Kanske har det slagit även dig, så här inför de allmänna valen om några veckor, att allt som politikerna lovar har lovats förut – kanske av något annat parti – utan att på allvar prövas efter valet. Det beror delvis på ett politiskt trolleritrick: man lovar exempelvis regelförenkling för näringslivet men nöjer sig sedan med att tillsätta en utredning. På min fråga om regelförenkling gör Claude följande bedömning:

Regelförenkling har förespråkats retoriskt i svensk politik i åtminstone 40–50 år, som ett konkret policymål med tidsatta procentmål i cirka 20 år (sedan 2007) – och genomgående är berättelsen att målen sätts, men sällan nås fullt ut, vilket gör att samma löfte tenderar att återuppfinnas av nya regeringar, som Moderaternas utspel den 21 augusti 2006 är ett exempel på.

För att få ett hum om realismen i vad politikerna föreslår så här på upploppet ställde jag följande fråga till Claude: ”Vilka är de tio mest uppmärksammade politiska förslagen/initiativen med anledning av riksdagsvalet från första juli till idag?”.

Här är hans förkortade svar med kommentarer inom [hakparenteser] av mig:

1. SD – hårdare straff mot arbetskraftsexploatering (24 aug): Vill ha strikt arbetsgivaransvar även för underentreprenörer och minst två års fängelse för exploatering av utländsk arbetskraft. Talesperson Magnus Persson kallade fenomenet ”modernt slaveri”. SD:s specifika krav (2 års minimistraff + kedjeansvar för underentreprenörer) är inte lagstiftat än, men bygger vidare på ett spår där SD redan visat sig kunna påverka lagstiftningen genom sin roll i Tidösamarbetet. [Exemplet visar att SD = S – invandring.]
2. Moderaterna – tillväxtplan (21 aug): Presenterade en plan för att öka Sveriges tillväxt, men SVT:s rapportering gav inte mycket detalj om innehållet.
3. Socialdemokraterna – ”stoppa slöseriet med skattepengar” (5 aug, Mikael Damberg): Fyrpunktsprogram – förbjuda vinster i skolan, en svensk ”maffialag” mot ekonomisk brottslighet och arbetslivskriminalitet, strategiråd för offentlig upphandling, samt minskad administration i välfärden. Uppges kunna frigöra 75–95 miljarder kronor över två mandatperioder. Löftet om minskad administration och effektivare upphandling i välfärden har funnits som konkret politiskt projekt i minst 15 år (sedan 2010–2011), drivet av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.
4. Ekonomidebatten i Agenda (23 aug): Både S och M lade ekonomiska löften på bordet, men kommentatorer (bl.a. SVT:s Elisabeth Marmorstein) pekade på att finansieringen var ”ganska skissartad” hos båda.

5. Mängdrabatten – frågan om att avskaffa straffrabatter vid flerfaldig brottslighet, driven av justitieminister Gunnar Strömmer (M), lyfts av flera bevakare som den mest centrala kriminalpolitiska stridsfrågan i valrörelsen. [Men som jag påpekat räknar inte ens regeringen själv med något resultat inom tio år eftersom det saknas pengar till fler fängelser om straffen ska skärpas.]
6. Skattepolitiken generellt – S vill höja skatten för höginkomsttagare och delvis finansiera välfärd via kapitalbeskattning; M vill sänka skatter och utöka jobbskatteavdrag; V vill återinföra fastighetsskatt på dyra bostäder. Samma retorik [som vid löntagarfondsdebatten] är tillbaka i årets valrörelse. Vänsterpartiet har föreslagit en miljardärsskatt kompletterad med en exitskatt (skatt på orealiserade kapitalvinster vid utflytt), och S/MP har inte tydligt avfärdat liknande förslag.
7. Migrationspolitiken – fortsatt stridsfråga mellan Tidöpartiernas linje (SD mest restriktiv, vill uppmuntra återvandring) och S/MP/V som vill mjuka upp reglerna, bland annat kring familjeåterförening.
8. Klimat- och energipolitiken – M vill bygga ut kärnkraften och är skeptiska till höjd koldioxidskatt, MP vill stoppa ny fossil infrastruktur och är kärnkraftskritiska, C förespråkar marknadsbaserade lösningar/koldioxidprissättning. Slutsats om vindkraften: det finns lönsamma enskilda vindkraftsprojekt, särskilt sådana med bra avtal eller gynnsamt läge, men branschen i stort – särskilt i norra Sverige och för ny landbaserad vindkraft utan subventioner eller PPA – går i dag med förlust snarare än vinst.
9. Skolan – V vill avskaffa vinstdrivna friskolor, S vill begränsa vinster och höja lärarlöner, M vill värna friskolesystemet men skärpa ordningen i klassrummet. Frågan om ”lugn och ordning” i skolan är ett av de allra mest långlivade teman i svensk skolpolitik – det går att spåra tillbaka i minst fyra och ett halvt decennium, med återkommande vågor snarare än en rak linje.
10. Vården – S satsar på att korta vårdköer och höja sjuksköterskelöner samt bekämpa vinstdriven äldreomsorg, M vill öka konkurrensutsättning och digital vård, V vill avskaffa privata akutsjukhus. [Erfarenheten visar att det knappast går att få bort köer eftersom köerna är de anslagsfinansierade organisationernas främsta metod att tvinga till sig ökade anslag.]

Vad vi kan observera i den politiska världen är nog inte i huvudsak att politiker av konkurrensen sinsemellan inför val måste komma med alltmer överdrivna löften som efter valen på något sätt förintas eller förvandlas till utredningar. Jag tror att vi står inför något strukturellt. Välfärdssystemen i alla länder, även i USA där det faktiskt uppfanns, har nått en naturlig gräns. Den amerikanske journalisten Barton Swaim skriver om välfärdspartiet Demokraterna i The Wall Street Journal:

Orsakerna till Demokraternas rörelse mot radikalism, som började på allvar 2019 och fortsätter i snabb takt, är många och komplexa. Bland dem finns en som jag föreslog 2020: att den moderna liberalismen har åstadkommit nästan allt den föresatte sig att göra och har få återstående idéer.

Liberalismen i denna bemärkelse syftar till att omfördela rikedom mer rättvist och utöka rättigheterna till nya väljargrupper. Men omfördelningsandan har nått sin gräns i amerikansk politik, och för att utöka rättigheterna måste dagens liberaler, numera mestadels kallade progressiva, uppfinna klasser av personer som förmodas sakna rättigheter: därav ”transgemenskapen”. I avsaknad av någon större liberal sak söker unga vänsteranhängare spänning i kollektivism, avskaffandet av polis och fängelser, och anti-israelisk mani.