JAN-OLOF SANDGREN: Du kan alltid googla

Google har lyckats med det som inget annat varumärke lyckats med, möjligtvis med undantag av Bibeln. Att i det allmänna medvetandet vara liktydigt med ”sanning”, eller i varje fall ”sökande efter sanning”.  

Det blir tydligare på engelska, där ”Google” också fungerar som verb medan svenskan kräver en grammatisk böjning: ”Du kan alltid googla”, säger man till någon som är osäker. Eller: 

”Varför skriver du om saker du inte begriper? Sanningen ligger ju bara en googling bort.” 

Verbet ”googla” infördes i SAOL 2006 och är alltså en del av svenska språket. Som anekdot kan nämnas att Språkrådet också lade adjektivet ”ogooglebar” till listan över nya svenska ord, men blev kontaktade av Googles jurister. Efter en del förhandlande plockades den böjningen bort.    

På Jesu tid kunde man vinna en diskussion, enbart genom att hänvisa till att ”Det står skrivet” (Matt 4:4). På den tiden var skriftspråket något exklusivt, som framför allt användes för att förmedla vad Gud ingivit profeterna och det som ”satts på pränt” var svårt att ifrågasätta. 

Idag, när ett halvt dussin löpsedlar möter oss utanför ICA, har vi mindre respekt för skriftspråket. Däremot antar vi att det som Google levererar är objektivt. Kanske för att det är en sökmotor, och vi inte riktigt förstår hur en sån fungerar. Vi tar för givet att de länkar den ger oss, också är de mest relevanta.   

På nätet finns ett flertal ”faktagranskare”, varav den mest kända kanske är Snopes, som istället för att hålla sig med en redaktion av välutbildade experter (vilket förstås blir dyrt) söker sanningen genom att ”googla”. Google har också en egen faktagransknings-tjänst där man genom en enkel sökning får veta vad som är SANT och vad som är FALSKT, till exempel rörande WHO. 

Googles inflytande över vilka uppfattningar som sprids, är sannolikt enormt. Det blev särskilt tydligt under amerikanska presidentvalet då Google tog tydlig ställning mot Trump, och enligt vissa beräkningar kan ha genererat miljontals röster åt Demokraterna. Efter valet gjorde jag en googling på ”valfusk” och av de tio första söksvaren förklarade nio att valet gick rätt till, medan det tionde var neutralt. Samma sökning på en annan sökmotor gav ungefär motsatt resultat.    

Man kan kritisera Google för att i kontroversiella sammanhang försöka styra mediaflödet, men det är svårt att komma runt det faktum att algoritmer skapas av människor. Precis som det är människor som ligger bakom löpsedlarna vi ser utanför ICA. Problemet är att Google haft en så dominerande ställning under många år att det börjar likna ett monopol, som det sovjetiska partiorganet Pravda (som för övrigt också betyder ”sanning”). 

Till skillnad från Pravda har Google dock medtävlare. Åtminstone ett halvt dussin sökmotorer, som fungerar på liknande sätt och är ungefär lika användarvänliga. Intressant att notera är att flera av dem poängterar hur mycket de respekterar sina användares integritet. Med tydlig udd riktad mot Google, som visat sig dåliga på just det. Här är några exempel jag själv provat: 

Duck Duck Go 

Populär utmanare till Google, som utlovar full anonymitet. Säger sig varken lagra personliga data eller skicka dessa vidare till tredje part. 

Yahoo 

Amerikansk sökmotor som funnits sedan 1995. Alltså äldre än Google, men fungerar fortfarande utmärkt. 

Bing 

Microsofts söktjänst som grundades 2009, då den ersatte Live Search. Har ingått samarbete med Yahoo för att tillsammans ta upp kampen mot Google. 

Swisscows 

Ny sökmotor från Schweiz som lanserades 2014. Profilerar sig som ”family-friendly” och lovar att inte spara några användaruppgifter. Utnyttjar tills vidare samma databas som Bing. 

Yandex 

Rysk söktjänst, som trots att inte så många i Sverige känner till den är femte största sökmotorn i världen. 

Qwant 

Fransk sökmotor från 2013. Vill aktivt motverka så kallade ”filterbubblor” genom att undvika användaranpassning.    

Jan-Olof Sandgren