Alabama har lagt fram ett lagförslag om kemisk kastrering som ett villkor för villkorlig frigivning för pedofiler.
Förslaget oroar bland annat den katolske etikern F Ted Pacholczyk, som menar att frågan om kemisk kastrering borde avgöras från fall till fall eftersom den kan innebära svåra biverkningar.
Iran har anställt 2000 nya moralpoliser som svar på det de styrande kallar en ”ökande olydnad” mot tvånget att bär hijab.
De nya moralpoliserna utgörs av grupper på upp till sex kvinnor, som har befogenhet att arrestera och fängsla kvinnor som trotsar landets strikta hijablagar.
Alla vet att det är skämmigt att vara populist. Populister är en sorts mindre vetande människor som går i någons, oklart vems, ledband. Så här förklarar Wikipedia:
Populism (lat. populus, ”folk”) avser vanligen ett förenklat förhållningssätt till politik, där samhället delas upp i de två grupperna ”folket” och ”eliten”. Folket ses vanligen som bärare av ”sunt förnuft”.
”Centraleuropa tillhör och vill tillhöra den västerländska kulturella sfären.” Det var Milan Kunderas huvudsakliga budskap när han 1983 skrev en essä om vad han kallade ”Centraleuropas tragedi”. Texten har fått en förnyad aktualitet då det forna ”Östeuropa” idag går i bräschen för ett europeiskt motstånd mot globalisering och immigration.
Med anledning av 30-årsminnet av Berlinmurens fall har den liberala tankesmedjan Timbro återutgivit en essä av Milan Kundera från 1983: ”Ett kidnappat Västerland eller Centraleuropas tragedi”. (Timbro, 60 s.) Texten skrevs ursprungligen på franska och publicerades på svenska redan 1983 av Ord & Bild.
I år avslutades den islamiska fastemånaden ramadan den 4 juni. Eftersom eid-högtiden varar i tre dagar så krockade den med vår svenska nationaldag.
Ibland hör man muslimer som säger att de fastar för att känna hur de fattiga känner sig. Hm… men varför fastar då de fattiga? De borde väl redan veta hur de känner sig. Dessutom är det få som är så fattiga att de inte har tillgång till dricksvatten. Men ändå kräver den islamiska fastan att man avstår från att dricka. Då kan väl inte anledningen vara att uppleva den fattiges känslor.
På nationaldagen tog statsminister Stefan Löfven tillfället i akt att informera medborgarna om att det var väldigt lite som var bättre förr. Vad vi i själva verket ska fira är hur mycket bättre allt är nu, jämfört med den tid då en fjärdedel av befolkningen valde att emigrera på grund av fattigdom, svält och orättvisor.
Ur den aspekten har Löfven rätt. Samtidigt är det ett försåtligt budskap han kommer med. När man tar del av vad han säger kan man, om man inte vet bättre, få uppfattningen att alla som ifrågasätter dagens Sverige vill vrida klockan tillbaka till tiden före allmän rösträtt. Men så är det naturligtvis inte.
För den yngre läsekretsen kan jag berätta att under 1960-talet samlades svenska folket varje lördag framför TV-apparaterna och något som kallades Hylands hörna. Det var inte i första hand ”vuxna politiska samtal” människor på den tiden trängtade efter, då allvarliga herrar i kostym redan fyllde det mesta av TV-mediet. Istället fanns ett sug efter underhållning, modernitet, kanske också en smula flärd förutsatt att det inte gick för långt.
Precis som Navid Modiri i ”Hur kan vi” hämtade Hyland sin programidé från USA och stöpte om den för att passa svenska förhållanden.
Jag tycker om Kjell Westös böcker. Liksom Per-Anders Fogelström skriver han om staden och dess människor. Westös händelser sker ett antal decennier efter dem som Fogelström beskriver i sin Stockholms-serie. Westö intresserar sig också mer för medel- och överklass.
Westö är romantiker, vilket han själv är helt medveten om och öppet tillstår (från ca 1.20 till 2.40.Tryck på översättning i rutan nere till höger – men se gärna hela programmet!).
”Pingst, hänryckningens dag, var inne.” Så inleds Tegnérs långa dikt ”Nattvardsbarnen”.
Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten stod i sin helgdagsskrud på landet, och vinden och bäcken susade glädje och frid. Guds frid! med rosiga läppar hviskade blommornas folk, och muntert på gungande grenar foglarna sjöngo sin sång, en jublande hymn till den Högste.
Föreliggande text är en dystopi, en negativ vision av ett samhälle som ännu inte finns, men som kanske kan komma att växa fram. Den förmedlar en hypotetisk ögonblicksbild från det lilla landet Lööfenia, dagen efter ett nationellt val där Värdegrundspartiet, en allians av alla självutnämnt goda människor, har vunnit en förkrossande seger.
Den brittiska klimatorganisationen Extinction Rebellion, som under en vecka i april hindrade omkring en halv miljon Londonbor från att ta sig till jobbet, planerar nu att sabotera flygtrafiken på Londonflygplatsen Heathrow i sommar.
