I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen (inspelat 2/2 2018) sitter jag, Antikalifen, med mina två kollegor Alkemisten och Påven i ett studentrum i Uppsala och pratar om filmen Black Panther. Jag är 70-talist, född 1976, och de två unga gubbarna är 90-talister. Generation X möter Generation Y! Vi kallar oss ”Triumviratet”, men trots det grandiosa namnet är våra poddar ganska avslappnade.

Black Panther är Marvels senaste superhjältefilm och handlar om T’Challa, kung av det fiktiva afrikanska riket Wakanda. För länge sedan slog en meteorit ner i området. Den innehöll superämnet ”vibranium” som gjorde Wakanda till ett superteknologiskt science fiction-land. Men wakandierna döljer alla sina fantastiska saker för omvärlden genom en ”hologrammur”. De som befinner sig på andra sidan muren ser bara lerhyddor. Öppna era hjärtan? Nej, tack! Wakanda first!

Flera inlägg här på Det Goda Samhället har tagit upp frågor som rör islam. Jag har själv skrivit flera av inläggen. Den 4 mars publicerade Kashif Virk, imam inom ahmadiyyasamfundet i Sverige, ett inlägg på Det Goda Samhället under rubriken: ”Den korrekta bilden av islam”. Virk menar alltså att jag, och kanske även andra skribenter, har förmedlat en ”inkorrekt bild” av islam som han nu ämnar korrigera.

I inledningen till sitt inlägg förklarar Virk att han är verksam som imam inom ahmadiyyasamfundet och att det grundades av Hazrat Mirza Ghulam Ahmad (1835-1908) i Indien. Denne Ahmad gjorde anspråk på att vara den frälsargestalt som inom den islamiska traditionen kallas Mahdi. Ahmads syfte var enligt Virk att återställa islams ”sanna lära”.

När Virk talar om ”den korrekta bilden” av islam får man antaga att det är denne Ahmads ”sanna lära” som åsyftas. Jag tycker att denna inblick i ahmadiyyasamfundets tankar är intressant. Men mina inlägg om islam på Det Goda Samhället, vilka apostroferas av Virk, har inte handlat om ahmadiyyasamfundets läror eller om vilka läror som är ”sanna”.

Etablissemanget tjatar om att Sverige numera är en mångkultur. Lär er leva med det! Det här är Det Nya Sverige. Men samtidigt låtsas man – åtminstone i en fråga – som om vi fortfarande levde i det ”tråkiga” och ”enfaldiga” Gamla Sverige. Jag tänker på frågan om rasism.

När etablissemanget pratar om rasism så verkar det som om det bara finns svensk rasism. Man vill inte se att med mångkulturen kom också mångrasismen. Gammelsvenskar som skriver n-ordet på Facebook jagas medan en rasifierad nysvensk kan skriva att de hatar alla fucking svennebananer utan att det händer någonting. Vad jag vet har ingen dömts för hets mot folkgrupp mot svennebananer.

Jag har ett färskt exempel på hur det hetsas mot svennebananer. I ett videoklipp som spritts som en löpeld på Internet får vi möta en ung man. Klippet är hämtat från en ordväxling som mannen haft med en kvinna på Snapchat. Mannan säger så här till kvinnan:

”Lyssna din svenska hora! Vi araber är här för att ta över ditt fucking land, så gå ner på dina fucking knän och sug min kuk din svenska lilla hora. Allahu Akbar!”

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen (inspelat 24/2) möter jag författaren Jeremiah Karlsson. Vi har sett ett avsnitt av teveserien Black Mirror. Avsnittet heter ”Nosedive” och är det första i den tredje säsongen som kom ut på Netflix hösten 2016. Black Mirror, som är en korsning mellan science fiction och satir, började sändas 2011. Varje avsnitt är fristående och innehåller en dystopisk framtidsspaning. I ”Nosedive” skildras ett samhälle där varje människas värde avgörs av ett betyg på en social media-app.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen (inspelat den 23/2 2018) pratar jag, Mohamed Omar, med författaren och debattören Jan Sjunnesson om Douglas Murrays bok The Strange Death of Europe. Murray är en välkänd brittisk konservativ debattör. Boken, som kom ut förra året handlar framför allt om hur massinvandringen förvandlar Europa, recenserades här på Det Goda Samhället av Lennart Bengtsson (18/7 2017). Han skrev så här:

