Söndagen är en speciell dag. En speciellt trevlig dag, skulle jag vilja tillägga, även om jag vet att det är långtifrån alla som håller med om det. Numera verkar många se söndagen som en tråkig väntan på att arbetsveckan ska dra igång. Men jag, som växte upp med föräldrar som själva både gick i skolan och jobbade på lördagen (om än halvdag), fick tidigt lära mig att se söndagen som en dag att verkligen njuta av.

I mitt föräldrahem var söndagen nämligen den där dagen då vi verkligen umgicks och gjorde trevliga saker tillsammans. Det började förstås redan på lördagen, med ”hemmakväll” då vi ibland såg på Hylands hörna men ännu oftare spelade kort eller brädspel – men söndagen, det var den dag då mamma och pappa var som mest avspända och glada.

Vi åt långfrukost – som inte bestod av dagens trendiga brunchrätter utan av gröt eller filmjölk, kokt ägg och bastanta smörgåsar på mammas hembakade skräddkakor med medwurst, ost och leverpastej som pålägg. Därefter brukade vi gå på en promenad, om vädret inte var alltför ogint, och på eftermiddagen serverades det söndagsmiddag.

Söndagsmiddag… Ordet klingar fortfarande magiskt i mina öron. Jag minns dofterna, smakerna, finservisen, de långa och trevliga samtalen som fördes vid bordet.

Jag minns förstås också rätterna. Slottsstek. Ugnsstekt fläskkarré eller för den delen fläskkotletter stekta i pannan. Köttfärslimpa. Kalvstek. Plattfisk med skarpsås och kokt potatis. Kalvfrikadeller. Och tillbehören… Ättiksgurka. Syltlök. Vinbärsgelé. Syltade tomater.

Man kan, med dagens måttstockar, tro att mamma slet sig alldeles fördärvad i köket när hon lagade söndagsmiddag åt familjen. För det var hon som lagade den. Pappa var inte särskilt hemma i köket – hans kulinariska färdigheter sträckte sig till att koka ägg och gröt och slänga ihop lite varma smörgåsar. Men sanningen är att min mamma älskade att laga mat och baka – att göra sånt som förväntades av en ”husmor” på den tiden. Som ung hade hon drömt om att utbilda sig till konditor och starta ett eget konditori alternativt bli kallskänka.

Livet ville annorlunda. Men hon gick ändå två år på hushållsskola och lärde sig allt man behöver veta för att kunna laga fantastiska klassiska husmansrätter och baka alla de traditionella bakverken och det omsatte hon i praktiken hemma. Och pappa, han gjorde sin del av arbetet. Han både jobbade i fabriken, tog hand om oss barn när han var ledig och skötte disk och städning. Jag har svårt att se en mer jämlik relation än deras – just för att den utgick ifrån deras olikheter.

Mamma trivdes med att vara hemmafru och hon kunde också vara det, tack vare sambeskattningen. Men i slutet av 60-talet var det slut på den eran. Då skulle alla kvinnor ut och jobba, vare sig de ville eller inte.

Det fanns, inom socialdemokratiska partiet, en enormt hetsig diskussion kring just det. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet var till en början oerhört skeptiskt mot att kvinnor inte längre skulle kunna vara hemma med sina barn. Men så ändrades plötsligt inställningen, från en dag till en annan. Partipiskan, kan man tänka, eftersom målet var att alla barn skulle fostras på daghem och familjerna bli mer kontrollerbara.

Som så många andra kvinnor utan annan utbildning än hushållsskola hamnade mamma i hemtjänsten. Och även om hon inte direkt vantrivdes, i alla fall inte de första åren då det fortfarande fanns tid att stanna hos vårdtagarna (som det hette innan man anammade begreppet ”brukare” istället) och både städa, laga mat och umgås.

Sen, däremot, när löpande band-principen trädde in… Nej, det var inget för henne. Och vantrivseln växte och växte tills hon äntligen kunde gå i pension.

Nu är de borta sedan länge, båda mina föräldrar. Men söndagsmiddagen lever vidare. Även numera, när det bara är jag och maken hemma, serveras klassisk husman i vårt hem om söndagarna. Allra trevligast är det förstås när resten av familjen dyker upp. Men även om jag så skulle vara helt ensam i livet skulle jag aldrig ge avkall på söndagsmiddagen, så länge jag har möjlighet (och längre fram ork) att laga den.

Bild: Klassisk husman: Kalvfrikadeller med potatismos och citronsås (privat)