Som du minns är Humpty dumpty ett självsäkert och pretentiöst ägg som står på en mur. Alice träffar honom under sin vistelse i Underlandet. Det kommer till en diskussion mellan dem båda om vad ett ord kan betyda. Alice menar att ett ords betydelse är socialt bestämd av kollektivet och densamma för alla. Frustande av protester hävdar ägget att han själv kan fastställa ords innebörd och att den avgörande frågan därför är vem som bestämmer. Upprört och ivrigt gestikulerande faller ägget sedan till marken och förvandlas till en smet som varken kungens hästar eller hans män kan laga igen.

I min sinnevärld symboliserar ägget Humpty dumpty en av tillvarons lägsta livsformer, nämligen byråkratin. Jag menar inte den strama och välordnade byråkrati som Axel Oxenstierna installerade i den svenska statsförvaltningen och Max Weber långt senare kom att beskriva som den rationalitetens och effektivitetens organisatoriska höjdpunkt. Jag menar tvärtom den degenererade ordning där ett antal lyckligt lottade figurer får positioner och försörjning ordnad genom sin makt att konstruera obegripliga resonemang och synsätt vars funktion inte är att skapa någon annan nytta än just dessa figurers överlevnad fram till den punkt där de liksom Humpty dumpty förlorar balansen, antagligen för att de trasslat in sig i så mycket osammanhängande prat att helt förlorat jämvikten.

Jag upptäckte likheterna mellan ägget Humpty och vår tids svenska byråkrati – även om liknelsen haltar eftersom den svenska byråkratin tills vidare tycks klara sig genom intensivvårdsbehandling och ännu inte helt gått i kras – när jag ögnade igenom ett nyutkommet fyrahundratrettiosexsidiga delbetänkande till den stora utredningen om Skärpta villkor för friskolesektorn (SOU 2025:37) varmed statsrådet Mohamsson tycks ha för avsikt att genom pladder förinta ännu fungerande rester av det svenska skolväsendet. Eller så hör delbetänkandet inte till de Skärpta villkoren utan är ett särskilt Betänkande inom ramen för Utredningen om Bättre förutsättningar för rektorerna inom skolväsendet.

Jag tyckte att idén om Bättre förutsättningar för rektorer lät angelägen. Kanske handlade betänkandet om hur rektorer skulle freda sig från misshandel från elevers sida. Det gjorde det inte. Det var i stället en oändlig serie floskler på temat Förutsättningar för ett Pedagogiskt Ledarskap.

Utredningen har själv utövat pedagogiskt ledarskap genom att definiera begreppet så att det ska bli förståeligt av alla:

sådant ledarskap som rektorn utövar i nära och direkt relation till undervisningen, med särskilt fokus på de processer som stärker kvalitet och utveckling, samt genom att, i syfte att främja dessa processer, sätta organisatoriska ramar, fördela resurser och skapa förutsättningar för medarbetarnas professionella lärande.

Jag läste detta tio gånger utan att begripa och läste därför ytterligare tio gånger, tyvärr med samma resultat. Men eftersom det Pedagogiska Ledarskapet är pudelns kärna i utredningen beslöt jag att ge konceptet en hederlig chans och sökte därför upp de 216 ställen i Betänkandet där frågan särskilt omnämns och, hoppades jag, ytterligare förklarades och förfinades för att på det viset fördjupa min förståelse. Det gick inte. Här är några exempel på hur den svenska skolbyråkratin försöker tydliggöra innebörden av det centrala begrepp som utgörs av det Pedagogiska Ledarskapet:

(syftet är att) stödja rektorer i deras uppdrag och ge huvudmän, skolmyndigheter och andra aktörer en gemensam utgångspunkt för samtal om kvaliteten i det pedagogiska ledarskapet och om hur ledarskapet kan möjliggöras…

Vi ser det därför som avgörande att betona både vad det pedagogiska ledarskapet bör innebära, och vilka strukturella villkor som måste finnas för att det ska kunna utövas i praktiken…

Utredningen föreslår därför att det ska införas en bestämmelse i skollagen som reglerar att rektorns ansvarsområde inte får vara mer omfattande än att rektorn kan utöva det pedagogiska ledarskapet…

För att kunna säkerställa förutsättningarna för rektorns pedagogiska ledarskap krävs att huvudmannen regelbundet och systematiskt analyserar den egna styrningen och de förutsättningar som rektorer och enheter ges…

Att delegera ansvaret för enskilda ledningsuppgifter är också något helt annat än att delegera hela det pedagogiska ledarskapet…

Mer konkret, användbart och praktiskt blir det inte. Allt rör sig någon meter ovanför marken utan hopp om markkontakt. Skolmyndigheterna vet uppenbarligen inte vad de menar med Pedagogiskt Ledarskap. Humpty dumpty visste inte heller vad det han sade betydde. Liksom Humpty dumpty menar de nog att företeelsen är vad som helst som låter bra. Jag vågar påstå att den svenska skolan, i varje fall det ledarskap som står för dess tänkande, är lika chanslös som Humpty dumpty när han just tappat fotfästet.