”Murray gör en översiktlig genomgång av förhållandena speciellt i Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna och det är slående hur likartade förhållandena är och hur mycket gemensamt de har med vad vi känner till från Sverige. I de flesta fall har man hyllat en multikultur där varje migrantgrupp bara skulle kunna fortsätta med vad den tidigare hade, även om en sådan kultur, som sharian, var helt på tvärs med det europeiska kulturbegreppet. Tanken att kunna anamma värdnationens ’leitkultur’, som varit traditionen i USA från 1900-talet och där man ville göra alla till goda amerikaner, ansågs inte möjlig då detta betraktades av många som ett tecken på fortsatt europeiskt kolonialt överhetstänkande. Följden blev, vad vi ser överallt i Europa, en frånvaro av integration, och att migranterna lever sitt liv i alltmer nedgångna förorter i ringar kring storstadskärnorna och där arbetslöshet, hopplöshet och kriminalitet frodas. Man har inte fattat eller velat förstå att multikulti och integration är helt oförenliga begrepp. Först under allra senaste tid har det blivit uppenbart i Tyskland att multikulti är helt galet. Sannolikt gäller den insikten ännu inte i Sverige. För att vara europé räcker det inte med att bo i Europa, det krävs också att man anammar den europeiska kulturen.”

Det är inte lätt att vara politiskt korrekt. Det fick Kanadas premiärminister Justin Trudeau erfara vid en frågestund på MacEwan University i Edmonton. En ung kvinna (jag kan göra mig skyldig till felköning nu…) ställde en fråga och använde ordet ”mankind”, alltså mänskligheten.

Trudeau ville vara en duktig pojke och rättade den unga kvinnan. Man (en) borde säga ”peoplekind” i stället för ”mankind”, menade han. Det blir mer inkluderande så.

Det han gjorde var helt rätt enligt pk-ismen: det ”patriarkala” språket måste ändras, så att våra tankar kan ändras och underminera och slutligen störta patriarkatet. Men Trudeau gjorde samtidigt fel då han som vit, medelålders man avbröt och rättade en ung kvinna. Mansplaining!

Netflix teveserie Stranger Things har nu avslutat sin andra säsong. Nio timmarna av veritabel överdos av åttiotalsnostalgi – mer åttiotal än åttiotalet – men ger ändå mersmak. Det ska komma en tredje säsong, då tittarna, som följt huvudpersonernas utveckling från barn till nervösa högstadieungdomar som dansar tryckare på skolbalen, vill veta hur det ska gå för dem.

Den första säsongen av teveserien började sändas i juli 2016 och blev direkt både en succé och ett fenomen, uttrycket par excellence för vår tids våg av åttiotalsnostalgi. Hjärtat i serien är en kvartett av pojkar, Mike (Finns Wolfhard), Dustin (Gaten Matarazzo), Lucas (Caleb McLaughlin) och Will (Noah Schnapp).

Pojkarna bor i den fiktiva småstaden Hawkins i Indiana. Där gör det något som många pojkar – och inte så många tjejer – gjorde på den tiden: spelar rollspel. Det populäraste rollspelet på den tiden var förstås Dungeons & Dragons. Det finns en scen i Steven Spielbergs film E.T. från 1982 där man får se Elliot och hans vänner sitta i en källare och spela D&D.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen (inspelat 20/2) sitter jag, Antikalifen, med mina kollegor Alkemisten och Påven i ett studentrum i Uppsala och pratar om teveserien Rome. Jag är 70-talist, född 1976, och de två unga gubbarna är 90-talister. Generation X möter Generation Y!

HBO:s teveserie Rome var världens dyraste att producera – före Game of Thrones. Det blev två säsonger, den första sändes i 2005 och den andra 2007. Serien tar sin början i år 52 f.Kr. när Julius Caesar befinner sig med sina legioner i Gallien. Sedan korsar han Rubicon, tågar in i den eviga staden och utropar sig till diktator på livstid. Han är älskad av sina legioner. Två av seriens huvudpersoner, Lucius Vorenus och Titus Pullo, är soldater.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen pratar jag med författaren Johannes Nilsson (17/2). Han debuterade 2002 med romanen Recension som fick stort genomslag. Hösten 2015 började han sända podden Magister med komikern Kristoffer ”Kringlan” Svensson. De höll på fram till 2017 och kommenterade bland annat den pågående ”omsvängningen” i svensk syn på invandring och mångkulturalism. De rörde sig utanför åsiktskorridoren och bjöd in flera kontroversiella gäster, både från vänster- och högerkanten.

