PATRIK ENGELLAU: Synpunkter med anledning av en möjligen verklig händelse

På undanskymd plats i Dagens Nyheter råkade jag läsa en nyhet som i all sin alldaglighet ger djupa insikter i det svenska samhällets, eller snarare politikerväldets, tänkesätt – om nu nyheten inte är fake news.

Det handlar om tjugofyraåriga Ronja Jakobsson, bilden kommer från DN, som sökte ett jobb och inte fick det. Synd om Ronja, kan man tänka, men det måste ju hända flera gånger om dagen att någon inte får ett jobb som hon bespetsat sig på. Det märkvärdiga i Ronjas fall – och det som får en läsare, mig i alla fall, att tvivla om berättelsens trovärdighet – är att arbetsgivaren motiverade sitt avslag. Så schyssta brukar arbetsgivare inte vara. Varför besvära sig med att framföra ett budskap som mottagaren borde uppskatta – eftersom det kanske ger mottagaren en chans att förbättra sig till nästa jobbansökan – men troligen inte gör det, framför allt inte om den sökande är en tjugofyraårig kvinna som varje dag blir påmind om att hon är ett offer för könsmaktsordningen och därför ser skymfer överallt?

Så här skrev arbetsgivaren till Ronja:

Hej Ronja! Av ren erfarenhet har vi bestämt oss för att inte anställa någon med konstuppfyllda läppar. Erfarenheten är att en sådan person inte tar jobbet på allvar och har ingen arbetsmoral.

Enligt Dagens Nyheter tog det hus i helsike när Ronja mobiliserade sitt Facebookgäng av unga kvinnor som nu rasar mot arbetsgivaren, ett städföretag. Ronja själv känner sig kränkt. Harmset förklarar hon för tidningen att hon alltid tyckt om att sminka sig. Det gör väl förresten alla: ”Det är så vanligt idag att folk gör antingen ögonbrynstatuering, fransar, fillers eller botox”. Sedan tänker Ronja:

Varför ska jag behöva ändra mig? Ingen bestämmer över mitt utseende. Det är inte rätt!

Ärendet söker nu, genom Dagens Nyheters förmedling, någon sorts rättsligt efterspel. Diskrimineringsombudsmannen vill inte riktigt ta i frågan eftersom framförda synpunkter på någons utseende inte räknas som diskriminering. Kan det möjligen vara ett brott mot arbetsrätten? Men där går DN bet eftersom Ronja inte är anställd. En chans för den aktivistiska tidningen är att arbetsgivaren kanske skulle kunna sättas dit för ärekränkning.

För mig framstår det hela som en absurd men ännu oskriven scen i Alice i Underlandet. Ingen bestämmer över Ronjas utseende, det kan man hålla med om. Ronja får styra ut sig precis som hon vill. Å andra sidan är ingen skyldig att ge Ronja arbete och försörjning. Hela tanken att arbetsgivaren skulle kunna få en statlig bestraffning för att han inte litar på folk med plutande läppar är för mig nästan utomjordisk. Det finns kanske arbetsgivare som gillar plutande läppar? Om inte kanske Ronja får ta skeden i vacker hand och anpassa sig om hon vill ha jobb (om det nu går att återställa plutande läppar).

Det finns intressant statsfilosofi bakom denna banala händelse. Det handlar om konflikten (som jag pekat på ett otal gånger) mellan å ena sidan de ursprungliga medborgerliga rättigheterna som formulerades mot slutet av 1700-talet i Frankrike och USA, å den andra de nyuppfunna mänskliga rättigheter som presenterades 1948 i FN:s allmänna deklaration.

De ursprungliga rättigheterna, till exempel näringsfriheten, yttrandefriheten och äganderätten, kunde medborgaren njuta utan att det behövde störa någon annan människa. De handlade inte om att sätta gränser för andra människor utan om att sätta gränser för staten. De nya rättigheterna, till exempel semesterersättningen enligt FN:s tjugofjärde artikel, kräver att det skickas en räkning till en eller flera andra medborgare. De handlar om att ge staten större möjligheter att styra det civila samhället. (Varför har ingen förklarat dessa enkla förhållanden för mig tidigare?)

Att Ronja känner sig orättvist behandlad (samt att Dagens Nyheter instämmer) beror troligen på att Ronja anser sig ha rätt till jobb och försörjning oavsett om hon anpassar sig till arbetsmarknadens krav eller inte. Men en sådan rättighet av den nyuppfunna typen kommer i konflikt med de ursprungliga rättigheterna, till exempel näringsfriheten, i det här fallet envars rätt att inte anställa Ronja.

Det konstiga är att vi inte har någon debatt om sådana fundamentala saker. Det talas hela tiden om demokrati och att demokratin är hotad, men demokrati är inte bara rösträtt utan även medborgerliga friheter och rättigheter av olika slag. Här är ett klockrent exempel på att demokratin faktiskt är hotad och att vi inte ens uppfattar konflikten. När näringsfriheten och äganderätten ifrågasätts är demokratin hotad. Etablissemanget, i varje fall Dagens Nyheter, står helhjärtat på Ronjas sida och vill bestraffa arbetsgivaren. Vi andra, jag till exempel, tar oss för pannan och undrar än en gång hur långt PK-ismen kan gå i sin nonchalans inför människors rätt att göra vad de vill med sina pengar, till exempel att anställa Ronja eller att låta bli.

Patrik Engellau