PATRIK ENGELLAU: Den första småbolagsbörsen

Nu ska jag berätta ett stycke näringslivshistoria eftersom berättelsen inte helt saknar betydelse och eftersom jag är den ende som har incitament att berätta den (delvis för att skryta upp mig).

Du har kanske noterat att ett nytt slags börsföretag dykt upp under det senaste kvartsseklet, nämligen små och unga företag som tidigare aldrig kommit i fråga för börsnotering. Förut var notering i huvudsak något för stora, mogna och förhoppningsvis stabila företag.

Mot slutet av förra seklet hade jag jobbat en del med att hjälpa småföretagare att komma igång med affärerna och upptäckte samma sak som alla andra i branschen, nämligen att det saknades riskkapital till unga företag. Vem skulle vilja investera i sådana företag genom att köpa aktier när aktierna inte kunde säljas efteråt utan investeringen satt fastlåst i bolaget?

Då slogs jag av den självklara tanken att om dessa småbolag blev noterade så kunde investerarna kliva ur sitt engagemang genom att sälja aktierna på börsen vilket minskade risken och borde göra dem mer benägna att satsa. Därmed hade jag fått en uppgift av den ständigt lika krävande tillvaron, nämligen att starta en sådan småbolagsbörs.

Min första uppgift var att bilda bolag och få tillstånd från Finansinspektionen. Det här var ungefär 1995 och bolaget hette AktieTorget. På den tiden hade EU och övriga finansmyndigheter ännu inte börjat djävlas med finansbranschen så tillståndet var ganska lättåtkomligt (bara tjugo år senare hade jag inte klarat det på grund av all nytillkommen byråkrati; jag tillhör den sortens människor som tycker det är väl värd tid att svära i en timme över en blankett som det egentligen bara tar tio minuter att fylla i).

Sedan kom det svåra som var ett hitta ett aktiehandelssystem att hyra. Att bygga upp ett eget från ingenting hade varit för svårt. Nu var det så lyckligt att Stockholmsbörsen såg med viss välvilja på projektet vilket delvis kan ha berott på att min pappas barndomsvän, den ämable, välklädde och rolige Bengt Grönquist (bilden) som hade varit VD i Stockholmsbörsen, nu var AktieTorgets styrelseordförande.

Jag begrep emellertid att en börs för småföretag inte kunde drivas som en börs för miljardföretag. Min ambition var att göra allt enligt IKEA-modellen, alltså så enkelt, billigt och snabbt som möjligt. Det gillade inte den etablerade branschen av fondkommissionärer som var van att fakturera bolagen hundratusentals kronor eller ännu mer för ett prospekt när AktieTorget tog en bråkdel. Jag arbetade mycket på att införa en ny, småföretagsinriktad kultur i verksamheten.

Det hela fungerade över förväntan. Trots elaka tjyvnyp från den etablerade finansbranschen och en del affärstidningar blev noteringarna allt fler. Aktiespararna upptäckte att de kunde tjäna pengar på värdeuppgångar (och förlora pengar på bolag vars affärsidéer inte höll). Handeln var ibland storartad och AktieTorget fick tidvis fina courtageintäkter.

Som du troligen förstår var AktieTorgets goda ekonomi dess akilleshäl, ty Stockholmsbörsen, vars handelssystem vi hyrde, var visserligen vår vän men kunde både läsa våra årsberättelser och dra den korrekta slutsatsen att vi satt fast i handelssystemet och att börsen därför kunde höja våra avgifter rejält utan att AktieTorget förmådde göra mycket motstånd. Dessutom började den etablerade branschen av fondkommissionärer inse att det kunde tjänas pengar på mindre bolag. De startade egna listor som också handlades i Stockholmsbörsens system.

AktieTorget hade kort sagt uppfunnit en ny marknad med tillhörande ny bransch med uppgift att på ett mer välorganiserat sätt förse små och i bästa fall snabbväxande unga bolag med det tillväxtkapital de behöver. Idag utgör det segmentet ungefär en fjärdedel av det totala antalet noterade bolag.

Själv tröttnade jag. Det som särskilt knäckte mig var alla nya regler som vällde över branschen från EU och Finansinspektionen och exempelvis medförde att styrelsesammanträdena fick ägnas åt att bocka av formalia i stället för att diskutera affärer, en styggelse för en entreprenörssjäl. Jag sålde mina aktier. Det kändes som en befrielse.

Om du förlorat pengar på att investera i noterade småbolag vet du nu vem du ska skälla på.

Patrik Engellau