I en artikel den 16 juli här analyserade Patrik Engellau orsakerna till att den snabba tillväxten 1920 till 1970. Att denna utveckling inte har fortsatt anser Engellau beror på vällevnad, att fattigdomens dygder har fått vika för rikedomens lättja.

Det ligger säkert en hel del i detta. Men jag börjar alltmer tro att den exempellösa framgången från 1920 till 1970 främst berodde på ett vakuum. Under detta halvsekel abdikerade kyrkan under ordnade formen från makten som den hade innehavt i nästan 1000 år. Istället kunde rationaliteten frodas genom sina främsta vapendragare vetenskap och teknik. Resultatet blev fantastiskt.

Visserligen lurade en annan fara under hela denna tid i form av socialismen. Den ställde till stor skada på annat håll men vi klarade oss på det hela taget ganska helskinnade från detta. [Fast man kan naturligtvis se den alltmer penningslukande välfärden som en långsiktig seger för socialismen]. Men kring 1970 hände något. Man hade vant sig vid välståndet till den grad att man hade tagit det för givet. Per Kågesons inflytelserika bok ”Stoppa kärnkraften” från 1973 exemplifierar denna brutala mentalitetsförändring. Här handlade det inte längre om att kräva ytterligare förbättringar av tekniken, särskilt på säkerhetsområdet, vilket hade kunnat vara motiverat. Nej, här var ambitionen att slå sönder maskinerna! Budskapet var att detta är en för svår teknik som vi inte kommer att kunna behärska utan ödesdigra konsekvenser. Framtidstron var bortsopad och därmed till stor del också framtiden.

Denna sorgliga utveckling fick sin fullbordan i Tyskland 2023 då de slutgiltigt just hade slagit sönder den sista maskinen utan att förstå vad de hade gjort. Men det skulle man snart börja göra.

Samtidigt började en annan religion ta allt större plats, den som länge gick under det relativt oskyldiga namnet miljörörelsen. Egentligen är det fråga om en naturreligion, en tro på att naturen är god och alltid gör det rätta och att den därför ska vara vårt rättesnöre. All förändring är av ondo! Att det är omöjligt att återställa planeten till något slags tillstånd liknande det före människan och samtidigt härbärgera 8 miljarder människor under någotsånär drägliga förhållanden är inte något som besvärar den nya religionens överstepräster.

Med hjälp av klimatet har denna religion fått åtminstone västvärlden i ett järngrepp. Nästan alla ansträngningar går åt till koldioxidavlat, såväl intellektuella som pekuniära. Därmed är förutsättningarna för nya rekordår små. Denna rörelse utvidgar ständigt sina domäner. Det senaste geniala tillskottet är att göra människan ansvarig för hela evolutionen, särskilt att se till att alla arter bevaras [vilket förstås är i full strid med Darwins tankar]. Därmed kan såväl jord- som skogsbruk och gruvnäringar hotas. Fortsätter detta att utvecklas så kommer det att riskera att lamslå all utveckling.

Min tro är att det inte kommer att gå att skapa en ny period av harmonisk och snabb utveckling om inte denna naturreligion överges. AI kan ge fantastiska möjligheter men endast om det får chansen.