Den här texten började jag skriva på redan i förrgår, men Ygemans tomma blick och Hultqvists försök att verka folklig och förtroendeingivande på extra bred dialekt dränerade mig på all min energi. Det blir allt svårare att finna ord för Socialdemokraternas agerande, för vad finns det egentligen att säga om ett parti som arrangerar en pressträff enbart i syfte att smutskasta ett annat parti och försöka påverka människor att rösta på ett visst sätt? Svaret är: Socialdemokraterna.

Även om det här var ett lågvattenmärke även för Socialdemokraterna så är smutskastning deras paradgren, såväl i valrörelser som i andra sammanhang. Ingenting är dem främmande för skammen har de bitit huvudet av för längesen. Till yttermera visso anser de att de gör rätt i att ljuga, överdriva och svartmåla eftersom de är fullkomligt övertygade om att den enda demokratin värd namnet är den som stavas socialdemokrati.

Samtidigt har de intensifierat smutskastningen på senare tid. Någonstans bakom den grötmyndiga, dumdryga fasaden finns således en oerhörd desperation. Socialdemokraterna vet att deras förtroende är urholkat som aldrig förr och det måste de åtgärda – helst före valet, naturligtvis.

Insikten om det devalverade förtroendekapitalet innebär dock inte att man har någon insikt om orsaken. Socialdemokraternas uppfattning om sig själva är att de tar ansvar, är hederliga och gör vad som är rätt och riktigt. Därför måste det ju vara svenska folket som är olydigt, alternativt blivit påverkade av rysk propaganda, när så många säger sig avse att rösta på Sverigedemokraterna. Sådant borde egentligen inte ens förekomma i Sverige, enligt den socialdemokratiska doktrinen.

Att Sverigedemokraternas opinionssiffror ligger högt, och har gjort det under lång tid, innebär alltså att folket är illojalt mot makten och tänker fel – inte på att Socialdemokraterna vanskött Sverige i åtta år. Förmodligen skulle Socialdemokraterna helst förbjuda alla partier som inte är beredda att stödja en s-märkt regering men det kan de förstås inte. Inte heller kan de uttryckligen hota väljarna att rösta rött och rätt. Därför varnar de oss istället. Om vi röstar på SD kommer hemska saker att hända, det ska vi ha klart för oss.

Själv menar de förstås att utspelet har att göra med deras enastående och unika omsorg om Sverige, men den lögnen är det nog allt färre som sväljer. Allt fler börjar förstå att Socialdemokraterna ger blanka den i Sverige och svenskarna. Om de hade haft någon som helst ansvarskänsla, eller respekt för skattebetalarna, så hade de fört en helt annan politik de här åtta åren. De har öppnat våra gränser på vid gavel, med resultatet att kriminaliteten skjutit i höjden och de har tillåtit ett litet extremparti som Miljöpartiet att diktera energipolitiken, med följden att vi nu står inför både energikris och möjligen också finanskris. Socialdemokraternas omsorg rör endast det egna partiet och de egna karriärerna. Inte ens de traditionella S-väljarna kan idag räkna med en socialdemokratisk politik som gynnar dem.

Särskilt uppseendeväckande blir det naturligtvis när herrar Ygeman och Hultqvist talar om det ”säkerhets- och utrikespolitiska hotet som Sverigedemokraterna utgör”. Anders Ygeman har orsakat den största IT-läckan i Sveriges historia, och sålt ut hela Transportstyrelsen. Att han överhuvudtaget kan ta ordet ”säkerhetsrisk” i sin mun utan att stamma och rodna är så bisarrt att man knappt finner ord för det.

Ytterst få människor kan servera lögner så oberört som de här herrarna, och deras partikollegor. Det krävs en alldeles speciell människotyp för sådant, en som är totalt skamlös och fullkomligt främmande för sådant som självinsikt, moral och ansvarstänkande. Sådana människor har ingenting i vare sig riksdag eller regering att göra.

Efter att ha sett pressträffen med Ygeman och Hultqvist har jag egentligen bara en fråga:

Hur långt är socialdemokraterna beredda att gå för att sitta kvar vid makten?

Svaren får vi om någon vecka.