BITTE ASSARMO: Halloween eller Allhelgona? Det ena behöver inte utesluta det andra

Halloween väcker starka känslor, både positiva och negativa. Många menar att det lekfulla och ibland bullriga halloweenfirandet står i kontrast till den stillsamma allhelgonahelgen, då vi minns våra döda och tänder ljus på gravarna. Men motsättningen är faktiskt inte så stor som den ibland framställs.

För några år sedan skrev jag en text om ämnet. Här kommer den i en uppdaterad version:

Halloween, eller All Hallows’ Eve – alla helgons afton – är namnet på allhelgonaafton i den engelskspråkiga världen. Traditionen har dock betydligt äldre rötter än så. Dess ursprung brukar spåras till den keltiska högtiden Samhain, som markerade övergången från sommar till vinter och samtidigt inledde det nya året.

Enligt den folkliga föreställningsvärlden var Samhain också den tid då gränsen mellan de levande och de döda blev tunnare. För att vägleda de dödas andar och skydda sig mot onda makter tände man eldar och lyktor i mörkret.

Men högtiden handlade inte enbart om allvar. Festligheter, lekar och upptåg var också vanliga inslag. Människor klädde ut sig, gick från hus till hus och samlade in mat till gemensamma festmåltider. Den som vägrade bidra riskerade att utsättas för olika typer av skämtsamma hyss.

Det var ur dessa traditioner som pumpalyktan utvecklades. Ursprungligen användes dock urgröpta rovor. I den engelskspråkiga världen kallas lyktan för Jack o’Lantern. Enligt legenden kommer namnet från en man vid namn Jack, som efter sin död varken släpptes in i himlen eller helvetet. Dömd att vandra omkring i mörkret fick han lysa sin väg med en glödande kolbit placerad i en urgröpt rova.

När kristendomen spreds över de keltiska områdena försökte kyrkan ge den populära högtiden en kristen innebörd. Under 700-talet infördes därför Alla helgons dag den 1 november. Några århundraden senare tillkom också Alla själars dag den 2 november, då de levande skulle be för de döda. Trots detta levde många av de äldre folkliga traditionerna kvar och kom så småningom att knytas till allhelgonaafton, det som idag kallas Halloween.

Även om Halloween idag starkast förknippas med USA kom traditionen dit först under 1800-talet, främst genom irländska invandrare. Med tiden utvecklades firandet till en uppskattad barntradition där utklädda barn går från dörr till dörr och ropar ”trick or treat”. ”Treat” syftar på godiset de hoppas få, medan ”trick” är ett skämtsamt hot om bus om de blir utan.

Numera är Halloween en av USA:s största högtider. Hus och trädgårdar dekoreras med lyktor, spöken och pumpor, och många städer arrangerar parader och olika festligheter. Kritiken mot firandet handlar främst om dess kommersiella karaktär och dess förkristna ursprung.

Under de senaste årtiondena har Halloween blivit allt mer populärt även i Sverige. Maskerader, pumpalyktor och halloweenfester förekommer numera på många håll. Samtidigt finns det de som ser firandet som en motsats till den mer stillsamma svenska allhelgonatraditionen.

Men utvecklingen tyder snarare på motsatsen. Besök på kyrkogårdar och traditionen att tända ljus för anhöriga verkar snarare ha ökat än minskat. Att pryda en trädgård med pumpor eller bjuda in till halloweenfest står inte i konflikt med att besöka en grav eller hålla en stillsam minnesstund.

Bild: Minneslunden, Alla Helgons Dag, Skogskyrkogården i Karlskoga (skribentens bild)

Bitte Assarmo