USA:s konstitution antogs för 234 åt sedan och har sedan dess ändrats 27 gånger (eller kanske 18 gånger om man betänker att det första tillägget, Bill of Rights, var ett tiopack. Det betyder ungefär en ändring per femtonde år. Hur många gånger den svenska regeringsformen ändrats sedan den började gälla år 1975 har inte ens Google kunnat svara på vilket troligen beror på att grundlagen ständigt varit under vidareutredning. Trots vad som påstås är det ganska lätt att ändra vår regeringsform.
Lagom till kvinnodagen den 8 mars lade SVT upp några serier på SVT Play, under rubriken ”Starka kvinnor”. En av dem är Det mest förbjudna, miniserien från 2016, som handlar om Kerstin Thorvall och som bygger på hennes roman med samma namn. SVT presenterar Thorvall som ”en modern kvinna i fel århundrade”, en kvinnlig förebild.
I många av de europeiska länderna har landsbygdens befolkning revolterat mot sina centrala regeringars beslut. Frankrikes gula västar protesterade först mot sänkta hastighetsgränser på vägarna i landsbygden och därefter mot höjda bensinpriser. Brexit var främst resultatet av proteströster från väljare från småstäder och rurala områden.
Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg gör sig, inte för första gången, till en nyttig idiot för islamistiska krafter i Sverige. Utan att reflektera över islam som ideologi, hur den muslimska världen ser ut, eller hur moskéer i Sverige finansieras påstår Lindberg att böneutrop är en självklar del av den svenska kulturen.
Sedan demokratins genombrott eller ännu längre tillbaka är vi i västerlandet vana att indela och benämna folks uppfattningar efter politiska ideologier. Till exempel kan en åsikt kallas ”liberal” eller ”konservativ” eller ”socialistisk”. Att stämpla politiska partier enligt denna korg av etablerade ideologier är närmast självklart. Tidningar ger sig själva beteckningar efter samma schema, kanske med någon modifierande abrovinkel, exempelvis att ledarredaktionen anser sig vara ”oberoende liberal”.
Internationella kvinnodagen har passerat igen. Vad den nu ska vara bra för. Här i Sverige är varje dag kvinnornas dag, med exempelvis ständigt upprepade krav på inkvotering av kvinnor till olika höga poster. Inte på grund av kompetens utan enbart på grund av kvinnligt kön.
Jag brukar tala på Skype med min portugisiskafröken i Rio de Janeiro en eller två timmar i veckan och då blir det ofta filosofiskt ty hon har den läggningen. Till exempel berättar jag om det dummaste som hänt i Sverige sedan sist och så diskuterar vi det.
”Män kan uppträda som svin.” Som svin? Är män djur?
Valeri Solanas, som försökte mörda Andy Warhol och flera andra män, är en storfavorit bland de svenska radikalfeministerna. Irene von Wachenfeldt, tidigare ordförande i ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer), myntade Solanas uttryck i Dokument inifrån 2005. Hon bad senare om ursäkt med orden; ”jag skulle ha sagt att män är värre än djur”. Feministerna har hatat män sedan 70-talet.
Unga män och pojkar i våra utanförskapsområden, som inte kan prata svenska, som vill bli kriminella gängmedlemmar om de inte redan är det, som hyllar grov kriminalitet, våld och död i sin livsstil och ”musik” utgör ett av de största hoten mot vårt demokratiska samhälle.
Har fler än Det Goda Samhällets läsare och skribenter fått upp ögonen för det offentliga överorganiserandets baksidor och förtäckta drivkrafter?
SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, publicerade i augusti förra året en rapport, författad av nationalekonomen Anders Kärnä, med titeln ”Allt fler högutbildade administratörer på universiteten – avlastning eller belastning”.
