Några dagar före valet gick skådespelerskan Alexandra Rapaport ut på Instagram med en av över 100 000 följare gillad varning, uppmärksammad i Kvartal, om att en röst på M, KD eller L är ett indirekt stöd för Sverigedemokraterna. Ett, i hennes ögon, demokratifientligt parti som hotar institutioner, vetenskap och det fria samhället. Liknande tvärsäkra mementon, ibland till och med iklädda avskyvärda ismer, har vi hört i minst tvenne dekader nu.

Ty, när jag i skrivande stund amatörmässigt googlar om rasism eller fascism ihop med Sverigedemokraterna så får jag inte mindre än 179 000 träffar med det första substantivet och 315 000 med det andra. I dessa ingår förmodligen bland annat Henrik Arnstads artikel i tidskriften Respons med rubriken ”Är SD ett fascistiskt parti?”. I texten ansträngde sig denna journalist, och tillika intellektuellt talat tvillingbroder till Anders Lindberg, med att övertyga läsaren, med bland annat tidningen Expo som stöd, om att partiet ”utgör stammen i ett träd, som inte bara har ´bruna rötter´ utan även bruna grenar och utväxter” (2015). Vidden av innebörden av dessa kursiva ord tvingar oss att läsa dem inte bara en gång utan fler…

Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons deklamationer om att partiet är ”ett nyfascistiskt litet enfrågeparti” (2014) samt Anna Kindberg Batras uttalande om att det är ett ”rasistiskt parti” (2016) borde också ingå i ovannämnda digitala träffstatistik. De andra upplysta kändisarna får här bli representerade av Zara Larssons elva år gamla bombastiska tweet: ”Sitter bredvid den ÄÄCKLIGASTE SD:aren” som intervjuas i Samtiden och ”han har alltså nämnt vikingar ca 15 gånger. Hur är ens vikingar relevanta 2015? What the heeeell?”

Så basunerade majoriteten av etablissemangets företrädare, och delar av det gör det som synes fortfarande, sitt hat mot ett parti som vägrade sätta verkligheten i karantän.

Så, what the heeeell, för att utrycka mig lika cooooolt som unga artisten Zara Larsson, även om jag närmar mig sextiostrecket; what the heeeell att jag ibland har umgåtts med dessa nazister, fascister, rasister och allmänt demokratins fiender under flertalet år nu utan att ha märkt några av de ismer de etiketteras med. Eller vet jag kanske inte ett uns om vad vare sig rasism, nazism eller fascism är? Men jag vet i alla fall att många bland de i min umgängeskrets som har kallats/kallas ”bruna” har öppnat både sina hjärtan och hem för en brun, utan citattecken, människa som jag.

”Men du invandrade butiksarbetare”, inbillar jag mig höra damerna Andersson, Thand Ringqvist, Dadgostar och övriga medlemmar av det tjattrande etablissemanget säga förklarande: ”Må vara att dina förtappade vänner till SD-sympatisörer inte är verkliga rasister. Men de aktiva i partiet är det!” Eller som Fredrik Reinfeldt skrev i sin bok Halvvägs: ”I sin kärna samlar detta parti de flesta av landets rasister och kraftigt främlingsfientliga. De har som parti skapat en hemvist för alla de som ständigt ser invandrare som svaret på alla samhällets tillkortakommanden. Till det kommer en stor mängd brett missnöjda väljare. De är missnöjda med sitt eget liv och området de bor i.” (*)

Då replikerar jag dem alla att deras påståenden är förlegade sedan länge: Ty som inbjuden av två vänner till några av partiet arrangerade informella träffar i vintras i Stockholm, för de aktiva, minns jag enbart en välkomnande attityd och fruktbara diskussioner om olikartade samhällsfrågor – inte bara invandring. Deltagarna var 30–40 personer från olika generationer med aktuella eller före detta yrkesverksamheter som jurister, civilingenjörer, arbetare, konsulter eller poeter. I dessa sällskap ingick även en del invandrare, om det behövs poängteras. Så var är rasismen s’il vous plait?

Vad är ett land?

