Det förflutna kan vi inte ändra, men vi kan lära av det. Det som räknas är framtiden, och den börjar i nuet. Från det förflutna kommer våra minnen och erfarenheter. Nuet är en fortsättning på det som tidigare hänt.

Enligt min bedömning kommer det sig av den eftergivenhet och de förnekanden som partiet sedan länge har visat mot hedersförtryck och islamism, att dagens Miljöparti tonar ner det islamistiska hotet. Tyvärr har partiet inget lärt och vill inte lyssna. Miljöpartiet vägrar frigöra sig från det förflutna, och därmed kan de inte göra en nystart där gröna värderingar åter tar inriktningen inför framtiden. De behöver skriva en ”vitbok” där de gör upp med sitt islamistiska förflutna.

Alla vill vara äkta. Men det kräver mod att vara sig själv. Det vet jag av egen erfarenhet. Jag förlorade mina politiska uppdrag och blev utesluten ur Miljöpartiet. Partistyrelsen bad mig att vara tyst och inte kritisera partiledningen.

Min kritik gällde att personer med egna politiska och religiösa mål fick höga poster, trots att de saknade koppling till gröna värderingar. Ett exempel var Mehmet Kaplan. Enligt min bedömning arbetade han mer som utrikesminister än som bostadsminister. Han reste flera gånger till Turkiet för att träffa Erdoğan, men visade litet engagemang i bostadsfrågorna. Jag kritiserade också hans uttalanden om svenskar som reste till Syrien för att delta i jihad. Jag krävde att han skulle avgå. Han avgick som minister, men det var jag som blev utesluten ur partiet.

Kaplan var inte ensam om att skapa kritik. Samma vecka, i april 2016, lämnade Yasri Khan alla sina uppdrag efter att ha vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Han hade varit föreslagen till partistyrelsen. Språkröret Gustav Fridolin sa då att han kände till att Khan inte ville skaka hand med kvinnor, men att han inte hade förstått hur kränkande många kvinnor upplevde det. Partiets egen valberedning medgav att man hade grävt för lite. Jag menar att partiet borde ha tagit de här frågorna på allvar mycket tidigare.

Min kritik gäller inte bara en person. Den gäller hur partiledningen agerade. Enligt min upplevelse ville partiledningen inte höra kritik. När jag tog upp problemen fick jag höra att jag skulle vara tyst. Ledningen valde att skydda sig själv i stället för att lösa problemen.

Jag upplevde också att partiet ibland prioriterade röster och inflytande framför sina egna värderingar. Några grupper och organisationer hjälpte partiet att få stöd, och då blev det svårt att ställa krav på dem. Det som borde ha varit en öppen diskussion blev något man helst inte pratade om.

Enligt min bedömning handlade det om röster. Partier söker stöd hos organisationer som kan samla många röster. Jag upplevde att Miljöpartiet och flera politiker använde sådana kontakter för att få röstblock, även när organisationerna drev en islamistisk agenda. När jag varnade för det fick jag höra att jag skulle vara tyst. Det betyder inte att alla som röstade eller engagerade sig gör det av de skälen. Men den som tar emot stöd måste också kunna ställa krav. Röster får aldrig vara viktigare än våra värderingar.

Det här hör inte bara till det förflutna. Inför valet 2022 uppmanade imamen Abo Raad muslimer att rösta på partiet Nyans. Säpo hade bedömt honom som ett hot mot rikets säkerhet, och han var då utvisningsdömd. Säpos presschef sa att deras uppdrag är att skydda valrörelsen och demokratin. Enligt min bedömning visar det att det finns aktörer som vill påverka svensk politik genom religiösa nätverk. Därför måste alla partier, i varje val, granska vem de tar emot stöd från.

Det här gäller inte bara ett parti. Alla partier som söker röster i religiösa sammanhang måste ställa samma krav på alla, oavsett vem som ger dem stöd. Ett parti som säger sig stå för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter måste våga ställa samma krav på alla. Ett parti får aldrig tystna för att det behöver stöd.

Det handlar inte om att peka ut en grupp. De allra flesta muslimer delar våra demokratiska värderingar. Det handlar om att partiet måste våga granska dem som vill använda religionen för politiska mål. Den som kritiserar ska bemötas med argument. Ingen ska uteslutas för att man ställer obekväma frågor.

Det gjorde ont. Men mitt pris var litet jämfört med andras.

I Bagdad blev mystikern Al-Hallaj avrättad för sina ord för mer än tusen år sedan. Den algeriske författaren Tahar Djaout sköts 1993 för att han försvarade ett fritt och sekulärt samhälle. Den jordanske författaren Nahid Hattar sköts 2016 utanför en domstol i Amman, efter att ha delat en teckning. Nobelpristagaren Naguib Mahfouz överlevde ett knivattentat 1994 för att han skrev en roman.

Även i Europa har människor betalat med livet för att de använde sin yttrandefrihet. Filmaren Theo van Gogh mördades 2004. Tecknarna på Charlie Hebdo mördades 2015. Läraren Samuel Paty mördades 2020 efter en lektion om yttrandefrihet.

Jag jämför inte mitt öde med deras. Det de gick igenom var mycket värre. Men de visar något viktigt: det finns människor som vågar säga sanningen, även när det kostar.

Mitt budskap är enkelt. Våga lyssna på ditt samvete. Var inte rädd för att bli kallad besvärlig. Alla gör misstag, men det farliga är att vara så rädd att man aldrig säger något.

Livet står inte stilla. Det förändras hela tiden. Det som är rätt idag kan vara fel imorgon. Därför ska vi vara försiktiga med dem som tror att de har färdiga svar på allt.

BILD: Miljöpartiet deltar i Stockholm Pride år 2014.

Rebwar Hassan är före detta riksdagsledamot och utesluten ur Miljöpartiet på grund av kritik mot partiledningen. Nuförtiden är han en mångsysslare som även doktorerat i geoteknik.