Från ett inslag i Ekot 2 april:
”Evas son mördades och hon hade rätt till skadestånd. Men när mördarna inte kunde betala skadestånd fick hon ingen ersättning från Brottsoffermyndigheten på grund av sonens kriminalitet.
Författare: Redaktionen
Tanken att människan skulle kunna förödas av sina egna framgångar, i det här fallet särskilt av sina tekniska innovationer, har nog funnits med oss ganska länge. I början av 1800-talet, när man i England började använda ångmaskiner för att driva tåg, varnade medicinare för att folk skulle bli vansinniga av att resa fortare än ungefär trettio kilometer i timmen. Arbetarrörelsen Ludditerna slängde som sabotage sina träskor i textilmaskinerna för att slippa förlora jobben till de mekaniska vävarna. Oron att människan genom att missbruka sitt förnuft till skadliga uppfinningar och på så vis beröva sig livsuppehället har legat och gnagt åtminstone sedan upplysningstiden.
Jag brukar avhålla mig från att kritisera polisen, helt enkelt för att polisen är den som står mellan oss vanliga människor och de kriminella i samhället. Men efter det som hände under korankravallerna förra året, då polisen i princip övergav våldsmonopolet för en icke-fungerande dialog och lät de kriminella härja fritt, är det svårt att känna förtroende. Inte blir det lättare av att det finns alldeles för många poliser som ständigt yttrar sig som vore de anställda av socialtjänsten.
Valet i Finland har väckt språkfrågan, dvs svenskans ställning i landet, till liv igen. Den har tagits upp i debatten i Finland, givetvis, men genom Gellert Tamas artikel i DN också här i landet.
Kärt barn har många namn. Jag tänker här på ordet ”bidrag”. Alla olika bidrag som vårt samhälle bistår med, genom skattepengar till en ständigt växande skara, kan i Sverige kallas precis vad som helst, bara inte vad de faktiskt är; alltså rena bidrag.
Förut brukade jag bo i en stadsdel som hade ett medelklassområde och ett invandrartätt område. Då jag gick ut i området för medelklass fanns det stora, vackra och fantastiska lekplatser men barnen lyste med sin frånvaro. Lekplatserna var tomma. Då jag tog promenader till det invandrartäta området såg jag cirka 50 barn per lekplats. Det fanns cirka två vuxna som höll koll på 50 barn.
Det är märkligt hur saker ’bara blir’ på ett visst sätt och hur vi plötsligt befinner oss i smutsen därför att ’ingen sett det komma’. Här följer ödmjuka funderingar kring som jag inte förstår, och möjligen har missuppfattat. Jag har i vart fall fler frågor än svar.
Utan att göra stor fanfar satte Anders Leion nyligen fingret på vad jag anser vara det senaste halvseklets dominerande tendens i svenskt samhällsliv. Så här skrev han:
Efter att ha sett SVT:s Uppdrag granskning, där de i en serie på fyra avsnitt granskar förra årets korankravaller, kan jag konstatera att public service har urartat totalt. Public service har aldrig varit opartiskt eller opolitiskt – hela begreppet public service balanserar på en oerhört tunn linje och hemfaller allt som oftast åt att vinkla både nyheter, samhällsprogram och kultur åt det håll vinden blåser för tillfället – men deras vinkling på korankravallerna kan vara det mest osmakliga på länge.
Det är inget fel att sätta mål. Det är däremot viktigt att först övertyga sig att målen är förnuftiga och framför allt att de är genomförbara. Att formulera irrelevanta mål eller mål som inte kan uppnås av naturvetenskapliga, tekniska eller ekonomiska skäl gagnar ingen och speciellt inte landets medborgare eller jordens befolkning. Det hjälper inte ett dugg hur påhittiga slagord som än formuleras. Det kanske mest olyckliga är det så kallade 1,5°C-målet som saknar vetenskaplig grund utan är endast något som man politiskt har huggit till med. Av följande skäl:
En gång skulle jag träffa en dam. Hon skulle komma hem till mig. Allt verkade bra tills hon sa att hon skulle ta en elsparkcykel. Jag sa att jag ej gillar elsparkcyklar och det gick åt skogen. Jag är ej så kräsen att jag bara kan träffa perfekta damer men jag drar gränsen vid elsparkcyklister.