Förra året, 2017, gav Nilsson ut boken Tyckonom, en nutidshistorisk betraktelse. Jag mötte honom den 22 november på ett kafé i Stockholm för att podda om boken och om vad som hänt i Sverige med den så kallade ”omsvängningen”. Avsnittet sändes strax efter att Morrissey kommit ut som ”högerpopulist” och fick rubriken ”Högern är de nya rebellerna”. Då sa Nilsson att han var trött på tyckonomi och tjattret i sociala medier och att han ville ägna sig helt åt skönlitteraturen. Han skrev noveller som sändes på podden Bibliotek, skulle skriva kontrakt för ett förlag och var full av hopp. Han började förverkliga sitt drömprojekt – en historisk roman i Game of Thrones-anda som utspelas i Sverige på 1500-talet. Han har skrivit en pilot och kommit på en episk titel: Vasasagan. I slutet av podden kan du höra Nilsson läsa upp en krigsscen ur romanen.

Ett tretton år gammalt foto har kommit fram som visar en leende Obama tillsammans med Farrakhan, en framstående ledare inom svart makt-rörelsen. Han leder organisationen Nation of Islam som i sin ideologi förenar läran om svart överhöghet med rasism mot vita och pseudoislamiskt mumbo jumbo. De vita är ”djävlar”.

Fotot på Obama och Farrakhan publicerades för första gången den 20 januari i år av The Trice Edney News Wire. Men det är alltså taget 2005, då Obama var nyvald senator i Illinois. Hur kommer det sig att det blir känt först nu? Anledningen är att fotografen Askia Muhammad gömde undan det för att inte skada Obamas kommande presidentvalskampanj. Muhammad, som tidigare arbetat som journalist vid Nation of Islams tidning The Final Call, agerade efter instruktioner från Congressional Black Caucus, den grupp som arrangerat mötet.

Fotot skulle förmodligen ha påverkat Obamas chans att bli president. ”It absolutely would have made a difference”, menar fotografen Muhammad.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen (inspelat 17/2) pratar jag med Bianca Muratagic. Hon kom som flykting från krigets Bosnien år 1992. Då var hon bara 14 år gammal. Idag är hon en framgångsrik artist och sångpedagog, men hon är också aktiv som debattör, framför allt som skribent på Katerina Janouchs blogg Katerina Magasin.

Bianca berättar om oro sin oro över tillståndet i Sverige. Vi pratar om en ny kvinnorörelse som kallas #120db, en rörelse som vill belysa den ansvarslösa invandringspolitikens konsekvenser för Europas flickor och kvinnor, som dagligen sviks av de så kallade feministerna. I videon ”Europas döttrar är under attack” talar unga tyska kvinnor rätt in kameran om det våld och den förnedring som de har utsatts för.

Kristna i hela västvärlden chockades när två jihadister den 26 juli 2016 stormade en katolsk kyrka och slaktade prästen Jacques Hamel. Våldet som kristna drabbas av i islamvärlden hade kommit närmare. Egentligen borde man inte chockeras, islamiseringen av västvärlden borde rimligtvis leda till att västvärlden blir mer lik islamvärlden. Men medier, politiker och kändisar hade sagt att allt var lugnt – och många verkar ha trott på dem.

Påve Franciskus, ledare för världens största kristna samfund, uttalade sig. Men han gjorde mer än att uttrycka sorg. Han gjorde också påståenden om islam. Påven sade att det finns våldsamma katoliker och det finns våldsamma muslimer. Han nämnde en katolik i Italien som mördat sin flickvän och sin svärmor. Det är så klart sant att det finns våldsamma katoliker. Vem skulle förneka det?

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen (inspelat 14 februari) pratar jag med Patrik Engellau. Det finns, menar Engellau, i Sverige en övertygelse om att ”det händer inte här”. Allt snack om kollaps är bara högerpopulistisk paranoia, svensken klarar allt. Engellau kallar detta för Tjörnbro-syndromet. Han har döpt syndromet efter en händelse som ska ha skett år 1980.

En kall vinternatt detta år blev Tjörnbron påkörd av ett fartyg och rasade. Det påstås att en man kom i bil, stannade framför hålet, skakade sedan på huvudet och bestämde sig för att sådant inte händer i Sverige. Han körde därför vidare mot hålet och föll ned i sjön.

En moské i Växjö ansöker om att få ha böneutrop. Bara på fredagar, säger man. Ja, det börjar så. Först hade vi inga böneutrop, sen fick vi det på fredagar, sen varje dag och till sista fem gånger varje dag. Det är så islamiseringen går till – ett steg i taget.

