muslim i någon allvarlig mening kan man inte sätta schweizaren Schuons ord över Muhammeds. Schuon var ingen profet!

Muhammed föraktade korset och krävde att avgudadyrkarna utrotades. Denna inställning är svår att förena detta med en universell esoterism á la Blavatsky och Schuon där man ser olika religioner som olika vägar mot samma mål, ja, som olika skal med en gemensam kärna.

Men man bör absolut bekanta sig med Lindbom, både hans liv och hans böcker. Och det gäller flera av de mer eller mindre bortglömda profiler som Pettersson tar upp. De förtjänar att dammas av och upptäckas på nytt. Jag har redan skrivit en lista på böcker jag ska gå och låna på biblioteket.

Besök även Realia förlags hemsida

14 thoughts on “Svenska konservativa profiler

  1. Strix skriver:

    Tage Lindbom har tyvärr kommit i skymundan av den vulgärsocialistisk propagandan.
    Imponerande och modigt Mohamed Omar att Du vågar nämna honom.

    Gilla

  2. Johan Löfgren skriver:

    Konservatismens hållning till kristendomen har det goda med sig att den gudlösa humanismen kan hållas i schack. Folk har då lättare för att inta en ödmjuk attityd inför livets storhet etc.

    Det är också intressant att bekanta sig med olika konservativa tänkare som Lindbom, hans liv och böcker. Men man bör absolut bekanta sig personligt med personen Jesus och hans bok Bibeln. Varför inte ta honom på de konservativa orden ”Jag är vägen, sanningen och livet”?

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Öh? Vanligtvis angives renässansens deistiska humanism som vetenskapens och konservatismens grund i kontradistinktion till medeltidens teism och ideologiernas ateism. (Möjligtvis finns uppdelningen mellan deism och teism inte på svenska.)

      Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        Att konservatismen skulle stå i något slags motsatsförhållande till äldre (antik och medeltida) kristen tradition är knappast korrekt. Som idéhistoriker uppfattar jag snarare konservatismen som sprungen ur denna tradition. Uppdelningen mellan deism och teism finns även på svenska och naturligtvis finns det konservativa som är och har varit både det ena och det andra.

        Gilla

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Ett intressant perspektiv, om man jämför de individer som påverkade samhällsskicket på 1800-talet med dem som har motsvarande roll idag så är det himmelsvida skillnader. På 1800-taket var lärdom tydligen en parameter, även om det fanns andra som rikedom och bakgrund.

    De personer som är orsaken till dagens situation i Sverige är inte direkt högutbildade, några exempel:

    Reinfeldt hade trea i matematik i gymnasiet, kallar sig civilekonom men har inte gått på någon av Handelshögskolorna utan är en universitetsprodukt

    Mona Sahlin, Maud Olofsson, Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Beatrice Ask, Stefan Löfven, Carl Bildt är alla exempel på personer utan högre utbildning

    Man kan fundera över varför utbildning inte längre viktig om man ska sköta samhällets utveckling. Beror det på att utbildningen är dålig? På att det är lättare att ta sig fram i politiken än inom näringsliv eller bildning om man har svaga intellektuella förutsättningar? Eller är opinionsklimatet sådant att reflekterande människor inte får plats?

    Liked by 5 people

    • Göran skriver:

      Det är knappast statlig utbildning som gör en person till en bra ledare. Magdalena Andersson är utbildad på Handelshögskolan. Hon förtstår inte ett skvatt av ekonomi. Trots det kan man bli finansminister. Anna Kindberg Batra är även hon utbildad på Handelshögskolan. Har efter den utbildningen kört budbil. Även hon förstår inte ett skvatt av ekonomi. Att utbildningen på Handelshögskolan är så dålig kan beror på att större delen av lärarkåren där är socialister och kommunister.

      Korkade företag anställer personer från Handelshögskolan. Vem är så dum att de anställer personer utbildade av socliaiter och kommuniste och får sin egen organisation nedsmittade med dessa personers indoktrinering?

      Liked by 2 people

    • Ulf Claësson skriver:

      ”Beror det på att utbildningen är dålig?”
      Ja.
      ”På att det är lättare att ta sig fram i politiken än inom näringsliv eller bildning om man har svaga intellektuella förutsättningar?”
      Ja.
      ”Eller är opinionsklimatet sådant att reflekterande människor inte får plats?”
      Också.

      Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Politik kräver ej utbildning,
      men en välsmord foderlucka…

      Man blir ej direkt imponerad av de uppräknade namnen…

      Fast de två Mp företrädarna Romson/Lövin,
      kan knappast vara ett övertygande bevis,
      på den akademiska utbildningens kvalité/nytta!

      Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Konservatismen kan definieras på många likabetydande sätt. Ett är detta: ”Politiken skall inte påverkas av metafysiska uppfattningar (annat än denna uppfattning själv).” Vulgärt: tro skall du göra i kyrkan (inte i regeringskansliet).

