Den 19 september 1898 fick Stockholm ett nytt arkitektoniskt landmärke. Under högtidliga former invigde kung Oscar II det nya operahuset vid Gustav Adolfs torg – den byggnad som än idag fungerar som Sveriges nationalscen för opera och balett. Det var kulmen på ett sex år långt och storskaligt byggprojekt.

Byggnaden ritades av arkitekten Axel Anderberg, som hade hämtat stor inspiration från Parisoperan. Det syns i den pampiga nyrenässansstilen på exteriören. Invändigt möttes besökarna av en påkostad nybarockinteriör med den guldglänsande Guldfoajén och en stor salong med plats för över tusen åskådare. Den allra första föreställningen som gavs för den samlade eliten bestod av utdrag ur svensk scenkonst, däribland Franz Berwalds opera Estrella de Soria.

Det nuvarande operahuset var dock inte det första på platsen. Det uppfördes på exakt samma grund som det tidigare Gustavianska operahuset, vilket hade invigts 1782 av Gustav III. Det äldre huset var navet i det sena 1700-talets svenska kulturliv, men blev också platsen för en av Sveriges mest kända politiska händelser. Den 16 mars 1792 sköts Gustav III under en maskeradbal i teatersalongen av kapten Jacob Johan Anckarström, och kungen avled ett par veckor senare.

Under slutet av 1800-talet ansågs Gustav III:s gamla operahus vara både uttjänt och dessutom extremt brandfarligt. Trots starka protester från kulturpersonligheter som ville bevara den historiska miljön, fattades beslutet att riva det. År 1892 jämnades byggnaden med marken för att lämna plats åt Anderbergs moderna skapelse.

I dag rymmer Kungliga Operan över 500 anställda och är hemvist för Kungliga Baletten och Kungliga Operans kör. Byggnadens orkester, Kungliga Hovkapellet, tillhör världens äldsta aktiva orkestrar med rötter som sträcker sig tillbaka till år 1526.

Efter mer än sekels oavbruten drift står byggnaden nu inför en av sina största utmaningar i modern tid. Statens fastighetsverk planerar en omfattande renovering och ombyggnad för att modernisera scenerna och förbättra arbetsmiljön, vilket ska säkra att huset kan fortsätta fungera som nationalscen i många decennier till.

Bild: Frankie Fouganthin via Wikimedia Commons