Ismail Abuhelal, imam på Stiftelsen Växjö muslimer, säger att det inte stämmer att ”muslimer vill ta över Sverige”. Det är ord. Tittar vi på verkligheten så ser vi att moskéerna växer som svampar ur jorden. Och tittar vi i islams egna texter så upptäcker vi bilden av en missionerande religion som strävar efter att expandera och dominera.

Biskopen i Växjö Fredrik Modéus tycker att böneutrop är en bra idé. Det är inte så att han bara tolererar det. Han välkomnar det. Vilket är märkligt eftersom böneutropet är antikristet. Det förmedlar budskapet att Jesus inte är gud och att Muhammed är Guds siste profet. Det är Muhammed man ska följa. Jag kan förstå att kristna tolererar antikristna budskap, men att välkomna dem?

Ett stort problem i dagens Sverige, menar Kashif Virk, imam i Ahmadiyyasamfundet, är att svenskar har för lite kunskap om islam. Denna okunskap, förklarar han i en artikel i Expressen, ”Ge mig en chans att förklara islams mittfåra” (31/12 2017) har lett till att en negativ bild av islam har kunnat spridas. Debatten om islam, skriver han, ”spårade ur fullständigt under 2017”.

Dock är Virk dåligt lämpad att förklara islams mittfåra, då han själv befinner sig långt ut i ytterkanterna av islam. De allra flesta muslimska teologer i världen skulle faktiskt argumentera att Virk inte är en del av islam alls. Ahmadiyyasamfundet som han företräder är nämligen en ytterst liten grupp som uppstod i Indien på 1800-talet. Ahmadierna tror på en ny profet, en indier vid namn Mirza Ghulam Ahmad, som alltså uppträdde efter Muhammed. Detta strider förstås mot en central dogm i traditionell islam – Muhammed är den siste profeten.

Den första februari i år firades Hijabdagen på Gustav Adolfs torg i Malmö under mottot: ”Definitivt inget tvångsplagg”. De som ville fick pröva att bära hijab. Det var ju inte farligt! Okej, men hur många er hijabkvinnor är beredda att pröva att ta av er hijaben? Vore det inte spännande över för er med lite normkritik och lite öppenhet? Det kan ni inte, eller hur? För hijaben är ett tvångsplagg. En muslimsk kvinna måste ha hijab. Sådan är sharian.

För om det var frivilligt så kunde vi ju också ha en dag där kvinnor i hijab uppmanades att pröva att ta av sig den. En sådan dag finns inte. Bakom arrangemanget finns kvinnoorganisationen i Ahmadiyyaförsamlingen i Malmö:

”Det är som med andra dagar att vi vill belysa och skapa förståelse för hijab och de kvinnor som bär den. Det är inte ett hinder i en muslimsk kvinnas vardag och definitivt inget tvångsplagg”, säger en av arrangörerna Kashifa Khan till 24 Malmö

En staty av Jesu mor jungfru Maria har hittats halshuggen i Växjö, rapporterar Smålandsposten den 22 januari. Även händerna är avhuggna. Statyn stod vid Sankt Mikaels katolska kyrka. Församlingens diakon Oddbjörn Andreassen tror att det handlar om en medveten attack mot kyrkan och ett hatbrott riktat mot kristna. Det är ännu inte känt vilka som ligger bakom.

Men attacken är inte en isolerad händelse. Den är en av flera liknande attacker som ägt rum i hela västvärlden, både i Amerika och i Europa, där kristna statyer har vandaliserats. Flera Mariastatyer har halshuggits på olika ställen. Det är svårt att inte tänka att detta har någonting att göra med islamiseringen. Massinvandringen från islamvärlden till västvärlden har på flera sätt gjort västvärlden mer lik islamvärlden.

I islamvärlden är diskriminering och förföljelse mot kristna vanligt förekommande. Nu när väst har fått en större, och växande muslimsk befolkning, borde det inte förvåna att sådan förföljelse också kommer att ske här. Detta trots att det både här, och i islamvärlden, finns toleranta muslimer. Det värsta exemplet är mordet av prästen Jacques Hamel i Frankrike den 26 juli 2016. Två jihadister stormade hans kyrka och tog honom till fånge. Efter att ha läst högt ur Koranen slaktade de honom.

För mig kommer Paolo Roberto alltid att vara värstingen i Stockholmsnatt (1987). De som på den tiden kallades värstingar, skulle kallas änglar idag. De senaste sju åren har, bara i Sveriges tre största städer, 131 människor skjutits till döds och 520 har skadats i 1500 skjutningar. Och inget tyder på att det kommer att bli bättre.

