Globalisering är något som bara finns. I mitt liv har FN och solen funnits lika länge. FN har för övrigt varit en god kraft som fått stora svenska bidrag och länge varit en högtalare för svenska humanistiska stormaktsidéer.

Runt FN har ett stort antal godsinta internationella organisationer flockats  såsom EU, Världsbanken, IMF, Internationella Brottsmålsdomstolen, Amnesty, Greenpeace, Kyotoprotokollet och Parisavtalet, Bretton Woods, Lissabonfördraget, Romklubben och alla andra som sipprat ut från Davos eller andra internationella tankesmedjor.

Hela detta system, som sammantaget är en viktig del av den internationella rörelse som kallas globalisering, har under mitt liv liksom bara smugit sig på. För mig personligen har det varit en gynnsam kraft som försörjt mig under flera år i egenskap av anställd inom UNDP, UD och Sida.

Tillvaron har helt enkelt uppfostrat mig till en erkännsam anhängare av globalismen. Om du till detta lägger att de globala institutionernas ursprunglige skapare och ständige finansiär, USA, varit en av mitt livs stora välgörare så kan du lätt förstå att jag gillat globaliseringen.

De första vindilarna av protest mot den i stort sett USA-ledda globaliseringstrenden kom för tjugo år sedan och från ett nytt håll. Tredjevärlden-kritiken, som gick ut på att USA och de rika länderna sög ut de fattiga länderna, fick allt större genomslag. Politiskt korrekta woke-teorier enligt vilka kapitalismen och vita män var orsaken till alla problem, slog igenom. Romklubbens idéer om att resurserna höll på att ta slut erövrade världens tänkare.

Det konstiga var att USA, som både finansierade detta antiamerikanska system och fick lida all kritik för dess påstådda defekter, till exempel den transatlantiska slavhandeln sedan 500 år, länge härdade ut och försökte ta udden av kritiken genom vänlighet och generositet mot alla dem, även i viss mån européerna, som deltog i antiamerikanismen.

Den som först slog bakut och införde nya synsätt och ny retorik var Donald Trump som förespråkade en ny ideologi för USA och sedan, förhoppningsvis för resten av världen. Den nya ideologin var motsatsen till globalismen. Ledarskapets uppgift  i den nya retoriken var att sätta den egna nationen främst enligt principen ”America first”. Vice versa skulle andra länders ledare göra motsvarande.

Trump kallade den nya ideologin för suveränitet. Så här sa han till FN:s generalförsamling år 2017:

Vi förnyar denna grundläggande princip om suveränitet. Vår regerings första plikt är mot sitt folk, mot våra medborgare – att tillgodose deras behov, säkerställa deras säkerhet, bevara deras rättigheter och försvara deras värderingar. Som USA:s president kommer jag alltid att sätta Amerika först, precis som ni, precis som ledarna för era länder alltid kommer att göra, och alltid ska göra, sätta era länder först. Alla ansvarsfulla ledare har en skyldighet att tjäna sina egna medborgare, och nationalstaten förblir det bästa verktyget för att höja människans tillstånd.

En av de främsta bejakarna av den nationalistiska ideologin är USA:s utrikesminister Marco Rubio. Han vill att USA ska lämna åtskilliga av de globalistiska sammanslutningarna ungefär som när USA lämnade Parisavtalet om klimatet (två gånger eftersom Trump först gick ur varefter Biden gick in igen varpå Trump efter sin andra valseger återigen lämnade avtalet). I ICC har USA aldrig varit medlem och behöver därför inte gå ur. I stället motarbetar USA ICC genom att uppmuntra medlemsländer att lämna organisationen och att på olika sätt bestraffa medlemmarna.

För några veckor skrev Rubio en artikel i The Wall Street Journal och presenterade sina argument. Det handlade om att lämna den Internationella Brottmålsdomstolen vars domar alltid gäller framför beslut från nationella domstolar:

De flesta av oss skulle ha svårt att föreställa oss en värld där amerikanska soldater, poliser, gränspoliser och valda ledare kunde dras inför en internationell domstol, prövas av domare från slumpmässiga länder runt om i världen, dömas enligt internationella lagar som vi varken samtycker till eller kontrollerar, och sedan fängslas tusentals mil från Amerika.

Men det är just det som Internationella brottmålsdomstolen nu gör anspråk på att ha makt att göra.

Nu söker ICC och dess allierade en stående världstribunal med nästan obegränsad räckvidd, bemyndigad att åsidosätta domstolar och konstitutioner i USA och andra suveräna stater – och att åtala och arrestera våra medborgare… ICC stöds och drivs av ett mäktigt nätverk av vänsterorienterade icke-statliga organisationer, självgoda globalister och fientliga regeringar i tredje världen, förenade av sin fiendskap mot USA.

Trump-administrationen kommer alltid att skydda amerikanska soldater från detta hot. USA inleder en diplomatisk kampanj med ett enkelt budskap – suveräna stater framför globalism. De som gynnas av amerikansk säkerhet får inte stå passiva medan de som tillhandahåller den säkerheten blir måltavlor. Detta är bara början. Med alla verktyg som vår regering har till sitt förfogande, och tillsammans med varje allierad vi kan göra gemensam sak, kommer vi att montera ner ICC – tegelsten för tegel, om det behövs.

Sverige är medlem av Internationella Brottmålsdomstolen och har aldrig funnit anledning att protestera.