Igår skrev jag om den förre C-ledaren Muharrem Demirok pinsamma föreställning, där han påstår sig ”koka” över avslöjandena i SVT:s Uppdrag granskning. Men Demirok är långt ifrån ensam om sitt spel för gallerierna. I Expressen kliver nu den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Nalin Baksi fram i exakt samma krystade teaterföreställning.

Bakgrunden är alltså Uppdrag gransknings (senaste) besök med dold kamera på 15 svenska moskéer. Resultatet är det förväntade: nio av femton tillfrågade imamer säger antingen ja till månggifte – trots att det är olagligt i Sverige – eller hänvisar mannen vidare till en annan moské för att få hjälp. En imam i Helsingborg erbjuder sig till och med att övertala den första frun att acceptera en extra fru i äktenskapet, medan en annan i Uppsala föreslår att frun ska hållas gravid varje år för att inte hinna umgås med svenskar och judar.

Precis som Demirok på Facebook försöker Baksi i en artkel i Expressen övertyga läsarna om att detta kommer som en blixt från klar himmel. Hon beskriver avslöjandena som ”häpnadsväckande” och skriver att hon ”trodde aldrig att jag skulle behöva höra ett så avskyvärt uttalande”.

Man tar sig för pannan. Häpnadsväckande? Var har Nalin Baksi befunnit sig de senaste tjugo åren?

Att det i svenska moskéer predikas värderingar som hör hemma i medeltiden är vid det här laget en lika etablerad sanning som att det är grått i november. För fjorton år sedan visade samma programserie hur imamer uppmanade misshandlade kvinnor att inte gå till polisen, och skandalerna i Stockholms moské i början av 2000-talet borde ha fungerat som en väckarklocka för hela det politiska etablissemanget. Ändå låtsas Baksi, precis som Demirok, som om hon inte hade en aaaning om hur utbrett det här är.

Det är en tröttsam och genomskinlig teater. Varje gång en dold kamera avslöjar vad som faktiskt sägs bakom moskéernas stängda dörrar, rycker etablissemangets så kallade ”moderata” muslimska röster ut för att bedyra att detta minsann bara är en ”vantolkning” av den fina religionen islam. Nalin Baksi avslutar sin text med det numera klassiska mantrat: ”Ett centralt budskap i islam är jämlikhet, mellan alla människor och mellan kvinnor och män.”

Det påståendet får många som faktiskt har levt under islamistiskt diktaturstyre att se rött. En svenskiranier som kommenterat Baksis utspel i sociala medier sätter fingret på exakt varför denna retorik är så farlig:

”Skandalerna i början av 2000-talet var kanske häpnadsväckande, men nu är det väldigt länge sedan avslöjanden i svenska moskéer genererade någon som helst förvåning. Vi skulle snarare känna häpnad om de sa bra saker – och även det är föga värt när värderingarna bara sträcker sig till läpparnas bekännelse för att inte förlora bidragspengar.”

Det ligger en brutal sanning i de orden. Baksi kräver nu att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) ska göra oannonserade besök och dra in bidragen för de församlingar som inte sköter sig. Det är ett slag i luften. Tror någon på fullt allvar att en imam kommer att predika sharianormer och kvinnoförtryck när en tjänsteman från MUCF sitter på första bänk med anteckningsblocket i högsta hugg? Självklart inte. De vet exakt vad de ska säga för att skattemiljonerna ska fortsätta rulla in.

Det mest problematiska i hela den här soppan är dock inte imamerna själva. De är åtminstone ärliga med vad de står för när de tror att ingen lyssnar. Den verkliga björntjänsten mot det svenska samhället görs av just sådana som Demirok och Baksi – politiker och debattörer som gång på gång försöker släta över problemen och skönmåla religionens doktriner för en godtrogen svensk publik.

Som den tidigare nämnde svenskiraniern uttrycker det:

”Trots sitt vidriga beteende gör imamerna åtminstone nytta på ett plan: de visar upp problemets sanna ansikte för svenskarna. Men då kommer Baksi och reparerar skadan, och får svensken att tro att allt egentligen är bra trots allt som hänt de senaste två decennierna.”

Nalin Baksi vill framställa sig själv som en modig röst som ryter ifrån mot mörkermännen. I verkligheten fungerar hon som en krockkudde mellan den bistra verkligheten och det svenska majoritetssamhället. Genom att kalla fundamentalismen för en ”vantolkning” och upprepa falska floskler om total jämställdhet invaggar hon svenskarna i en falsk trygghet.

Så länge vi vägrar se att problemen är strukturella och teologiska, snarare än beror på enstaka ”rötägg” som råkat fastna på dold kamera, kommer ingenting att förändras. Om fjorton år kommer SVT att göra ett nytt program, samma sak kommer att avslöjas, och hycklare som Baksi och Demirok kommer återigen att spela lika ”häpnadsväckande” upprörda i på sina medieplattformar.

Frågan är hur länge svenskarna orkar gå på den luringen.

Bild: Faksimil Facebook