
En BLM-aktivist har åtalats för hatbrott mot en asiatisk kvinna, rapporterar Independent (16/4 2021). Christoper Hamner, från Seatac, Washington, har bland annat kallat en asiatisk kvinna för ”Asian bitch”.

En BLM-aktivist har åtalats för hatbrott mot en asiatisk kvinna, rapporterar Independent (16/4 2021). Christoper Hamner, från Seatac, Washington, har bland annat kallat en asiatisk kvinna för ”Asian bitch”.

I början av april ägde den första valomgången i Perus presidentval rum. Med 18 kandidater var det i praktiken omöjligt att få de 50 procent som behövs för att vinna direkt. De två bästa kandidaterna går till ett finalval som sker i början av juni. Peru har 76 procent katoliker och 18 procent övriga kristna.

Hos Harry Potter, om vilken jag inte läst en enda bok, förekommer, har jag inhämtat, begreppet mugglare. En mugglare är en helt vanlig människa som saknar de magiska förmågor som Harry och hans skolkamrater äger och som de utbildar sig på internatskolan Hogwarts för att utveckla. När ett gäng magiker sitter och diskuterar sina yrkeshemligheter och en mugglare närmar sig gäller det för häxmästarna att samla sig, sila snacket och börja prata mugglarspråk om mugglarämnen.

Hon växte upp i Småland och Västergötland som Märta Helena Reenstierna. Nitton år gammal kom hon till Stockholm, gifte sig och blev herrgårdsfru. Idag är hon känd som Årstafrun och har gett eftervärlden en ovärderlig kulturskatt i form av sina dagboksanteckningar.
Märta Helena Reenstierna föddes i Småland 1753 och växte upp i Småland och Västergötland. Hon kom till Stockholm som 19-åring och mötte snart sin sin stora kärlek, den dubbelt så gamle ryttmästaren Christian Henrik von Schell. De gifte sig ett år efter första mötet och flyttade in på Årsta Gård, ett praktfullt gods invid Årstaviken söder om stan.

Efter att en lärare delat Bitte Assarmos text om Zornutställningen på Nationalmuseum har det uppstått ett bråk på Twitter. Läraren utsattes för påtryckningar av en företrädare för Lärarförbundet eftersom texten, enligt honom, ”strider mot skolans värdegrund”.

I ett kort inlägg, jag tror det var på Twitter, påstod någon nyligen att ”Regeringen hatar oss!”. Vilka ”oss” var framgick inte riktigt, men jag uppfattade det som att skribenten uppfattade sig som en av oss vanliga ”svennebananer”- medborgare, kanske med åtminstone några generationers svensk bakgrund.

Klockan 01.00 natten till söndagen den 30 september 1888 hittades en död kvinna i Dutfield’s Yard, Berner Street i Whitechapel i östra London. Kvinnan tillhörde de så kallade ”glädjeflickorna” i kvarteret (den gängse benämningen på prostituerade i det viktorianska England) och det stod genast klart för både polis och allmänhet att hon var det tredje offret för den mördare som redan då gjort sig känd som Jack the Ripper – Jack Uppskäraren.

För de flesta av oss, tror jag i alla fall, framstår byråkratin som ett grått, trögt, inåtvänt, formalistiskt och ineffektivt väsen som i första hand bor i offentlig förvaltning men också frodas i stora privata företag. Jag har svårt att föreställa mig att folk i allmänhet skulle betygssätta byråkratin över fem på en tiogradig skala.

Vänsterpartiets rättspolitiska taleshen Linda Snecker är mycket mån om vår hälsa. Det är viktigt att följa coronarestriktionerna, menar hon.
Snecker vill till och med införa coronaböter för ”överklassen”. För hon menar att just överklassen sprider corona och göra folk sjuka. Därför ska de straffas om de har ”champagnepicknick på Östermalm”.

Jag tror inte att människan tidigare rent allmänt var mer principfast än hon är idag men när jag så här i coronatider studerar näringslivets organisationer börjar jag undra. Är de kravmaskiner för sina medlemsföretag eller existerar de för att värna om kapitalismen och marknadsekonomin?
Det är inget fel på intresseorganisationer. Jag är själv ordförande i en intresseorganisation för företag som samtidigt ägnar sig åt att försvara marknadsekonomins grunder. På något vis har den organisationen för det mesta, inbillar jag mig, lyckats undvika att ta ställning i frågor där de två uppgifterna kolliderar. Men just nu, alltså i coronatider, verkar det upplagt för jäv och självmotsägelser inom företagarvärlden eftersom ägarintressena så tydligt kommer i konflikt med allmännyttan.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Ernst Josephson (1851-1906) var konstnär, målare och poet. Han föddes i Stockholm i ett judiskt borgarhem. Vid 16 års ålder började han på Konstakademien, där han studerade 1869-76. Därefter följde studier i bland annat Paris och Nederländerna. Redan som tjugoåring deklarerade han i ett berömt uttalande: ”Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö”.

Valerie Kyeyune Backström har aldrig gillat Zorn. Just därför sänder Expressen ut henne för att recensera en Zornutställning.
Det blir faktiskt inte mer nysvenskt än så. Och då menar jag inte nysvenskt som i att Kyeyune Backström stolt förkunnar att hon ”aldrig kan assimileras”, utan nysvenskt i bemärkelsen det medielandskap där det trendigaste som finns är att kategoriskt förlöjliga, håna och rasiststämpla allt det som vi etniska svenskar känner glädje och stolthet över.

Det är oartigt att korsförhöra människor för att ta reda på vad de menar och om de har fog för sina föreställningar. Artigheten att avstå från tredje graden i vänkretsen har dock ett pris: man vet aldrig hur mycket skit ens bekanta pratar. Man vet inte en gång hur mycket ogenomtänkt strunt man själv sprider när alla andra är så väluppfostrade att de undviker att ställa kontrollfrågor.

Den kände svarte sportjournalisten Jason Whitlock, 53, har bannlysts från Twitter efter att ha begått ”brottet” att diskutera Black Lives Matter-grundaren Patrisse Khan-Cullors köp av en rad lyxvillor i ett vitt överklassområde i Los Angeles, till en summa av minst 3,2 miljoner dollar, 27 miljoner svenska kronor.

I Det Nya Sverige firas en högtid som kallas ramadan. Högtiden uppmärksammas varje år av Sveriges Television.
I ett inslag den 13 april, på den nysvenska högtidens första dag, har SVT anlitat en ”muslimsk feminist” för att krossa ”myter” som tydligen florerar bland fördomsfulla svennar i behov av upplysning.

Vi kan alla lära oss något av ramadan. Det skriver Sofia Hvittfeldt på Sydöstrans ledarsida. Jag säger precis tvärtom: Vi har ingenting att lära av ramadan.
Ramadan är, resonerar hon drömmande, ”en månad som vigs åt självransakan (SIC), bön, välgörenhet och fasta från soluppgång till solnedgång. I slutet av dagen samlas man med släkt och vänner för att bryta den dagliga fastan. Det är mångkulturen som bygger Sverige starkt och rikt som land och vi kan alla lära oss något av ramadan.”