Jag skriver detta i skuggan av något vi inte kan blunda för: upprepade attentatsförsök mot Donald Trump. I lördags kväll ett till.

Oavsett var man står politiskt borde det i sig tvinga fram ett ögonblick av klarsyn. Ord existerar inte i ett vakuum. De samlas på hög. Och ibland är det någon som agerar.

Det är därför det vi ser vid vissa demonstrationer, oavsett om det gäller propalestinska protester eller ”No Kings”-rörelser, måste bemötas ärligt.

Jag talar inte om ilska, protest eller skarpa politiska meningsskiljaktigheter. Det hör ett fritt samhälle till. Jag talar om något annat: en retorik som passerar en gräns och övergår i öppen fientlighet mot människoliv. ”Döda Trump.” ”Döda judar.” ”Globalisera intifadan.”

Det här är inte slagord i någon meningsfull politisk bemärkelse. Det är uttryck som antingen uttryckligen uppmanar till våld eller normaliserar det.

Och här är den svårare, men viktigare, delen: Om du står i en folkmassa där sådana budskap syns och inte gör någonting – om du går förbi skylten, om du intalar dig att det bara är en (1) person – så låter du det bli en del av atmosfären. Inte för att du håller med – utan för att du accepterar det.

Politiska rörelser definieras inte bara av vad de förkunnar i sitt centrum, utan också av vad de väljer att tolerera i sina utkanter.

Det finns en enkel princip som borde gälla överallt: om någon dyker upp med ett budskap som uppmanar till våld mot en grupp människor, eller en individ, ska det bemötas. Man gör klart, i ord eller handling, att man inte är där för att stödja våldet. Annars lämnar man sammanhanget. Allt annat riskerar att bli en form av tyst samtycke.

Det handlar inte om att tysta protester utan om att bevara deras legitimitet. I samma ögonblick som en rörelse blir bekväm med att dela utrymme med uppmaningar till våld ger den näring åt just de krafter den säger sig bekämpa.

Vi har gång på gång sett hur retorik kan hårdna till tillåtelse. Hur tillåtelse kan bli till handling. Avståndet mellan de två är inte så stort som vi gärna inbillar oss.

Om vi vill leva i ett samhälle där politiska motsättningar inte glider över i politiskt våld, då måste gränsen hållas. Tydligt – och av vanliga människor i vanliga ögonblick. Inte senare. Nu.

Bild: Ögonblicket då skotten hörs bara några meter från president Trump (Skärmdump Youtube)

Magnus Toren har varit chef för Henry Miller Memorial Library i Big Sur, Kalifornien, sedan 1993. Han är född i Sverige och seglade jorden runt som skeppare på leveransseglingar över fem oceaner, innan han slog sig ner i Big Sur. Under hans ledning har biblioteket vuxit och utvecklats till en livfull kulturell samlingsplats för litteratur, musik och gemenskap, med målet att bevara och föra vidare Henry Millers arv.

De åsikter som uttrycks är författarens egna och representerar inte Henry Miller Memorial Library.