Varthän jag blickar finner jag vatten till min kvarn. Just nu har jag blickat mot Storbritannien, där den konservative – han använder troligen sin farfars kostymer och västar – parlamentsledamoten Jacob Rees-Mogg just har skrivit en bok om tolv framstående brittiska viktorianer. Rees-Moggs enkla poäng är att viktorianerna inte alls var sådana stelbenta, självgoda och giriga rasister som vår tid föreställer sig, utan tvärtom uppfinningsrika, flexibla, självsäkra och hedervärda människor som vår tid borde försöka lära sig något av i stället för att smäda och förkasta. (Jag har inte läst boken men Rees-Moggs egna uttalanden om sina ambitioner med skriften förekommer ymnigt på nätet.)
”Vaaars ä Hans”, teaterviskade hustrun och gav mig mobilen. ”Hej, Hans här. Hur är det i Storuman kommun?” Tyst ett bra tag och därefter, ”Jag flyttade från Storuman till Danderyd för 15 år sedan”. – ”Jaha, då har du några år kvar till femtio!”, var mitt svar.
Det stämde också och Storuman (som jag kallar honom från och med nu) hade flyttat från Storuman i efterdyningarna av statsminister Perssons stora utjämningsreform mellan våra 290 kommuner gällande skatteintäkter och kostnader under 1900-talet sista år. I sin nuvarande form började allt detta 1996.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 5/6) pratar Eddie (Mohamed Omar) med den lutherske teologen Lars Borgström om pingstens betydelse. Pingstdagen infaller i år söndag den 9 juni. Poeten Esaias Tegnérs berömda dikt ”Nattvardsbarnen” inleds med raden: ”Pingst, hänryckningens dag, var inne.” Det är en idyllisk dikt som skildrar stämningen vid konfirmationen i en svensk lantkyrka i pingstens tid. Det är vanligt att konfirmationer äger rum vid pingst. Många tycker också om att fira bröllop. Eddie (Mohamed Omar) nämner också att sagohjälten kung Arthur blev krönt till kung av England på pingstdagen och på den dagen varje år höll han hov i slottet Camelot.
Iran, Ryssland och Kina utnyttjar studenter för att stjäla high tech och militära hemligheter från skolor och researchcentra i USA. Det hävdar Louis A Rodi III, tillförordnad chef på den amerikanska immigrationsmyndigheten, ICE.
I en minnesvärd julkrönika från 2017 polemiserar Malcom Kyeyune mot de dystopier som förutspår att etniska svenskar en dag kommer att förskansa sig i ”skyddade zoner”, som svar på växande invandrarbaserad kriminalitet. Om kriminalitet och våld fortsätter öka som hittills kommer förvisso ”gated communities” att dyka upp även i Sverige. Vad dystoperna lätt förbiser är att dessa fredade zoner, för att vara effektiva mot dagens kriminalitet kommer att bli mycket dyra i drift. I takt med att orosmolnen hopar sig, blir de förmodligen lika exklusiva på bostadsmarknaden som takvåningar i Stockholms innerstad.
Under andra världskriget uppstod det stor brist på importvaror i Sverige genom att landet blev isolerat på grund av kriget. För att förhindra hamstring av nödvändiga varor infördes därför ransonering som gällde hela kriget och för vissa varor även en tid efter krigsslutet. Olja och bensin gick inte att få tag på vilket ledde till att privatbilar och bussar fick drivas med gengas. Gengasen producerades i små aggregat som fanns på en dragkärra som hängde efter bilarna.
Idag är det ingen brist på produkter eftersom världshandeln blomstrar. Problemet är att den förhöjda konsumtionen skapar problem för miljö och klimat.
Med Liberalerna på fallrepet efter riksdagsvalet och det katastrofala EU-valet är det dags för partiet att byta ledning. Erik Ullenhag, tidigare integrationsminister i alliansregeringen, är en av aspiranterna till partiledarposten. Och han vet minsann hur han ska rädda partiet. Hans slagord är snäll.
Det låter som ett skämt men det är det inte. Erik Ullenhag vill göra Sverige ”snällare”.
Jag återkommer till den studie om invandring och brottslighet som nyligen publicerades på dessa sidor . Det märkvärdiga med rapporten, om jag får säga det själv, är inte de i och för sig dramatiska fakta som kunde presenteras utan studiens tillkomsthistoria.
En kvinnlig student från Bangladesh har dömts till 42 års fängelse i Australien, efter ett terrorbrott. Den 26-åriga Momena Shoma, som enligt egen utsago reste till Australien enbart för att begå mord för IS, hade ett studentvisum och hyrde rum hos den 56-årige Roger Singaravelu och hans familj. Kort efter att hon installerat sig attackerade hon Singavarelu med kniv, i närvaro av hans femåriga dotter.
