BITTE ASSARMO: Om jag vore vegan skulle jag bjuda på vegofest – inte kräftskiva

Det var förstås bara en tidsfråga innan traditionen med kräftskivor än en gång skulle uppmärksammas negativt. Så är det ju alltid med svenska traditioner – både medierna och kulturen har ett tvångsmässigt behov av att slå ner på alla svenska kulturföreteelser. Och kräftskivan tycks vara en särskilt vass och obekväm nagel i ögat på pk-eliten.

Anledningen är förstås att vanligt folk, utanför journalistkårens klubb för inbördes beundran, generellt älskar kräftskivor. Många (de flesta?) av oss har vuxit upp med den traditionen och oaktat vad Nordiska museet hävdar så är det en gammal tradition i vårt land. Idag anses den dock ”exkluderande”.

Det här tar SVT Nyheter fasta på när de lyfter fram en vegansk kräftskiva som ”inkluderar alla”:

Just nu är det säsong för kräftskivor. Men vad ska man göra om en vegan eller vegetarian, som utgör åtta procent av Sveriges befolkning, ska ta plats vid bordet? Det vet Jenni Mylly och Silla Orman som driver en vegansk restaurang i Norrköping. Vi fick hänga med i köket när de preppade inför en vegansk kräftskiva.

Vad jag, och alla andra jag känner, brukar göra om knappt en person av 10 på festen är vegan är att antingen ordna knytkalas eller ett par extra rätter, som passar en vegan. Än så länge har ingen av mina vänner känt sig exkluderad. Men här handlar det ju inte om att en vegansk fest är mer inkluderande – utan om att påpeka att en icke-vegansk dito är exkluderande. Ändamålet helgar medlen.

Hur en vegansk fest alls kan kopplas ihop med kräftor är dock en gåta. Om jag vore vegan skulle jag absolut inte ordna kräftskiva. Då skulle jag ordna en vegofest istället, med en massa gott veganskt. Lyktor och pappershattar kan man väl ha ändå, utan att leka kräftfest?

Jag har alltid tyckt att det är både löjeväckande och smått desperat när veganmatsproducenter och andra veganmatsivrare skapar egendomligheter som ”köttfria köttbullar” och ”sillfri sill” och på alla sätt försöker efterlikna den mat de ratar och. I det här fallet lagar Jenny Mylly och Silla Orman kräftstjärtar och krabbklor av kronärtskockor och spetspaprika. Silla Orman berättar glatt:

– Det är kul med vegansk mat för man får ju liksom… klura ut lite alltid… hur får man till smakerna liksom utan… fisk eller kött.

Frågan är varför man inte istället satsar på mat som INTE smakar fisk eller kött, om man nu vänder sig till veganer. Vad är det för fel på kronärtskockor au naturel, till exempel? Det är en delikatess!

Men nu är det förstås inte smaken av fisk och kött som skapat vurmen för veganism hos de mest politiskt korrekta utan myten om att kött är farligt för både hälsan och klimatet. En myt som SVT gärna sprider vidare genom att berätta om Jenni Myllys resa från förmodat sjuklig och klimat-osmart till hälsosam och klimatmedveten och därmed bättre samhällsmedborgare:

Från början blev hon vegan framförallt för hälsans skull.

– Först märkte jag hur bra jag mådde av maten när jag äter vegansk. Sen upptäckte jag alla andra grejer rund veganism som djuren och hur de har det och hur det påverkar klimatet, säger Jenni Mylly.

Men vegansk mat är varken särskilt bra för hälsan eller för djuren och klimatet. Självklart kan vegansk kost vara en del av en hälsosam livshållning men vegankost saknar ofta viktiga näringsämnen som exempelvis protein, kalcium och järn. Det innebär att mycket av veganmaten behöver berikas med näringsämnen på konstgjord väg vilket ställer krav på både genmanipulation och på långtgående processer – vilket självklart missgynnar både miljön och den annars så omhuldade biologiska mångfalden. Processad vegankost, med märkliga preparat som är framtagna för att likna något annat, är helt enkelt inte hållbart och sannolikt inte särskilt bra för hälsan.

På den SVT:s hippa veganpartaj serveras en vegansk tonfisk. I inslaget framgår (naturligtvis) inte vad den innehåller men den vegantonfisk jag har kollat innehåller upp bland annat algprotein, solrosolja och sojaprotein. Det är tre produkter som var och en kan innebära hälsorisker. Algprotein innehåller ofta tungmetaller, enligt en rapport från Livsmedelsverket. Solrosolja produceras vanligen från solrosor som odlas i stora fält, vilket kan leda till markutarmning och förlust av biologisk mångfald och där användningen av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel också kan vara skadliga för miljön. Soja odlas ofta i extremt stor skala och förstör unika naturområden när miljoner hektar skog, gräsmarker och savanner omvandlas till jordbruksmark.

Men djuren då? Ska de tvingas lida för vår skull? Sanningen är att människan alltid jagat, därefter fött upp, och ätit djur. Det finns ingenting onaturligt med det. Storskaliga djurfabriker, där djur lever i ångestladdad misär, är förvisso en skam för mänskligheten, men det problemet löser man inte med veganism. Här handlar det istället om att lyfta vikten av småskalighet, i alla fall på ett lokalt plan, liksom omtanke och humanism, något som finns hos köttätare och bönder i minst lika hög grad som hos veganer. Det finns ingen naturlag som föreskriver att stordrift måste innebära inhumana plågor för djuren.

Djur plågas inte för att folk äter kött – utan för att det finns oseriösa personer och organisationer som är så marinerade i girighet och arrogans att de inte anser sig ha råd att ge djuren ett gott liv och en ångestfri slakt. Och sådana lågtstående människor finns i exakt alla sammanhang och branscher.

Givetvis har Jenni Mylly och Silla Orman rätt att arrangera vilken typ av fester de vill. Men att SVT ger dem, och i förlängningen veganmatsproducenter, gratisreklam på skattebetalarnas bekostnad – och dessutom för fram ett enögt, uppfostrande budskap om att vegankost skulle vara nyttigare och bättre än det är – är under all kritik och ännu ett bevis för att public service inte har en susning om vad opartiskhet och saklighet egentligen innebär.

Foto: Skärmdump SVT

Bitte Assarmo