Efter viss tvekan beslöt jag mig för att göra militärtjänst. Tvekan var en följd av att jag förstod att jag därmed gav efter för den förtryckande statsmakten – egentligen de vuxna som kört med mig allt sedan skolstarten. Det visade sig vara rätt beslut. Militärtjänstgöringen gav mig de mest avgörande och lärorika åren – har jag förstått nu 64 år efteråt.
Jag har ett ouppklarat förhållande till motsägelser. Å ena sidan är de störande moment som motverkar den eftersträvansvärda harmoni som borde karaktärisera kosmos (i varje fall om du frågar Aristoteles). Men just därför är de också stimulerande utmaningar, lite som suduko av fjortonde ordningen. Det vattnas i munnen vid tanken på att sätta tänderna i sådana motsägelser, ingå närkamp, få värsta banangreppet, bita till så det krasar i fanskapet och känna tillfredsställelsen av att veta att nu, din jävla motsägelse, är du död. Kosmos är återställt. I sådana lägen kan jag uppleva en erkännsam nick från Aristoteles.
Debatten rasar (se Sverige möts) efter Richard Jomshofs tweet 28 mars om att svenskarna är på god väg att hamna i minoritet i Sverige. Eller debatt är väl att ta i, vänstern går fullständigt bananas.
Som vanligt ser de Hitler, Tredje riket och gaskammare framför sig. Fast det gör de ju å andra sidan alltid när någon påpekar vad som håller på att hända i det mångkulturella Sverige. De är förvånansvärt enkelspåriga på det viset.
Statistiska centralbyrån (SCB) har nyligen kommit med de fullständiga siffrorna för 2022 vad gäller inhemsk respektive utländsk bakgrund i befolkningen. Ser vi till den totala befolkningen i det första diagrammet nedan, så har knappt 70 procent av alla de som är folkbokförda i landet svensk bakgrund medan drygt 30 procent har utländsk bakgrund. Vi har då räknat 50/50 bland dem som har en utrikes- och en inrikesfödd förälder. Den ”pursvenska” befolkningen med två inrikesfödda föräldrar utgör nu mindre än två tredjedelar av totalen (där kan även tredje generationens invandrare ingå, men det redovisas inte).
I en ny opinionsundersökning från Ipsos den andel av de tillfrågade som underkänner regeringens arbete stigit från 43 till 55 procent sedan valet. Den andel som godkänner regeringen har sjunkit från 21 till 17 procent. På mindre än fyra månader. Vad hade väljarna föreställt sig? Hur stjärnögd kan man bli? Väntade sig väljarna ett femtiotal paradigmskiften över en kaffepaus?
Sedan Richard Jomshof yttrade att etniska svenskar kommer att bli en minoritet om invandringen fortsätter på samma sätt har rödgröna politiker och deras trofasta medier gått i spinn. Påståendet kallas en rasistisk konspirationsteori och det krävs ursäkter hit och avståndstaganden dit. Härom dagen försökte en av Expressens reportrar sätta åt Jimmie Åkesson för att han inte tagit resolut avstånd från sin partikamrat. Det gick så där. Det är nämligen mycket svårt att hitta sakliga invändningar mot de argument Sverigedemokraterna framför. Det är därför kritiken blir ett enda stort och osakligt känslosvall.
Det finns många hot mot Sverige, dels från främmande makt genom till exempel krig och spioneri, dels från inhemska krafter genom till exempel sabotage. I Sverige finns det ett fåtal brott som kan ge livstids fängelse: mord, grovt spioneri, grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse, människorov, grovt sabotage och sjö-, luftfarts- och flygplatssabotage. Men det finns även andra hot mot rättsstaten som borde ge livstids fängelse, nämligen ”hot mot tjänsteman” och ”övergrepp i rättssak”.