Botkyrka – långt ifrån lagom. Det har varit kommunens slogan i många år, ett infantilt försök att få Botkyrkas miljonprogram att framstå som ett multikulturellt centrum som sjuder av liv, jämfört med resten av det så kallade ”landet lagom”. Under flera år (möjligen fortfarande, det var ett tag sen jag passerade kommungränsen så jag kan inte säga säkert) illustrerade man dessutom det löjeväckande påståendet med en clown. Det säger en del om det intellektuella djupet hos dem som myntat begreppet. Och kommunen fortsätter att slå sig för bröstet som motpolen till lagom – nu genom att införskaffa svindyra speldatorer för att hindra ungdomar från att bli kriminella.
Putin säger att Ukrainakriget inte står mellan Ryssland och Ukraina utan mellan Ryssland och USA. Jag kan förstå det synsättet och det befäster mig i mina förhoppningar att USA ska vinna. Trots alla onödiga krig och andra övertramp, i varje fall under de senaste årtiondena, är USA ett anständigt land vilket knappast, enligt min mening, kan sägas om Ryssland. Jag skulle med glad förväntan flytta till Florida men endast med fasa till Republiken Mordvinien.
”Frihet, fred och energioberoende”. Så lyder budskapet på denna sida. Detta är en ren, naiv vänsterpropaganda som dessutom är uppenbart lögnaktig. Här står exempelvis : ”Så låt oss tillsammans se till att vi har ren och förnybar energi – producerad i Europa.”
I den svenska jantelagskulturen finns en i många stycken sympatisk drift som samtidigt kanske främjar samhällets effektivitet. Det är den kulturellt nedärvda ambitionen att se till att principen ”lagom” ska gälla i alla medmänskliga sammanhang. Ingen ska få avvika uppåt exempelvis genom att bli stötande rik. Det rättar kollektivet till genom beskattning. Ingen ska heller få avvika nedåt genom att bli utslagen och fattig. Det korrigeras med bidrag. Båda janteinstinkterna uppträder för övrigt ofta i perverterad form, den förra som en samhällsskadlig ambition att skapa överdriven jämlikhet, den senare som en villighet att dela ut hur många oförtjänta bidrag som helst till folk som specialiserar sig att vara olika sorters ”lidande offer”.
”Förebyggande arbete” är ett mantra som politiker och samtliga aktörer som ska försöka stoppa gängbrottsligheten i våra utanförskapsområden ständigt upprepar. Inte för att det på något sätt hjälper mot gängbrottsligheten, men det kan förmodligen ge upphov till ett eget inre lugn i en kaotisk värld.
Är det någonting som de flesta svenskar är frustrerade över så är det den alltmer ökande kriminaliteten; skjutningar, sprängningar, mord, stenkastning, bidragsfusk, förnedringsrån och gruppvåldtäkter. Som om detta inte vore nog så har vi generösa straffrabatter, ungdomsrabatter, frigivning efter 2/3 av tiden och beklämmande låga straff. PK-vänstern har alltid skyllt på socioekonomiska orsaker och föreslaget ökande resurser till ungdomsgårdar, dialog och andra sociala åtgärder.
Idag är det Internationella kvinnodagen och därför tänkte jag att jag skulle skriva lite om en av mina kvinnliga förebilder. Jag har visserligen aldrig träffat henne, men det jag hört berättas om henne gör att jag ändå känner mig mycket nära henne. Och även om jag har skrivit om henne tidigare så hävdar jag att kvinnor av hennes kaliber tål att berättas om många gånger.
Aftonbladet har börjat ange ministrarnas längd – åtminstone när det handlar om borgerliga sådana. Det framgår av tidningens faktaruta om statsministern.
Jag har aldrig varit med om att göra något paradigmskifte i svensk offentlig sektor men från nittiotalet och några årtionden framåt var jag rätt upptagen med att göra eller åtminstone att försöka göra systemskiften. Jag tror att orden betecknar samma sak, alltså en organisationsförändring som inte bara har det gamla vanliga syftet, det vill säga större anslag, utan dessutom omfattar någon sorts vision om att verksamheten ska bli bättre.