Men Roberto fortsätter att vara värsting – på sociala medier. I november förra året stängdes han av Facebook för ett olämpligt skämt om #metoo-kampanjen. Hans reaktion: ”Avstängd från FB efter mitt skämt… Rätt allvarligt när tokvänstern försöker tysta meningsmotståndare”.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen möter jag Jessica Stegrud (5/2 2018). Hon debuterade som offentlig debattör med […]

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen möter jag författaren och debattören Jan Sjunnesson. Han är aktuell med en ny bok: Livsvatten. Det är en antologi texter av olika slag, bland annat en pjäs och en novell, men mest essäer. Jag träffade Sjunnesson i Stockholm fredagen den 26 januari.

En av essäerna i Livsvatten handlar om författaren Ola Larsmo i Uppsala. Både jag och Sjunnesson kommer från Uppsala och har mött Larsmo i olika sammanhang. Han skriver ganska dåliga romaner, men har lyckats skaffa sig en ställning genom sitt antirasistiska engagemang.

Vad är det största problemet för muslimska kvinnor – så kallad ”islamofobi” eller islamisk fundamentalism? Jag skulle säga islamisk fundamentalism. Det är islamisk fundamentalism som tvingar kvinnor att täcka sitt hår. De får inte dansa och sjunga. I länder där islamisk fundamentalism har stort inflytande får kvinnor inte gå ut eller resa utan tillstånd från en ”övervakare”. De har ingen religionsfrihet, om de lämnar islam kan de bli straffade och bli fråntagna sina barn.

Men vissa vill att vi inte ska tänka så mycket på islamisk fundamentalism, vi ska i stället oroa oss för så kallad ”islamofobi”. Problemet som muslimska kvinnor har, säger de, är att icke-muslimer i västvärlden ser snett på dem eller förolämpar dem. Dock råder stor brist på sådana händelser. Vad gör man då? Man får hitta på!

Komikern Özz Nûjen har gjort karriär på svenneförakt. Svennar är korkade, svennar är troll och rasister. Svennar ska inte mopsa upp sig och tro att de är något.

Och samtidigt som Nûjen öst förakt över svennarna som betalat för att gå och lyssna på honom, så har han prisat sitt fantastiska Kurdistan. Svennarna, som öppnat sina hjärtan för honom, är inte lika fantastiska.

Kurdistan är allt. Özz har sagt att han vill ge sitt liv för Kurdistan. Jag undrar vad som hindrar honom. Det är väl bara att åka.

Har Özz tänkt på att sådana som han kanske har en del i skulden till varför kurderna inte har den nationalstat de drömmer om? Det kanske inte bara är araberna, turkarna, perserna och kolonialmakternas fel. Det kanske också beror på att vissa kurder säger en sak, men gör något annat. De säger att de älskar Kurdistan och vill dö för dess frihet, men väljer att leva ett bekvämt liv i Sverige i stället.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen möter jag Patrik Engellau (30/1). Vi pratar om slavhandeln i Libyen efter den arabiska våren? Migranter söderifrån tar sig till landet i hopp om att därifrån kunna segla över Medelhavet till den stora bankomaten Europa.

Men vissa migranter blir bortrövade på vägen och sålda på marknader. Inte för att man behöver dem som arbetskraft, utan för att man hålla dem som gisslan och kräva deras anhöriga i Sengel eller Nigeria på lösen.

Något man kan lära sig av den så kallade arabiska våren är att problemen i denna del av världen är mycket större än bara en och annan diktator. Man tog bort en Khadaffi och fick tusen nya små-Khaddifier.

Tänk dig en bekymrad vänsterjournalist som lägger pannan i djupa veck och med fundersam min mumlar för sig själv: ”Mellan Kurt Wallander och Jimmie Åkesson finns ett märkligt band”.

Visst ser det roligt ut? Det blir ännu roligare när man får veta att det faktiskt har hänt – när vänsterskribenten Mattias Hagberg på Göteborgs-Postens kultursida försökte förstå varför svennarna där ute någonstans röstar på Sverigedemokraterna.

I krönikan ”Nordic Noir banade väg för högerpopulismen” (17/1 2018) kan man läsa om hur Henning Mankells deckare, och hela den så kallade nordic noir-genren, fått de dumma svennarna att tro att det går dåligt för Sverige, och förvandla dem till ”högerpopulister”, ett ord man sannolikt använder när man menar rasist men inte vill skriva det rakt ut.