Det var längesedan Krakowträdet i Paris var samlingspunkt för att ta del av det senaste skvallret. Fjärde vågens feminism har de sociala medierna som huvudscen. Ett klick bort, och alla vet.
Vinden har mojnat sedan #metoo briserade med full kraft som en tornado över världen 2017, och ingen man gick säker. Men då och då vässar kvinnorna klorna, och journalistkåren, såväl som kvinnomagasinen, hänger på. ”Nu lever kvinnorna farligare igen.”
Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.
Expo säger sig vara en religiöst och politiskt obunden organisation med visionen om ”en levande demokrati”, där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande. Men vad är då rasism, enligt Expo? Det är inte helt lätt att veta eftersom de ofta ger uttryck för att deras definition av rasism omfattar även sådant som kritik mot invandrings- och integrationspolitik, som inte har något alls med rasism att göra utan är en naturlig och nödvändig del av samhällsdebatten.
M-regeringen vill införa en aktivitetsplikt för dem som får socialbidrag på grund av arbetslöshet. Därför pågår en utredning om saken som ska vara klar i december i år.
Kravet om aktivitetsplikt finns redan i SoL kap 4, §§ 4 och 5, om skyldigheten att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet för att vara berättigad till socialbidrag. Om regeringen vill förtydliga detta krav eller göra det tvingande för samtliga kommuner återstår att se.
I många år har Sveriges politiker som är saliga i den mångkulturella anden mobbat Ungern. De har sagt att Ungerns familjepolitik osar 30-tal för att Ungerns regering vill hjälpa ungerska damer att få bebisar i stället för att satsa på okontrollerad massinvandring från världens mest våldsamma länder. Sveriges politiker är sura för att ungrarna ej dyrkar Black Lives Matter.
Två medlemmar i Kaliforniens representanthus, demokraterna Corey Jackson och Ash Kalra, vill förbjuda polishundar. De är ”en skadlig praxis som varit en stöttepelare i USA:s historia av rasism och våld mot svarta”, skriver de i ett pressmeddelande, enligt Los Angeles Times.
Även jag har varit medlem i Folkpartiet eller om det då möjligen hette Liberalerna. Det var i alla fall just innan jag bytte parti och blev vänsterpartikommunist (vilket till stor del berodde på att jag svärmade för stora traktorer, grävskopor och andra kraftfordon som folkpartifjollorna såg ned på).
För om de är starka och handlingskraftiga eller svaga och handlingsförlamade. Nu påstår vissa att de är både och, och de bilderna går inte riktigt ihop för mig.
Det finska riksdagsvalet avgörs den andra april. För några dagar sedan hölls en debatt mellan de tre största partiernas företrädare: Socialdemokraternas Sanna Marin, Samlingspartiets Petteri Orpo och Sannfinländarnas Riikka Purra. Som framgår av diagrammet i klippet ovan har dessa tre partier nästan lika stort stöd i opinionen, enligt då tillgängliga opinionsmätningar. De delar 60 procent jämnt mellan sig.
Utan att det noterades av en enda jordbo landade ett spaningstefat från Mars i kvällningen utanför Kungshamn strax invid Smögen. Två spaningsforskare klev ut, Darwin och Linné hette de, och öppnade sina förseglade instruktioner.
Vänsterledaren Nooshi Dadgostar hånas på sociala medier för att hon tar åt sig äran för att flera livsmedelbutiker nu följer Lidls exempel och sänker priserna på flera varor.
Flera delar av statyer har upptäckts i ett soltempel i Heliopolis nära Kairo. Statyerna föreställer forntida egyptiska härskare, däribland den berömde faraon Ramses II.
Namnet Heliopolis är grekiska och betyder “solens stad”. Forntidens egyptier trodde att solguden Ra hade sin boning i staden.
DET GODA SAMHÄLLET 