ABBA sjöng att money ”must be funny” i en rik mans värld. Det kan mycket väl vara sant.

Elon Musk har förutspått att artificiell intelligens och robotteknik kommer att göra ekonomin så produktiv att pengar kan bli irrelevanta. Vid ett amerikansk-saudiskt investeringsforum 2025 sade Musk att ”vid någon tidpunkt blir valuta irrelevant”. Han har också förutspått att AI och robotteknik så småningom skulle kunna ”mätta alla mänskliga behov” och skapa ett sådant överflöd av varor och tjänster att arbete i sig blir frivilligt. Han upprepade samma resonemang i en intervju med The Economist.

Det är en attraktiv vision. Om maskiner kan producera nästan allt till en försumbar marginalkostnad – varför skulle vi då behöva pengar?

Problemet är att större överflöd inte innebär att knappheten försvinner. Pengar finns eftersom allt människor vill ha inte finns i obegränsad mängd.

Föreställ dig robotar som producerar mat, kläder, datorer, bilar och otaliga andra varor till nästan ingen marginalkostnad. Många saker skulle bli dramatiskt billigare. Men det skulle inte göra allt överflödande.

Mark är fortfarande en knapp resurs. De bästa lägena skulle fortfarande vara begränsade. Strandnära fastigheter skulle fortfarande vara begränsade. Naturresurser och energi skulle fortfarande ha konkurrerande användningsområden. Människor skulle fortfarande vilja ha olika saker.

Geografin försvinner inte. Vissa länder har olja, gas, järnmalm, koppar, litium, sällsynta jordartsmetaller, jordbruksmark eller vattenkraftsresurser som andra länder saknar. AI gör inte dessa resurser flyttbara eller jämnt fördelade. Länder som har resurser kommer fortfarande att vilja ha något i utbyte.

Till och med vatten kan en dag bli en handelsvara. På sätt och vis handlar vi redan med vatten indirekt: när Kanada exempelvis exporterar vete exporterar landet också det vatten som användes för att producera det.

Sverige kan inte säga till ett annat land att det ska ta landets mineraler gratis bara för att pengar har blivit föråldrade. Båda sidor kommer fortfarande att ha alternativa användningsområden för det de äger. Någon form av utbytesmekanism kommer fortfarande att behövas.

Människor är inte ekonomiskt identiska, och de flesta vill inte behandlas som om de vore det. AI kan höja levnadsstandarden för den överväldigande majoriteten. Om bostäder, mat, transporter, underhållning och tillverkade varor blir dramatiskt billigare skulle människor kunna få en materiell levnadsstandard som i dag skulle framstå som extraordinär.

Större välstånd eliminerar inte skillnader.

Människor har olika förmågor, utbildning, talanger, ambitioner och vilja att arbeta. Vissa kommer att skapa större värden, ta större risker eller vara exceptionellt bra på något som andra värdesätter. Många människor vill att dessa skillnader ska erkännas – inte bara i ord, utan också genom möjligheten att få mer av det de värdesätter.

Pengar är ett sätt för samhället att uttrycka dessa skillnader.

Pengar är inte ett perfekt mått på människors värde. Den rikaste personen är inte nödvändigtvis den mest begåvade eller beundransvärda. Men pengar ger ett allmänt accepterat mått på ekonomisk framgång och köpkraft i ett fritt samhälle.

Om AI gör nästan allting billigare kan den mängd pengar som krävs för ett bekvämt liv minska kraftigt. Det skulle kunna göra pengar mindre viktiga.

Mindre viktigt är inte samma sak som onödigt.

Anta att vanliga varor sjunker med 90 procent i pris. Det är ett verkligt överflöd. Men människor kan fortfarande vilja ha det större huset, det bättre läget, den privata ön, det sällsynta konstverket, den senaste tekniken, de bästa skolorna eller lärarna, exklusiva upplevelser eller en större andel av någon annan knapp resurs.

Om två människor vill ha samma knappa tillgång måste det fortfarande finnas ett sätt att avgöra vem som får den – genom marknader, äganderätt, statlig fördelning eller någon kombination av dessa. Knappheten finns kvar.

Om de grundläggande behoven kan tillgodoses mycket billigt kan pengarnas roll förändras snarare än försvinna: pengar blir mindre ett verktyg för överlevnad och mer en mekanism för att fördela knappa varor och uttrycka skillnader i prestation, preferenser och status.

AI skulle kunna göra nästan alla rikare samtidigt som betydande skillnader mellan människor består. Någon som lever på motsvarande dagens 500 000 kronor i årsinkomst skulle kunna leva ett extraordinärt gott liv. Någon annan skulle fortfarande vilja ha – och kunna betala för – en betydligt större andel av knappa resurser.

Båda skulle kunna vara mycket rikare än människor är i dag. Det finns inget motsägelsefullt i det.

Musk kan ha rätt i att AI kan skapa en aldrig tidigare skådad ökning av välståndet, göra intelligens och produktionskapacitet överflödande och dramatiskt höja levnadsstandarden.

Men det leder inte till att ekonomin försvinner – eller nödvändigtvis pengarna.

Den industriella revolutionen, datorerna och internet höjde alla produktiviteten. Inget av detta eliminerade knappheten eller pengarna. De förändrade vad som var knappt och skapade nya former av värde.

AI kan ta detta mycket längre. Men AI kan inte tillverka ett nytt Strandvägen i Stockholm, en ny schweizisk sjötomt, en ny svensk mineralfyndighet eller ännu ett fat olja bara för att efterfrågan överstiger utbudet. Den kan inte ge samma knappa tillgång till två personer som båda vill ha den.

AI kan minska produktionskostnaden. Den kan inte upphäva knappheten.

Framtiden kan kräva mindre pengar för vanliga varor. Löner, priser och förmögenheter kan förändras radikalt. Vissa saker kan bli praktiskt taget gratis. Människor som i dag skulle betraktas som fattiga skulle kunna leva det vi i dag kallar ett välmående liv.

Men så länge människors önskningar överstiger tillgången på åtminstone vissa värdefulla saker kommer det att behövas ett system som avgör vem som får vad.

Och det är här Musks argument till slut stöter på problemet med knapphet.

Även om valuta blev irrelevant skulle det grundläggande ekonomiska problemet inte försvinna. Ägarna till AI-system, robotar, mark, energi och andra knappa tillgångar skulle fortfarande behöva ett sätt att avgöra vem som äger vad, vem som får tillgång till vad och hur värdet av en knapp resurs ska förhålla sig till en annan.

Kanske skulle mekanismen inte längre kallas pengar. Kanske skulle det vara krediter, äganderätter, ransonering, tokens eller något annat.

Men att ändra namnet eliminerar inte funktionen.

Pengar kan bli mindre viktiga. De kommer inte att bli onödiga.

Musks vision är inte en värld utan ekonomi. Det är en värld där överflödets ekonomi blir oerhört viktig – och där knapphet, mänskliga skillnader och individuella val inte alls försvinner.

BILD: Stillbild från science fictionfilmen Metropolis (1927).

Harry Margulies är journalist och författare.