Men de tidigare nämnda damerna och herrarna, samt deras anhang, tar uppenbarligen ändock varenda en som aktivt yppar en tanke rotad i verkligheten och normaliteten för rasist när det egentligen handlar om något annat. Ett något annat kallat sunt förnuft, som en överväldigande majoritet av SD-aktiva och -sympatisörer har valt att göra till sitt. Ett förnuft som kan översättas till bland annat att:

-Ett land är inte ett aktiebolag;

-Ett land omskapas inte varje vecka;

-Ett land är inte enbart dess landamären;

-Ett land är inte enbart dess politiska system eller lagböcker;

-Ett land är också dess djupa religiösa och kulturella rötter;

-Ett land blir friskare om det inte är hermetiskt men det måste fortsätta odla sin särart;

-Ett lands fundamenta vilar primärt på dess ursprungliga folk (annars blir det ett annat);

-Ett folk är sina hädangångna generationer, de nuvarande och de ofödda.

Kort sagt: Ett land är dess folks perpetuella kynne. Det svenska kynnet som vilar på en urgammal väsenskärna kan omöjligen fortleva, åtminstone inte oskatt, med en tillåten fortsatt bosättarinvandring en masse. Och, som alla vet, i synnerhet inte om denna härstammar från helt antipodiska kulturer.

Det är bevarandet av detta kynne, om jag har förstått det hela rätt, som är Sverigedemokraternas uttalade politiska ambition och utan att ända nämnda bosättarinvandring blir denna ambition följaktligen meningslös. Av oss invandrare som redan är här kräver de varken att vi kan fiska kräftor, äta surströmming, har läst hela August Strindbergs och Gustav Vasas omfattande brevsamlingar, eller att veta exakt om första fröet till kristnandet av Sverige såddes år 829 eller 830 när munken Ansgar anlände till Birka, för att vi ska få stanna; men däremot begär de åtminstone att vi ska klippa oss och skaffa ett jobb samt att göra kyrkofadern Ambrosius (340–397) citat ”när man är i Rom, gör man som romarna” till vårt rättesnöre i alla domäner med allt vad det innebär. De andra, såsom mördare, våldtäktsmän, papperslösa och övriga som spottar på svenskheten, har inget att göra här. De som enbart motvilligt bor och inte lever här ger Sverigedemokraterna gärna en hjälpande hand att lämna landet. Så var är rasismen s´il vous plait?

Rasism och röda linjer

Härvidlag infinner sig en följdriktig fråga: Härbärgerar alltså detta parti inga rasister i sina led? Jodå: En del av uteslutningarna från partiet är om inte annat ett svar på detta. Emellertid är jag övertygad om, liksom förmodligen du själv, att de få procenten svenska riktiga rasister som finns (medvetna eller omedvetna antisemiter verkar vara något fler) hittar vi i alla partier. Det erkände, sent omsider, till och med Mona Sahlin i SVD:s poddprogram om SD (del två, 52´) från i somras: ”Jag tror många politiker var rädda för diskussionen om främlingsfientligheten för att man visste att den fanns delvis också i de egna leden. I stället för att föra en debatt om sakfrågan har man byggt den kring de goda och de onda.” Och än idag leker många godhetsapostlar och demokratins riddare, såsom Centerns ledarskikt med sin tjocka röda linje mot Sverigedemokraterna. Liksom att Sverigedemokraterna är de som hotar demokratin; liksom att de inte har gjort upp med sitt grumliga förflutna; liksom att de inte är bjudna till Israel; liksom att de inte nyss har bevisat sin regeringsduglighet och kompromissvilja.

Till dessa centerpartister och likasinnade skickar vi slutligen följande ord: Vi vet att politik är ett hett skådespel (framför allt på mediescenen) men akta er så att ni inte sätter eld på hela teatern. Vad vi menar? Studera exempelvis noga vad irrationella politiska röda linjer har gjort med ett, i grunden kartesianskt land, vid namn Frankrike.

Mazigh Kiri Kessai är butiksarbetare. Han är en till Sverige sedan mer än 35 år invandrad berber från Nordafrika och har tidigare intervjuats och skrivit här på sajten.

(*) Fredrik Reinfeldt, Halvvägs, Albert Bonnier förlag, Stockholm 2015. S. 312.

Observera, för transparensens skull, att under 2022 var jag en passiv medlem i SD utan att ha deltagit i ett enda möte.

Mazigh Kiri Kessai är butiksarbetare. Han är en till Sverige för mer än 30 år sedan invandrad berb från Nordafrika och har tidigare intervjuats och skrivit här på sajten.

BILD: Två SD-sympatisörer håller plakat under ett torgmöte i Uppsala under valrörelsen 2014.