När jag var framtidsforskare studerade jag teknikens möjligheter att skapa tillväxt och sysselsättning. I den vevan träffade jag ett stort antal uppfinnare. Uppfinnare är ett luttrat släkte som kämpar till lika delar mot oförståelse och patentsnylteri. Vad du än gör, sa flera av dem till mig, så uppfinn inget till bilindustrin. En fordonstillverkare, förklarade de, är nämligen en så tätt knuten väv av teknik, redan etablerade lösningar, organisatoriska avdelningar och divisioner, revirstrider och HR-avdelningar att det är omöjligt att tränga sig in som utomstående även om du kommer med en alldeles briljant idé. För en oberoende uppfinnare finns knappt något mer djävulskt hinder för den tekniska utvecklingen än Not Invented Here-syndromet, en mental rubbning som intalar befattningshavare att ingenting som de inte hittat på själva är användbart.

Trots vår tids prat om individuella befrielseprojekt och personliga självförverkliganden blir det i praktiken inte så stor skillnad på hur folk konstruerar sina liv. Även om viss valfrihet finns är antalet möjliga livsstilar begränsat. Den stora frågan är enligt vilka principer folk gör sina val.

I Amerika växer sig saker större och vräkigare än i Sverige. Politiskt korrekta idéer som funnits här i flera år förlorar sin diskreta lågmäldhet när de i USA under beteckningen woke bryter fram som hela BLM-demonstrationer av organiserad galenskap. Jag tänker på alla storföretag med tillhörande direktörer som tror att deras huvuduppgift numera är att verka för hållbarhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. De verkar ha glömt bort att företag är till för att tjäna pengar. Denna princip har gett världen uppemot tvåhundra års oväntade ekonomiska framgångar och lyft flera miljarder människor från ett liv i misär till en åtminstone dräglig tillvaro. Är vinstintresset numera en utrotningshotad art som behöver vår särskilda omsorg?

Tänk dig följande alldagliga scen. Du sitter på restaurang. Så fylls bordet bredvid av en familj med två barn i fyra- och sexårsåldern. Barnen är gnälliga och ålar mellan stolar och mammas knä. Föräldrarna ler lite ursäktande för att barnen stör, men barn är ju barn och de måste ju få vara barn, så klaga inte! Budskapet går fram på en sekund. Du förstår att det är spänt. Ungarna har väl härjat i bilen och mamma och pappa smågrälat.

En karta är en ofta grovt förenklad bild av naturen men likväl ett praktiskt hjälpmedel för vandrare och andra resenärer. Som det är med naturen så är det också med det mänskliga. Samhället, liksom naturen, är oändligt komplext och skulle inte kunna konfronteras om vi inte gjorde oss förenklade kartor av hur det är beskaffat. Jag tror att det ord som bäst förkroppsligar dessa samhällskartor är ideologi.

Häromdagen skrev jag om det nu pågående kriget mellan israeler och araber eller närmare bestämt mellan palestinier och israeler eller ännu närmare bestämt mellan terroristorganisationen Hamas och Israel. Jag hade hämtat mitt tema från den tyske militärstrategen von Clausewitz som hävdade att det aldrig kan uppstå en varaktig fred mellan två fiender förrän de ena parten vunnit en så övertygande seger att den andra parten långsiktigt tappar lusten att fortsätta kriget. Teoretiskt är detta ingen svår tanke även om de praktiska konsekvenserna skulle bli fasansfulla.

Inför valet 2002 föreslog dåvarande folkpartiledaren Lars Leijonborg att det skulle ställas språkkrav på medborgare som ville ha svenskt medborgarskap. Det räckte för att utnämna Leijonborg till rasist och att anklaga honom för att vilja dela in befolkningen i ett a- och ett b-lag. Men förslaget gick hem hos folket. Leijonborg blev glatt överraskad, om jag minns rätt, över hur bra hans idé togs emot. Folkpartiet blev störst någonsin och ökade efter valet från 17 till 48 mandat i Riksdagen.

Märta Stenevi, bilden, tillträdde tjänsten som svensk jämställdhets- och bostadsminister den femte februari i år. Hon måste ganska snart ha upptäckt att det fanns otillräckliga kunskaper om incels i regeringskansliet så hon gav redan den 12 maj 500 000 kronor åt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) för att ”göra en analys om hat och hot mot kvinnor i digitala miljöer”.

Så här förklarar Stenevi varför hon vill satsa en halv miljon på denna studie:

PK-ister brukar hävda att samhälleliga företeelser som de av någon anledning ogillar inte är givna av naturen utan utgör sociala konstruktioner. Till exempel menar en del feminister att skillnaderna mellan män och kvinnor inte har med människans natur att göra utan är ett egennyttigt påhitt av den av män dominerade könsmaktsordningen. (Hur det kan finnas en av män dominerad könsmaktsordning när det egentligen inte finns några män som särskiljer sig från andra slags människor har jag inte förstått. Det är lite som hönan och ägget. Kom manschauvinismen före könsmaktsordningen eller tvärtom?)