Vårdförbundet kräver att Sveriges regering öppnar gränserna för patienter från Gaza. Enligt förbundets ordförande Sineva Ribeiro står vårdpersonalen i hela landet redo. Nog är det märkligt att vården, som annars påstås gå på knäna sen decennier, plötsligt har både tid och resurser att behandla patienter från en konfliktzon som inte har ett dugg med Sverige att göra.

– Det kommer stå i historieböckerna att Sverige inte hjälpte till. Det handlar ju om folkrätten, om barn som är i behov av vård. Jag vill kunna stå för att jag verkligen har gjort allt jag kunnat. säger Sineva Ribeiro till Dagens Nyheter.

Men Sineva Ribeiro har fel. Det som kommer att stå i historieböckerna är något helt annat.

Det vore (kanske) en annan sak om svensk vård verkligen fungerade som vi har rätt att förvänta oss, med tanke på den skatt vi tvingas betala. Men i ett läge där vårdköerna är så långa att människor hinner dö innan de får en möjlighet till behandling?

Sineva Ribeiro har fått gehör från vissa håll, bland annat från Jakob Johansson som är chefsläkare på vårdbolaget Aleris.

”Vi har erbjudit vår kunskap och kapacitet till berörda ansvariga myndigheter och informerat om att vi i ett första skede kan ta emot upp till 12 traumapatienter vid Aleris Rehab Station.” säger han till DN.

Det låter väl bra? Särskilt om man betänker att vårdbolaget Aleris bara befinner sig i vårdsvängen för ekonomisk vinnings skull. Det privata vårdföretaget har varit föremål för flera kontroverser, bland annat gällande patientsäkerhet, avslutade vårdavtal och kritik mot affärsmetoder. I Stockholm har regionen avslutat åtminstone ett avtal i förtid, på grund av svårigheter med bemanning och patientsäkerhet. 

Aleris har också själva sagt upp avtal om gråstarroperationer i Skåne på grund av sänkta ersättningar, vilket lett till oro för patienternas tillgång till vård. 

Men patienter från Gaza går bra. Gissningsvis räknar de med en rejäl ersättning för sin godhet.

Den svenska regeringen har hittills sagt nej och skickar istället efterfrågat sjukvårdsmateriel till Egypten. Men vårdförbundets ordförande ”köper inte” det argumentet:

”Egypten klarar inte att ge sin egen befolkning vård. Hur ska de klara av hantera så svårt sjuka patienter från Gaza? Det handlar inte bara om en arm som är borta utan om psykisk ohälsa på ganska hög nivå”, säger hon.

Det är minst sagt magstarkt eftersom inte heller Sverige klarar av att ge sin egen befolkning vård – vilket Sineva Ribeiro vid flera tillfällen påtalat.

2016 skrev hon om en vård i fritt fall, där inte bara patienter i alla åldrar riskerade livet utan där även personalen blev sjuk av arbetsbördan. Några år senare intervjuades hon igen, denna gång beskrev hon hur dödsfallen i vården ökar på grund av kompetensbrist och underbemanning.

2022 krävde Sineva Ribeiro en kriskommission eftersom läget i vården var ”värre än någonsin”. Men 2024 blev det faktiskt ännu värre, fick vi veta:

”Vi orkar inte längre arbeta under dessa förhållanden med ständig övertid och med kolleger som flyr yrket för att stressen är för stor.” skrev hon en debattartikel i Expressen och förklarade att ”Det är medborgarna i vårt land som får betala priset med långa väntetider på akuten och uppskjutna operationer”.

Men nu, 2025, är det inte tal om någon vårdkris längre, och problemet med uppskjutna operationer och långa väntetider på akuten har lösts som genom ett trollslag. Nu går inte vårdpersonalen längre på knäna – tvärtom står de ivrigt och väntar på att få hit patienter från Gaza eftersom de inte har tillräckligt att göra.

Godhetssignalering är alltså viktigare än medborgarnas rätt till den vård de betalar för.

Reaktionerna bland vanligt folk har inte låtit vänta på sig. Här är en del av alla kommentarer som dykt upp i mitt flöde på sociala medier:

• Svensk sjukvård borde stå redo för oss i landet. Vi får kämpa för att komma in och få vård. Vet då jag har närstående som är förtvivlad.
• Vi har rekordlånga köer till vård för de som redan bor i Sverige. Då verkar det inte vara en så bra idé att fylla på med fler som kräver omedelbar vård och förlänger köerna ännu mer.

• Vårdförbundet säger sig verka för sina medlemmars lagliga rättigheter. Jag hör rykten om att vårdpersonal sägs upp utan laga grund. Vad tycker medlemmarna om att facket inte försvarar medlemmarnas lagstadgade rättigheter utan istället flyttar fokus till personer som är bosatta på Gazaremsan?

• Vad står det i stadgarna om att företräda individer många hundra mil bort som inte är medlemmar istället för att sköta sina stadgeenliga uppdrag gentemot sina betalande medlemmar?

• Hur kan svensk sjukvård stå redo? Jag väntade 2 veckor på tid men fick bara svar att ”invänta svar, vi jobbar på det” på 1177. Sen ringde jag och får höra, ”Sommartider, underbemannade”. Så är de förberedda så är det tidernas jippo, på bekostnad av svenska folket.

På bekostnad av svenska folket – för att Sineva Ribeiro ska få känna sig god och fin och för att hon i grund och botten ger fullkomligt f-n i hur vården ser ut för de svenska medborgarna och hur personalen har det.

Så vad är det då som kommer att stå i historieböckerna?

Att Vårdförbundet ser godhetssignalering som viktigare än svenska folkets rätt till den vård vi betalar för – på grund av en konflikt vi varken är orsak till eller delaktiga i.

Foto: Skärmdump Dagens Arena