Det finns inte mycket som slår en riktigt bra teaterföreställning. Där filmen erbjuder en färdigklippt, statisk perfektion är teatern organisk, rå och djupt intim. Att dela samma syre som skådespelarna, höra deras andetag och se deras sårbarhet utan filter skapar en alldeles särskild form av magi.

En av de mest magiska föreställningarna jag sett är Eirik Stubøs uppsättning av Noréns mästerverk Och ge oss skuggorna med en briljant Örjan Ramberg i en av rollerna.

Och ge oss skuggorna är ett av Lars Norén mest hyllade familjedraman. Under en oktoberdag 1949 följer vi Eugene O’Neill i hans hus vid kusten, där han firar sin födelsedag isolerad med hustrun Carlotta och två vuxna, djupt trasiga söner. Pjäsen kretsar kring tre teman: familjen som lever i skuggan av O’Neills geni, de destruktiva banden som håller dem fast i missbruk och bitterhet, och Noréns metakommentar till O’Neills egen klassiker Lång dags färd mot natt, där han speglar både författarens och sina egna demoner.

Det var en enastående teaterupplevelse med en fantastisk ensemble: Lena Endre som Carlotta och Thomas Hanzon och Erik Ehn som sönerna – där Örjan Ramberg som O´Neill stack ut som speciellt oförglömlig.

Hans tolkning av den åldrande dramatikern Eugene O’Neill var subtil och lågmäld, med ångesten och maktlösheten ständigt lurande under ytan. Skickligt balanserade han bilden av det Nobelprisbelönade geniet mot en man i intellektuellt och fysiskt förfall; i dialogen med hustrun Carlotta såväl som med sönerna, Eugene Jr och Shane, med crescendot i den djupt gripande och omskakande slutmonologen.

Just den är något av det största jag upplevt i en teatersalong – kanske det allra största. Det sönderfallande geniets sargade och febriga avsked till de söner som snart ska följa honom in i döden träffade rakt i hjärtat, och där har känslan stannat kvar sedan dess.

Privat var Örjan Ramberg strulig, problematisk, våldsam och destruktiv – det har flera av hans kvinnor vittnat om. Och i svallvågorna av #metoo fick han sparken från nationalscenen. För den som drabbades av den massmediala vreden under #metoo finns ingen förlåtelse, ingen chans till försoning, ingenting utom tystnad och glömska.

Men den som sett hans storhet på Dramatens scen glömmer inte. Människan Örjan Ramberg, och hans privata stormar, är en sak. Men det förändrar inte det faktum att hans rollprestationer tillhör det största vi sett på en svensk teaterscen.

Nu har Örjan Ramberg gått ur tiden, 78 år gammal. Och jag hoppas innerligt att han en dag ska bli ihågkommen, inte bara för sitt stormiga privatliv utan lika mycket för sitt bidrag till svensk scenkonst.

Bild: Örjan Ramberg under Dramatens höstsamling 2015 (foto: Frankie Fouganthine, via Wikimedia Commons)