I våras fyllde Sveriges bästa dansbandslåt 50 år. I april var det nämligen just 50 år sedan Sten & Stanleys album Bella bella släpptes. Och låten – första spåret på B-sidan om jag inte missminner mig – är förstås Jag vill vara din, Margareta.

Tidernas bästa, som sagt. Tycker i alla fall jag. Men jag erkänner att jag är lite partisk.

Det handlar delvis om att Sten & Stanley kommer från min hemstad Karlskoga. Det var alltid speciellt att gå till Folkets park och dansa just när de spelade. Lite lokalpatriotism är aldrig fel och eftersom frontmannen Sten Nilsson alltid var (och fortfarande är) så trevlig och ödmjuk när folk stirrade på honom på stan, eller gick fram och sa några ord, var han också poppis som person.

Men Jag vill vara din, Margareta är också speciell för mig därför att det var min musiklärare som skrev den. Jan-Eric Karlzon hette han och jo, han stavade Karlsson med Z. Om det kan man tycka vad man vill men han var en rätt bra musiklärare och han var framför allt bra på att handskas med oss struliga tonåringar.

Vi var förstås stolta som ungtuppar över att just vår musiklärare skrivit en låt som rusade upp i toppen på svensktoppslistan. I tio veckor låg den på första plats. Gissningsvis hade den legat mycket längre om det inte, vid den tiden, funnits en regel som sa att tio veckor var max. Med tanke på hur den låten har satt sig i folksjälen tror jag det är en ganska rimlig gissning.

På våren och sensommaren brukade Jan-Eric, om vädret tillät, förlägga en del av musiklektionerna till gräsmattan utanför skolan. Han tog med sig gitarren och vi elever bidrog med våra röster (av olika kvalitet) och sen satt vi där och sjöng på bästa hippievis. Och från vårterminen 1976 fick ingen av lektionerna fick avslutas utan att vi också sjöng Jag vill vara din, Margareta.

Det var vi elever som tjatade, om jag minns rätt. Men jag tror Jan-Eric var ganska glad över att vi allihop, trots att vi sinsemellan hade väldigt olika musiksmak, älskade hans hitlåt så mycket.

Nu har Margareta fyllt 50. Och här kan det verkligen passa att lite klämkäckt säga att hon är ”50 år ung”. Jag vill vara din, Margareta går aldrig ur tiden. Och det gör inte dansbandsmusiken heller, trots att det är en genre som det ofta ses högst styvmoderligt på, i alla fall från den så kallade ”kultureliten”.

För några år sedan skrev Richard Sörman en jättefin text om just detta, med rubriken Du får tycka om dansbandsmusik. Läs den! Och varför inte damma av en gammal dansbandsvinyl när du ändå är i farten eller leta fram en dansbandslista på Spotify. Lyssna och njut!

Bild: Averuuh via Wikimedia Commons