När majoritetssvenskarna firade nyårsafton den 31 december förra året välkomnade Islamakademin i Malmö till en fest för att fira den bästa människan som någonsin vandrat på vår jord: profeten Muhammed.

Efter festen lägger Islamakademins ledare, Salahuddin Barakat, ut bilder på alla glada bröder som samlats i moskén och kommenterar entusiastiskt:

När de relativt nyanlända syriska imamerna säger att de känner sig hemma och att de efter flera år får uppleva den andlighet de upplevde i sitt förra hemland så vet man att något görs rätt. Alhamdulillha. Jag är övertygad om att de syriska imamernas tillskott till det svenska islamiska samfundet kommer att stärka och berika med en klassisk och mogen sunnitisk kunskapstradition. Vackra bilder från helgens event.

Hon kunde ha varit så bra. Hon heter Keyna och är en ung smart tjej med kurdisk bakgrund som tagit fajten med hederskulturen. I avsnittet ”Keynas nakna kamp” på podden Verkligheten i P3 (7/1 2017) berättar hon om konsekvenserna: ”Min pappa sa: ingen man kommer vilja gifta sig med dig om du gör så här”.

När Keynas pappa sa att ”ingen man” kommer vilja gifta sig med henne, menade han förmodligen ”ingen bra kurdisk man”. Hon får nöja sig med en svenne utan heder.

Keyna visade sina bröst i sockala medier och blev ”slutshamad”. Hon fick slampastämpeln i pannan. Hon hade kränkt familjens heder. Men hon bryr sig inte. På Instagram, där hon har fler än sex tusen följare, kallar sig Keyna ”Slutshamed4ife”. You can’t be slutshamed if you’re not ashamed of being a slut.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen pratar jag, Antikalifen, med min kollega Alkemisten om den nya Star Wars-filmen The Last Jedi.

Okej, vi vet att muslimer är människor. De kan vara schyssta. De kan vara oschyssta. De allra flesta muslimer är bara muslimer för att de råkades födas av muslimska föräldrar. Inte alls säkert att man någon gång har reflekterat över sin tro och gjort ett medvetet val.

Men vi vill veta hur många som tänker si och hur många som tänker så. Det är intressant för sådan information kan hjälpa oss att förstå hur islamiseringen kan förändra västvärlden. Om tjugo procent av muslimerna tycker att det är rätt att mörda karikatyrtecknare, innebär det att karikatyrtecknarna kommer att leva allt mer farligt ju fler muslimerna blir. Det gör de redan.

En ny opinionsmätning bland muslimska skolungdomar i Niedersachsen i Tyskland visar att en dryg fjärdedel, 27,4 procent, tycker att sharia är bättre än tysk lag. Nästan en femtedel menar att det är en religiös plikt att bekämpa icke-muslimer och upprätta islam över hela världen. Omkring 30 procent kan tänka sig att offra livet för islam.

I ett nytt avsnitt av podden Antikalifen möter jag Patrik Engellau igen. Vi möttes tisdag den 23 januari och pratade om vad som hänt den senaste tiden. Det känns som att vi befinner oss i ett skifte, något håller på att hända.

På Göteborgs-Postens kultursida har tänkaren Mattias Hagberg lagt pannan i djupa vecka och grunnat över det gåtfulla sambandet mellan Kurt Wallander och Jimmie Åkesson. Svenskarna läser för mycket deckare, menar han i artikeln ”Nordic Noir banade väg för högerpopulismen” (17/1 2018), därför tror de att Sverige går dåligt och röstar på SD:

”Allt oftare tänker jag att det finns en koppling mellan högerpopulismen framgång och kriminallitteraturens segertåg? Den grundläggande berättelsen är alltför lik för att det bara ska vara en slump.”

Ja, som vanligt inom etablissemangsmedia så spelar verkligheten ingen roll. Gruppvåldtäkter, bomber och granater, jihadister och annat djävulskap är bara inbillningar. Man får för allt i världen inte piska upp rädslor, säger de.

Diskriminering är inte okej har vi fått lära oss. Men det brittiska public service-företaget BBC verkar inte hålla med. Åtminstone inte när de gäller vitingar. I en ny jobbannons skriver BBC helt ogenerat att vitingar inte är välkomna:

”This traineeship is only open to candidates from a black, Asian or non-white ethnic minority background.”

Tänk om BBC hade lagt ut en annons som inte välkomnade icke-vita. Det råder dubbla måttstockar här. Det är okej att diskriminera vitingar, men inte icke-vita.