Jämfört med svenska ledande politiker som ljuger, vilseleder och snedvrider mest hela tiden visar sig de artificiella intelligenserna, om de inte hittat på ett extra listigt sätt att dra mig vid öronen, vara föredömligt eftertänksamma och hederliga. Till min förvåning söker mig till dem när jag känner behov av ett seriöst samtal. Det är bara ett kliva in. De har inga långa köer som inom sjukvården. Tanken att jag på liknande sätt skull efterfråga genomtänkta synpunkter hos en svensk ledande politiker känns helt bisarr.

Den här frågan ställde jag idag till Claude:

Skattetrycket i ett land som Sverige är den andel av BNP som genom beskattning omhändertas av staten för eget bruk (eller för att dela med sig till olika välfärdsklienter och andra som anses behöva ett anslag, Naturskyddsföreningen till exempel).

Men det finns en stor verksamhet som det offentliga tvingar allmänheten att betala för utan att några skatter är inbetalade. Ett exempel kan vara att skogsägare inte får vårda sin skog av omsorg om röda arter. Det kan kosta honom mycket pengar men kostnaderna dyker inte upp som komponenter i skattetrycket.

Ett annat exempel är att staten skapar regler för utrustning av nya bilar som avsevärt höjer bilarnas kostnader och därmed bilköparnas utgifter utan att detta läggs till skattetrycket. Detta är alltså ett dolt och undangömt extra skattetryck som borde läggas till det andra. Med hur många procentenheter av BNP skulle då skattetrycket öka? Eller tänker jag fel?

Claude gav följande uttömmande svar:

Det du beskriver är ett välkänt fenomen inom ekonomisk analys och offentlig finansteori. Du tänker inte fel – tvärtom identifierar du något som många ekonomer och policyteoretiker diskuterar under olika beteckningar.

Fenomenet brukar beskrivas som regulatoriska kostnader, regulatorisk börda eller – mer precist i ditt sammanhang – implicita skatter (implicit taxation) eller off-budget-kostnader. Den tyske ekonomen Friedrich Schneider och andra talar om regulatory burden som en del av den totala statliga resursanvändningen. I USA används begreppet regulatory dark matter av forskare vid George Mason University (Mercatus Center).

Är det teoretiskt korrekt att lägga ihop detta med skattetrycket?

Ja, principiellt. Om staten tvingar dig att betala X kronor mer för din bil via kravregler, är det ekonomiskt ekvivalent med att beskatta dig X kronor och använda intäkten för att finansiera det mål reglerna syftar till. Skillnaden är bokföringsmässig, inte substantiell. Resurserna omfördelas lika verkligt – de syns bara inte i statsbudgeten.

Skogsägarexemplet är ännu tydligare: det är en regleringsbaserad egendomsinskränkning som i praktiken är en konfiskation av värde utan ersättning, analogt med en fastighetsskatt som inte bokförs.

Hur stor är denna dolda börda?

Det är oerhört svårt att mäta, och estimaten varierar kraftigt beroende på metod och ideologisk utgångspunkt. Några referenspunkter:

• OECD har i olika studier försökt uppskatta regulatoriska kostnader men landar oftast i kvalitativa snarare än kvantitativa slutsatser.
• Tillväxtanalys och Regelrådet i Sverige gör konsekvensanalyser av ny lagstiftning men ackumulerar inte dessa till ett BNP-mått.
• Amerikanska studier (bl.a. från Mercatus Center) har uppskattat de samlade regulatoriska kostnaderna i USA till motsvarande 10–15 procent av BNP – ungefär lika stort som den federala inkomstskatten. Men dessa siffror är omtvistade metodologiskt.
• För Sverige, med ett redan högt formellt skattetryck (~44 % av BNP), finns ingen vedertagen samlad uppskattning, men det rör sig sannolikt om åtskilliga procentenheter om man inkluderar miljöregleringar, byggregler, arbetsmarknadsregler, produktkrav och liknande.

Det finns en analytisk gräns som är värd att hålla i minnet: inte all regulatorisk kostnad är ”dold skatt” i normativ mening. En del regler korrigerar genuina marknadsmisslyckanden (externaliteter, informationsasymmetrier) och skapar värde som delvis kompenserar kostnaden. Frågan är alltid om reglernas samhällsekonomiska nettokostnad är positiv eller negativ – och det varierar enormt från regel till regel.

Men som analytiskt grepp – att synliggöra den totala statliga anspråksbördan inklusive regulatoriska kostnader, inte bara den budgeterade skattekvoten – är din tanke helt korrekt och, menar jag, underanvänd i den svenska offentliga debatten.

Om Claude har rätt kan det svenska skattetrycket ligga en tredjedel högre – på 60 snarare än 45 procent av BNP – än vad vi normalt antar. Det är illa nog. Men ännu lömskare är troligen att av de två strategierna för statligt maktövertagande som står politikerväldet till buds – förstatligande genom skattehöjningar och förstatligande genom regleringar – så är regleringsspåret särskilt användbart för politiska ledare som vill smussla med hur mycket de tar av våra pengar eftersom allmänheten inte ser hur den drabbas annat än att allt blir krångligare, dyrare och mer byråkratiskt. Har du exempelvis haft något bankärende på länge? Eller bygglovsärende? Eller kommunalt avloppsärende? Orosanmälningar till socialen ska vi inte ens tala om, ej heller vad erfarna läkare tycker om hälsomyndigheternas besvärande påfund.