Jag har bott i ett utanförskapsområde och jag vet vilka som langar, rånar, slåss och skjuter. Värstingarna heter inte Kalle och Pelle, utan Muhammed och Ali.
För mig är det lika onödigt med statistik för att fatta att ”ortengrabbar” är brottsligare än ”svennar” som med medicinsk åldersbedömning för att fatta att ”ensamkommande flyktingbarn” i själva verket är fullvuxna karlar. För mig räckte det att titta på de skäggiga männen för att begripa att de inte var barn.
Igår skrev jag en artikel där jag, som inte vet något om el, försökte konstruera en rimlig tolkning av svensk energipolitik. Varför skulle inte jag få gissa när Sveriges journalistkår inte kan leverera några trovärdiga förklaringar?
När jag tassar ut i trädgården på morgonen för att plocka vinbär till frukosten måste jag först låsa upp ytterdörren. Stöldligorna som tillåts härja fritt har tyvärr det sista decenniet också letat sig till den skärgårdsö i norra Bohuslän där familjen tillbringar somrarna så man måste var mer försiktig. Förr var det enda skälet att låsa dörren att den inte av misstag skulle riskera vara vidöppen när man var hemma i stan och det skulle regna in. Då låg nyckeln hos oss på samma ställe som hos de flesta andra, under dörrmattan. Eller så hängde den på en krok precis bredvid dörren, eller i en blomkruka.
Så här i slutspurten inför valet tar Märta Stenevi ett djupt andetag och börjar sprida desinformation om att gängkriminalitet inte alls har något med invandring att göra utan handlar om fattigdom och klassklyftor. Häpnadsväckande nog har det helt undgått henne att de flesta kriminella gäng har rötterna i invandrade klankulturer där respekten för det svenska samhället är noll. Hon tror dessutom att de blir kriminella för att kunna äta sig mätta när de i själva verket har vuxit upp med tak över huvudet, rinnande kallt och varmt vatten, mat på bordet och gratis skolgång precis som alla andra.
De gängkriminella har alltså inte alls blivit brottslingar för att de är fattiga och utsatta utan för att de är giriga psykopater som skiter fullkomligt i allt det som hederliga människor sätter värde på.
I föreningen Medborgarperspektiv.se har vi tagit fram ett flertal valaffischer som pläderar för regeringsskifte. Scrolla nu i lugn och ro nedåt så hittar du valaffischerna!
Medborgarperspektiv.se är en ideell förening som främjar yttrandefrihet, en saklig och allsidig samhällsdebatt, medborgarjournalistik och stöd till fria medier. Just nu satsar vi på valet. Bli medlem även du!
När svenska politiker uttalar sig om elpriserna får man en känsla av att talepunkterna är inhämtade från Tyskland och därefter översatta till svenska (sannolikt med hjälp av Googles översättare då bara tre procent av svenska gymnasieelever studerar tyska språket). Politikernas synsätt och rekommendationer förefaller nämligen mer anpassade efter den tyska än den svenska situationen.
För ett halvår sedan gick jag med i Svenska Journalistförbundet igen. Under de cirka 20 år som jag tidigare hade varit verksam som anställd journalist eller kommunikatör hade jag varit medlem i det journalistiska fackförbundet, men denna gång gick jag efter flera års utträde med igen som frilans. Det är bra att kunna få hjälp med upphovsrättsfrågor om man till äventyrs skulle råka i trångmål och dessutom få ta del av deras nyhetsbrev samt medlemstidningen Journalisten. Tillsammans med socionomernas facktidning Akademikern, som jag skrivit om här och här är de båda goda representanter för politisk korrekthet inom fackpressen.
Den här texten började jag skriva på redan i förrgår, men Ygemans tomma blick och Hultqvists försök att verka folklig och förtroendeingivande på extra bred dialekt dränerade mig på all min energi. Det blir allt svårare att finna ord för Socialdemokraternas agerande, för vad finns det egentligen att säga om ett parti som arrangerar en pressträff enbart i syfte att smutskasta ett annat parti och försöka påverka människor att rösta på ett visst sätt? Svaret är: Socialdemokraterna.
Killen på bilden har världens mest tröstlösa jobb. Wikipedia förklarar så här:
Sisyfos har trotsat den mäktige överguden Zeus, och som straff för sin hybris döms Sisyfos till att rulla en tung sten uppför ett högt berg. För att klara uppgiften tvingas han använda alla sina krafter, men när stenen knuffats upp på bergstoppen rullar den ner på andra sidan – och Sisyfos får börja om från början. Detta arbete får han fortsätta med i eviga tider.
Affes statistikblogg har gjort en överblick över utvecklingen av denna hårt brottsbelastade grupp med en framskrivning till 2029.
Vi har nog alla våra kors att bära. Mitt kors just nu är att låtsas vara statsminister med högsta ansvaret för den svenska energipolitiken. Det är inte så främmande som man skulle tro, ty visserligen är det långsökt att tänka sig att jag skulle bli statsminister, men det är ett slående sammanträffande att varken jag eller någon mer sannolik statsminister begriper något om elektricitetspolitik. Vederbörande är alltså tvungen att ta ställning i en för nationen viktig fråga som han inte förstår.