    Det kan synas självklart för en hederlig och empatisk person att statens våldsapparat inte skall användas för att genomdriva metafysiskt (”från gud”) överlämnade uppfattningar mot andras vilja, eftersom, enligt humanismen, varje människa, varje individ, har samma transcendentala förmåga och en eventuell gud har samma möjlighet att plantera in dessa uppfattningar i var och en utan hjälp av statens våldsapparat. Kort sagt säger humanismen att det inte finns några politiska profeter. Guds straff delar gud själv ut, och han gör det inte genom andra människors våldshandlingar. Det är det axiala tänkandet: Statens ledare är inte en inkarnation av gud, och vice versa, utan i stället en vanlig människa i en ovanlig roll, medan eventuella inkarnationer av gud (Jesus, Buddha, Konfucius) är lärare och inspiratörer som verkar endast genom övertygande, övertalning och logiska resonemang. Detta är en nödvändig grund för högre civilisationer. Detta skiljer Hankina, Romarriket, antikens Grekland och Perserriket från tidigare försök som Babylon och Egypten.

    Allt annat följer av detta. Hyllandet av traditioner är t.ex. en nödvändig följd av den sokratiska principen att man inget vet utom det att man inget vet; en rationell epistemologi till skillnad från ideologiernas metafysiska epistemologi eller gnosticism, som leder till hybris och förstörelselusta. Vi vet bara vad som har visat sig hittills fungera. Detta är dyrbar kunskap. När det inte längre fungerar måste det repareras. Därför är konservatismen inriktad på reformer, men inte förändring. Reparationen måste inskränkas till det som är trasigt. Politiken har inget ansvar för samhällets eller livet övergripande utformning, som är sublim. Inför livet själv står vi med hängande haka och blängande blick. Konservatismen är inte radikal och inte heller reaktionär. Man måste springa så fort man kan för att stå still. Mer än så kan man inte uppnå. Mindre än så är ett uppgivet svek.

    Det finns ingen annan progressivism än konservatismen.

    Liked by 2 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      A lot of talk today of being a progressive,
      a look over the Atlantic it equals aggressive,
      we can hardly say it looks impressive,
      to Islam the opposite, we are submissive,
      the impact on Western culture is massive!

      Gilla

  5. educaremm skriver:

    Konservatism, innehåller element av viljor till trohet. Att vilja vara trogen…
    Samt att vilja konservera för att därmed kunna beskydda..
    Att kunna beskydda för att därmed kunna värna…
    Att kunna värna för att därmed kunna försvara…
    Att kunna försvara för att därmed kunna ha fortsatt liv för nästkommande generationer, så att också de kan leva…

    Om samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar, inte konserverade, beskyddade, värnade och försvarade sina språk, sina traditioner, sin musik, sina sånger, sina berättelser, sina livsstilar och sin konst osv., och därmed sina identiteter som just samer, romer, judar, tornedalingar och finlandssvenskar, så skulle de själva inte kunna fortsätta att leva som respektive folkgrupperingar, och världen skulle gå miste om just deras specifika specifikheter och riskera att bli mindre mångfaldig, riskera att bli mindre variationsrik…

    Så, alla olika språk som finns, all olika musik, olika sånger, olika klädstilar, olika mat, olika berättelser, olika konst, olika livsstilar och olika ideal osv., finns endast till just genom att alla de olika människor och olika folk som finns, inklusive svenskar, är just trogna, eller är just konservativa….

    Dvs. att de är trofasta, dvs., konservativa, främst till sig själva som språkgrupperingar och som folkgrupperingar, med alla sina egna signaturer och profileringar, sin musik, sina berättelser, sina ideal och olika identifieringsvariabler av alla de slag, osv. ..

    Men, det är klart, vill man att världens alla olika folk skall försvinna och upplösas i alla sina olikheter, och bli mer lika varandra, samt utsudda alla deras olika specifika specifikheter och deras egna historia, dvs., göra dem alla historielösa, språklösa och identitetslösa, till förmån då för en s.k. mångkultur, eller till förmån för en s.k. blandkultur, ja, då önskar man sig kanske att alla olika folkstammar som finns både i Afrika, Asien, Europa och Skandinavien, samt alla deras olika eventuellt lyckade eller misslyckade nationsbildningar, inom vilka de alla ändå oftast kan känna sig automatiskt tillhöriga, delaktiga och hemmahörande, skall försvinna…

    Och önskar man sig detta, så är det då kanske till förmån för att man önskar sig en världsregering, som man då tror skulle vara någonting enbart av godo eller någonting enbart gott för alla människor…

    Men tänker man då på att den variationsrikedom som finns inom människosläktet, och all den mångfald som där finns genom att alla olika folk är konservativt trogna till sig själva, skulle riskera att urgröpas om de alla blandades upp i mångkultur, eller i blandkultur, och så småningom riskera att helt försvinna…..

    Skulle det vara så roligt tro, för just hela människosläktet….

    Vem vet…

    Liked by 1 person

    • educaremm skriver:

      Konservatism innehåller element av viljor till trohet. Att vilja vara trogen…
      Att vilja konservera för att därmed kunna beskydda..
      Att vilja beskydda för att därmed kunna värna…
      Att vilja värna för att därmed kunna försvara…
      Att vilja försvara för att att dämed kunna ha fortsatt liv för nästkommande generationer, så att också de kan leva…

      Så skulle det stå…

      Men, men, frågorna uppstår ju alltid:

      Till Vad vill en konservatism vara trogen….

      Eller…;

      Till Vem vill en konservatism vara trogen…

      Svåra saker…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s