Richard Sörman svarar på en krönika av Jens Liljestrand där denne skadeglatt beskriver ett hukande och förlamat Sverige. Liljestrand har inte förstått hur svensk landsortskultur fungerar. Svenskar sköter sitt och har inget behov av att visa upp sig på gator och torg. Liljestrands glädje över att vår egen landsortskultur utmanas av invandringen kan bara karaktäriseras som svekfull och sjuk.
Jens Liljestrands artikel från den 5 juni i Expressen om hur ett stagnerande Sverige sitter och hukar ute i stugorna på landsbygden medan invandrarna skänker ny vitalitet åt små och övergivna samhällen är riktigt ordentlig sjuk.
Efter första världskriget sa man – inte bara i de krigförande länderna – ”Aldrig mer krig”. Ett slags fredshänförelse svepte genom Europa.
Sverige var också drabbad av denna hänförelse och var, följaktligen, mycket illa rustat vid andra världskrigets utbrott. De eftergifter som sedan följde gentemot Nazityskland var en följd av denna politik. Samtidigt försökte man rusta i kapp, vilket hade till följd att stridskrafterna på marken, i luften och på havet var mycket stora strax efter krigsslutet. Eftergifterna gentemot Tyskland tvingade fram ursäktande, krypande eftergifter gentemot Sovjet.
Nu ska jag skriva om något som är mycket känsligt, och som ofta orsakar ett intensivt trollande på sociala medier. Jag ska skriva om de destruktiva kvinnorna och om deras olämplighet på höga poster i samhället.
Eftersom jag själv är kvinna är jag helt och hållet för ett jämställt samhälle. Det är också så jag själv blev uppfostrad av mina föräldrar som, trots att de var födda på 1920-talet och aldrig hade hört talas om genusvetenskap, var mycket väl medvetna om att män och kvinnor är lika mycket värda.
Jag har tillräckligt med erfarenhet både av den inrikes och den utrikes socialhjälpen – alltså u-landsbiståndet – för att vara övertygad om att offentlig verksamhet för sådana ändamål visserligen kan hålla svälten borta från klienternas port men knappast kan förmå dem att lyfta sig ur fattigdomen. Det beror på att såväl administratörer som klienter, särskilt administratörerna, har ett långsiktigt intresse av att det hela får lufsa på som vanligt med en viss årlig höjning av anslagen.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 5/6) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Jan-Olof Sandgren, skribent här på Det Goda Samhället. Den 31 maj blev en kristen predikant angripen av unga män i den mångkulturella förorten Hjällbo i Göteborg. Männen, som talar vad som brukar beskrivas som ”rinkebysvenska”, påstod att de var muslimer och att de ramadan-fastade. De svor vid Allah att döda den kristne predikanten om han inte lämnade området. Den kristne svarade: ”Vi älskar er” och ”Skjut mig, jag dör för Jesus”.
Ungdom betyder allt i dagens kultur, medan visheten hos de äldre åsidosätts. Det hävdar den amerikanske författaren David Masciotra, som menar att ungdomshysterin också smittat av sig på politiken. Som exempel tar han upp demokraten Alexandria Ocasio-Cortez, som blivit en massmedial gunstling i USA.
Kanadas premiärminister Justin Trudeau har gjort president Trump och premiärminister Theresa May sällskap i England för att fira 75-årsminnet av Dagen D.
Tusentals kanadensiska, amerikanska och brittiska soldater landsteg i Normandie för att inleda offensiven mot Naziockuperade Frankrike den 6 juni 1944. Invasionen blev en vändpunkt för andra världskriget och början på slutet för nazismens grepp om Europa.
Skådespelerskan Paula Ternström skriver på nationaldagen om den trygghet hon känner i sin pappas hus. Närvaron av det förflutna skänker lugn. Men det förflutna är också vår gemensamma historia, vår identitet. Svenskens mål är självständighet, att vara sin egen. Låt oss stå upp för det.
År 1888 skrev Verner von Heidenstam om sin längtan hem till sitt barndomsland:
Nej, Socialdemokraterna lyckades inte heller i EU-valet stoppa Sverigedemokraterna, trots att detta parti var Socialdemokraternas huvudmotståndare och Stefan Löfven lade nästan allt sitt krut på Jimmie Åkessons pastorat i den heta och delvis också infekterade valrörelsen. Undra på att Daniel Suhonen, mannen bakom Reformisterna – en S-förening som vill driva partiet åt vänster – är förtvivlad och ser framför sig gravöl för statsministern i nästa valvaka (Aftonbladet 31/5).
I ett nummer av Svensk lärartidning från 1896 läser jag att nationaldagen den 6 juni även har kallats ”grundlagsdagen”. Det nämns i följande stycke:
Såsom lämpliga flaggdagar för skolorna nämdes vid Göteborgs folkskolestyrelses sammanträde med stadens lärarekår följande: konungens namnsdag, Engelbrektsdagen den 27 april, Vasadagen den 12 maj, grundlagsdagen den 6 juni, Gustaf-Adolfsdagen den 6 november samt första och sista läsdagen i hvarje termin.
DET GODA SAMHÄLLET 