Socialdemokraternas valstrateger har bråda dagar. Magdalena Andersson har visat sig ganska svag i debatter, samtidigt som hon saknar den folklighet Stefan Löfven trots allt utstrålade. Med svetsarglimten i ögat och känslan av att under kostymen hysa ett varmt hjärta för svensk hockey. Andersson ser mest sammanbiten och lite rädd ut, när hon inte talar som en dagisfröken. Fördelen av att vara kvinna har också devalverats något sedan Annie Lööf och Märta Stenevi gav sig in i politiken.
Varberg Energi har fått mycket kritik för sitt råd till sina elkonsumenter att ha en buffert om 50 000 kr inför vintern. Men elbolaget gick inte ut med detta råd för att håna konsumenterna, de formulerade sig så drastiskt eftersom det är så verkligheten kommer att se ut för många villaägare. Från Aftonbladet:
Det var nyligen presidentval i Kenya. Vinnare blev William Ruto. Han gick från vicepresident till president.
Traditionellt har den politiska kampen i Kenya stått mellan två stora folkgrupper: kikuyu och luo.
Kikuyu, som bebor de centrala delarna, är landets största folkgrupp med omkring 17 procent av befolkningen.
På 70-talet blev det populärt med ungdomsgårdar runt om i Sverige. Inte bara i betongförorter nära Stockholm utan långt in i Småland. En nerlagd byskola inom cykelavstånd från mitt barndomshem utnämndes till ungdomsgård, utrustades med pingisbord och second hand-möbler. Jag vet inte vem som låg bakom, kanske var det fotbollsklubben eller Centerpartiet. En satsning på att lära ut pardans till traktens ungdomar möttes av svalt intresse. Diskoteken blev desto populärare och drog till sig snygga tjejer från Nybro, ibland ända från Kalmar. En fet kille som hette Lill-Janne var discjockey och hade en ljudanläggning som var lika imponerande som hans kroppshydda. En av de bästa hångel-låtarna sommaren 1971 var den här.
Vårt samhälle har en föråldrad föreställning om sig själv. Vi lever kvar i självförståelsen att Sverige ser ut som vid förra sekelskiftet när huvudkonflikten stod mellan arbetarklassen och kapitalistklassen och det var meningsfullt att indela folk i höger och vänster.
Någon månad inför riksdagsvalet brukar media trappa upp sina angrepp mot Sverigedemokraterna. Då kommer de sedvanliga avslöjanden av varierande kvalitet om vissa partimedlemmar och politikers kopplingar till nazism och högerextremism. Uttalanden från sverigedemokrater som kan tyda på rasism jagas ivrigt på sociala medier, nu senast av ett researchföretag som säger sig hittat över 200 sådana kopplingar, vilket kolporteras ut som fakta av media. Övriga partier brukar regelmässigt skonas från sådana närgångna granskningar, och det tycks ge resultat i opinionen.
Nu ska jag berätta ett stycke näringslivshistoria eftersom berättelsen inte helt saknar betydelse och eftersom jag är den ende som har incitament att berätta den (delvis för att skryta upp mig).
I början på adertonhundratalet talade 25 procent av finländarna svenska, i dag talar fem procent detta andra officiellt erkända nationalspråk.
Den finlandssvenska minoriteten är på många sätt mycket gynnad. Den har, i förhållande till sin ringa andel av befolkningen, en säkrad ställning inom politiken tack vare SFP, Svenska folkpartiet i Finland, och den har ett rikt kulturliv.
Ändå kan det vara påfrestande att tillhöra en minoritet som i många fall möter ovilja från medlemmar av majoriteten. Trots århundraden av politisk och social samvaro är skillnaden mellan svensk och finsk mentalitet mycket påtaglig. Jag hoppas att ni kan läsa denna mycket dråpliga skildring från Axess 2013 av livet som svensk hyrläkare i Finland:
En växande grupp människor i Sverige är idag så överkänsliga att de går i taket om de hör ett ord yttras som de anser olämpligt. Då blir de djupt kränkta och river upp himmel och jord.
Den senaste i raden är socialdemokraten Saida Hussein Moge från Biskopsgården i Göteborg, som i år kandiderat till både kommun- och riksdagsval men som i måndags bestämde sig för att under buller och bång lämna partiet.
I bilden ovan, längst ner till vänster, finns den magiska formulering som varenda riksdagsman känner till innebörden av men få väljare, ”Nyans (Erdoğan) har det 175:te mandatet”.
Det kan bli så att det extrema islamistpartiet Nyans, som ställer upp i riksdagsvalet den 11 september passerar spärren på 4% av rösterna till riksdagen och besätter därmed ett antal platser i kammaren.
