Vem som ska regera Sverige efter valet står ännu inte klart och frågan är om det någonsin varit så svårt att förutse en kommande regering. Men en sak har valet 2026 gett oss: ett nytt ord. ”Kryssraket”. Ett ord som bär på en fadd smak av moraliskt förfall och raserat förtroende och som beskriver en verklighet präglad av rapporter om valfusk och andra oegentligheter.
Det svenska valsystemet har i generationer vilat på tillit. Vi har utgått från att valsedlar ligger prydligt i sina ställ, att väljare fattar sina egna beslut bakom den gröna skärmen och att klanstrukturer hör hemma i helt andra delar av världen.
Efter valet 2026 tvingas vi dock inse att denna tillit har blivit vår största sårbarhet.
Epidemin av ”kryssraketer” tycks ha sitt epicentrum i Borlänge. Den helt okände vänsterpartisten Mohamed Abdukardir Ali flög förbi partiets etablerade toppnamn och knep en riksdagsplats tack vare lokala personkryss. Samma spektakulära resa gjorde partikollegan Ahmed Abas Omar på kommunal nivå.
Nu utreds båda fallen av Riksenheten mot korruption under brottsrubriceringen otillbörligt verkande vid röstning. Rapporterna som strömmat in är som hämtade ur en korrupt bananrepublik:
- Förkryssade valsedlar: Polisen har haft direkt span på personer som delat ut färdiga valsedlar där Alis namn redan var ikryssat.
- Klankampanjer och röstköp: Det rapporteras om väljare som bussats till vallokaler, och bildbevis som påstås visa hur pengar och valsedlar delas ut i direkt anslutning till röstningen.
- Swish-demokrati: Polisen utreder även annonser i sociala medier där privatpersoner erbjudits 300 kronor för sin röst.
Totalt har polisen mottagit runt 60 anmälningar om valfusk över hela landet efter valet. Det handlar om stulna valsedlar, gömda buntar och aggressiv valpåverkan i köerna utanför vallokalerna.
Vad gör då det drabbade partiet? När skandalen briserade möttes allmänheten av en feg, öronbedövande tystnad från Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar. Istället för att verkligen ta det eventuella valfusket på allvar gömmer man sig bakom det bekväma ordet ”timeout”.
Det här är ett moraliskt haveri där partiapparaten vägrar ta ansvar för de kandidater man faktiskt satt på sina listor. Om de nu har gjort det. Såvitt jag kan minnas var det, strax efter valet, vänsterpartister i Borlänge som inte visste vem Ali var eller vem som överhuvudtaget samtalade med honom innan han kom in på listan och blev en ”kryssraket”.
Det vi ser är en ny, osvensk kultur som har vunnit mark. Och om inte politikerna och myndigheterna agerar omedelbart kommer valet 2026 inte bara att kommas ihåg för ordet ”kryssraket”, utan som startskottet för den svenska demokratins slutgiltiga sönderfall.
Bild: Pixabay