Det svenska politikerväldets första frön såddes vid demokratins genombrott (ty det var först då som en ny klass av professionella representanter för medborgarna med uppgift att styra sina uppdragsgivare dök upp på historiens världsscen). Men inget föds färdigt. Det tog några årtionden för dessa nya härskare att finna sin form. 1974 var det äntligen dags för svensk del. Då firade politikerväldet sin kröningsfest i och med antagandet av Sveriges nya regeringsform. (Historienördar vet att stora politiska skiften och avgörande maktförändringar brukar sammanfalla med att nyordningen förkroppsligas i nya grundlagar.)
Från Ivan den förskräcklige, över Peter den store och Katarina den stora, förstärkt under Stalin och skickligt utnyttjat av Putin, förblir ett väsentligt drag avgörande för Ryssland och dess befolkning. Det finns inget samhälle, bara en stat: horisontella förbindelser mellan människor, sammanslutningar och föreningar av olika slag finns knappast inte. Det som finns och som alla underordnar sig är staten och dess organ, en stat som alltså direkt styr den enskilde.
Igår skrev jag som ärrad krigskorrespondent om vår tids avgörande politiska match, nämligen det nyligen inledda kriget mellan paradigmskiftarna och deras fiender inom politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet. Det kriget kommer nog att avgöras av ett ännu inte utbrutet inbördeskrig bland paradigmskiftarna som främst står mellan sverigedemokraterna och liberalerna. Tills vidare får vi nöja oss med att iaktta och försöka bedöma händelserna längs huvudfronten.
Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke inger mig alltid en känsla av overklighet varje gång han framträder. Jag tänker när jag hör eller läser vad han säger att den där killen har hamnat på helt fel plats i livet. I Dagens Nyheter får han än en gång bre ut sig om vindkraft som framtiden för det svenska näringslivet. Från DN:
I Sverige (och troligtvis även i det övriga demokratiska västerlandet) har partier inga seriösa program när de går till val och eventuellt till och med vinner dem. Med seriösa program menar jag genomarbetade handlingsplaner som kan börja verkställas så snart taburetterna är intagna. I stället möter partierna väljarna med paroller, motton, fraser och lösa idéer som säkert låter bra men inte kan förverkligas direkt utan måste utredas, förvandlas till konkreta förslag, skickas på remiss, kalfatras av ledarskribenter och andra tyckare (som jag till exempel) och sedan eventuellt klubbas av riksdagen.
Aktuellt (2/3) hade ett reportage om shoppingkvarteren runt Stureplan. Där pågår kommersen precis som vanligt i de exklusiva märkesbutikerna. Och det är fortfarande svårt att få bord på de dyra restaurangerna.
Efter den senaste korruptionsskandalen inom det europeiska parlamentet med den grekiska socialdemokraten, vice-presidenten, Eva Kaili, finns det fyra mycket goda skäl att fundera över om parlamentet behövs som institution. Jag bortser ändå då från den vittomtalade, absurda flyttcirkusen mellan Bryssel och Strassburg som äger rum cirka tio gånger per år.
I Storbritannien får shower som CabaBabaRave, där transsexuella uppträder i full mundering för föräldrar och barn mellan 0-2 år, allt hårdare kritik. Många föräldrar vittnar om en översexualisering som är djupt olämplig för barn. Men anhängarna tar inte till sig kritiken utan menar att den är ”transfobisk”.
Jag har just lyssnat på oberoende dissidenten Pär Ströms redogörelse för det socialdemokratiska steriliseringsprogrammet, som genomsyrade det svenska samhället under flera decennier. Det är minst sagt skrämmande. Inte för att det är något nytt, förstås, men för att det alltid är lika chockerande att bli påmind om den socialdemokratiska människosyn som präglat folkhemsbygget. Citaten från Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan får håret att resa sig på huvudet – de kunde lika gärna vara hämtade från nazisternas Tyskland.
DET GODA SAMHÄLLET 