Den senaste tiden har jag haft en känsla av att Sverige befinner sig vid en tipping point. En tipping point är en punkt i tiden när krafter som ackumulerat sig för att åstadkomma en förändring plötsligt övervinner de bevarande krafter som motsätter sig förändring, typ att isen oväntat brister och du ramlar i sjön. Ett annat exempel är hur ett fiskstim byter riktning. En åskådare anar ingenting men det måste finnas en osynlig kommunikation mellan fiskarna som gör att varje enskild medlem av stimmet plötsligt grips av en fullständig visshet att det just i detta ögonblick är dags att byta riktning. (Dessutom vet de precis hur många grader de ska svänga vilket gör fenomenet ännu märkvärdigare.) Om jag känner mig filosofiskt lagd någon dag ska jag kanske utreda frågan i detalj med utgångspunkt i hypotesen att all förändring nog har den där karaktären (som Marx kallade ”kvantitetens övergång i kvalitet” vilket kan bli hur komplicerat som helst bara en riktig filosof får sätta tänderna i det).
Från och med oktober i år förbjuds alla vita inslag i reklam och marknadsföring i Nigeria. Det blir resultatet av att reklam- och kommunikationsbyråer i landet hädanefter måste anlita skådespelare, fotomodeller eller röstskådespelare ur den inhemska befolkningen.
Man upphör aldrig att förvånas över den hänsynslösa fanatismen hos dagens klimataktivister. I måndags morse passade en hel drös av dem på att stoppa upp rusningstrafiken på E4:an vid Haga Norra, strax norr om Stockholms innerstad – med följden att ambulanser på väg till Karolinska sjukhuset hindrades från att ta sig fram.
Onsdagen den 25:e var jag på Kvartals och Arenas så kallade ”Town Hall” i Stockholm. Arrangörerna hade bjudit in riksdagspolitiker för att besvara frågor rörande dels Lag och Ordning, dels Skolan. Arrangörerna kallad tillställningen för ”Folkviljan”, eftersom frågorna angående Lag och Ordning ställdes av nio personer från olika delar av landet till fem politiker som representerade KD, SD, M, Mp och S om partiernas politik avseende just Lag och Ordning. De nio personerna som representerade ”Folkviljan” hade Demoskop slumpmässigt tagit fram. Arrangörerna hade medvetet avstått från representanter för L, C och V vad gäller Lag och Ordning, men dessa fick i stället chansen vad gäller Skolan. Det var inget egentligt fel på frågorna, även om de blev mer och mer likalydande. Det var brottsbekämpning – gängmord och vardagsbrottslighet, snatterier, påföljder, straff, åldersgränser och rabatter samt brottsförebyggande åtgärder. Mycket om brottsförebyggande verksamhet var det.
En av de aktuella frågor som jag tycker tillhör de konstigare är att elektriciteten nu förväntas bli så dyr att vanliga medelklassare i villa i Skåne av professor Jan Blomgren bedöms kunna hamna under existensminimum till vintern.
Sverige blir allt mer absurt för varje dag som går. Efter skotten i fredags i Eskilstuna då en kvinna och ett barn träffades av kulor, utan att vara målen, höjs många upprörda röster för att det hände vid en lekplats.
Precis som om lekplatser skulle vara fredade zoner. Så är det naturligtvis inte. Numera skjuts det precis var som helst. Även om risken är större i de utsatta områdena och i närheten av dem. Men ett gym på Kungsholmen är inte nära ett utsatt område, inte heller Hammarby Sjöstad eller shoppinggallerior. För att bara nämna några av många fall.
Skotten på lekplatsen i Årby i Eskilstuna hann knappt mer än klinga av förrän det blev politisk propaganda av händelsen. Flera partiledare reste till platsen och kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson tog tillfället i akt att i nyhetsinslag i Expressen-TV och TV4 svära och domdera över deras uppdykande. Förutom Magdalena Anderssons, förstås. Och det har förstås sin förklaring att kommuntoppen väljer att gå till storms mot oppositionen i en fråga där det är regeringen som misslyckats. Han är själv socialdemokrat.
Under det patriarkala 1900-talet synliggjordes kvinnorna på ett helt annat sätt än nu, i alla fall i grammatiken. En kvinna kunde vara hemmafru, professorska, abbedissa, kokerska, TV-hallåa, damfrisörska, författarinna, föreståndarinna, älskarinna, servitris, hushållerska, dansös etc. Det fanns helt enkelt en massa femininformer i språket.
Men i samband med feminismens segertåg över världen ”avfemininiserades” språket. Med undantag för flygvärdinnor, barnmorskor och några till, blev alla yrken ”maskulina” eller neutrala. Lärarinnor blev lärare, städerskorna blev lokalvårdare och gatflickorna sexarbetare. Camilla Läckberg var deckarförfattare och inget annat.
Jag fick hem en broschyr och valsedlar från Moderaterna. Allt material från Moderaterna åkte ner i sopkorgen. Jag kollade igenom materialet först. Moderaterna säger att de vill ha en stramare migrationspolitik och de skriver ”Hårdare straff!” med utropstecken. År 2006 – 2014 importerade Moderaterna 940 000 individer. Ulf Kristersson är mycket mer liberal än den mer konservative Fredrik Reinfeldt. Ulf Kristersson har förespråkat öppna gränser. Reinfeldt och Kristersson drev igenom massinvandringen. Sedan är deras lösning på samhällsproblemen ”För många går på bidrag så vi avskaffar välfärdsstaten”.
