Jag är inte den första som skriver om det, och inte den sista, och egentligen har jag inget mer att säga än alla andra som redan reagerat och ifrågasatt det som ägde rum utanför Karolinska i Solna i förra veckan: Vårdpersonal – i full arbetsklädsel och med stetoskopen dinglande som hippa accessoarer runt halsen – manifesterade till förmån för en Hamaskopplad läkare som fängslats. Men jag säger det ändå: Det är stor förbannad skam att sådant får ske vid entrén till ett sjukhus.

Det är skamlöst på så många sätt. För det första blir det omöjligt för människor som tar avstånd från Hamas och islamistisk terror att alls känna förtroende för personalen på Karolinska längre. Hur kan vi veta vilka läkare, sköterskor och andra anställda som stödjer terrorn och som inom sig (eller rentav öppet) jublade över massakern den 7 oktober?

Svaret är att vi inte kan det. Har vi otur kan vi hamna hos en läkare som på fullt allvar vill se judiskt blod flyta. Och det är en sak att de här människorna tänker så inom sig – det står var och en fritt att tänka vad de vill. Men när de demonstrerar sina åsikter öppet tillsammans med antisemiter och terrorvurmare blir det en helt annan sak. Har inte Karolinska någon gräns för vilka åsikter som är lämpliga att uttrycka för någon som jobbar med vård av människor? Jag menar, är det verkligen i sin ordning att stå på terroristers sida – dessutom i kläder som ska vara neutrala och förtroendeingivande och i entrén till ett sjukhus som länge (åtminstone före Macchiarinis tid) ansetts vara ett av de främsta i världen?

Skulle Karolinska i så fall även ha fördrag med att deras anställda stod utanför och heilade tillsammans med NMR?

Det tror jag knappast. Vad tror du?

Det har blivit alltmer uppenbart på senare år att våra myndigheter och institutioner har olika måttstockar beroende på vilka åsiktsgrupperingar det handlar om. De antisemitiska demonstrationerna som pågår dagligen och stundligen i Sverige ser både polisen och andra myndigheter allt som oftast mellan fingrarna med.

Beror det på rädsla för det aggressiva våldskapitalet som är så starkt i de här grupperna? Eller handlar det bara om allmän slapphet? Rädsla för att bli kallad rasist om man ingriper mot demonstranter varav så många har utländskt påbrå och kommer från generellt lättkränkta regioner? Skräck för att bli omskriven som ”islamofob” på DN:s och Aftonbladets ledarsidor?

Sen är det faktiskt detta med hygienperpektivet också. Om jag kommer till ett sjukhus vill jag inte bli emottagen av en läkare eller sköterska som ögonblicket innan stått på knä på asfalten utanför sjukhuset i sina arbetskläder. I så fall kan vi lika gärna avskaffa alla hygienregler på Karolinska och låta de anställda komma och jobba i valfri klädsel som de haft på krogen, i stallet, i lekparken med ungarna eller vad du vill.

Och visst – de här Hamasvännerna kanske gick in och bytte om direkt och lade demonstrations-dressen i tvätten och spritade stetoskopen. Men hur VET vi det? Ska man behöva fråga personalen på sjukhuset om deras kläder är rena innan man låter dem komma nära?

Alltså, jag orkar snart inte med alla dessa gaphalsar som ständigt ska skandera, skrika och bryta mot allt sånt som länge var oskrivna regler i vårt land. Var gör de här? Varför åker de inte till Gaza och börjar slänga runt med sina stetoskop där istället? Varför ska vi svenskar tvingas konfronteras med dem i vårt vardagsliv?

Bild: Skärmdump Instagram