…framträdde Trump, Le Pen, Meloni, SD och de andra. De fick uppmärksamhet och röster. (Le Pen kommer sannolikt att bli Frankrikes president om två år). Hur kom det sig?
De traditionella, statsbärande partierna hade avslöjats. Avslöjandet blev kraschen – för dem och för många av dem beroende.

Vad avslöjades? Deras blindhet och förmätenhet.

Blindheten skapade de själva. De knep hårt ihop ögonen. Förmätenheten föddes de med. De trodde sig ha rätten för sig själva som en silversked i munnen.

Demokraterna i USA, Socialdemokraterna i Sverige och i övriga Europa, och de traditionella, liberala partierna påstod sig representera folket – inte bara medelklassen utan till och med arbetarna.

När detta folk upptäckte att det var bedraget avslöjades dessa partier.

Vari bestod bedrägeriet? De traditionella partierna hade gynnat sig själva – samtidigt som de påstod sig föra en politik i folkets intresse.

Gynnat därför att de fört en politik utifrån sin verklighetsbild och för sina intressen.

Verklighetsbilden: internationaliseringen – frihandelns, kapitalets, invandringens och idéernas obegränsade frihet.

Det var en frihet som gynnade just dem, med utbildning och positioner som fick dem att utnyttja dessa möjligheter.

Att samtidigt andra grupper, främst kanske industriarbetarna, som fick se sina jobb försvinna och sina bostadsområden förslummas genom invandring och annat, att de missgynnades av samma utveckling – det bekymrade inte dessa välställda.

Inte förrän de personer och partier som uppräknas i inledningen gjorde problemen synliga och därför fick allt fler röster. Plötsligt började då de gamla, etablerade partiernas företrädare tala om den invandring som i årtionden ökat brottslighet och arbetslöshet, men förtigits därför att utvecklingen inneburit vinster för dem som formulerat verklighetsbild och därmed (brist på) politik.

Trump lovade att med tullar skydda industriarbetarnas jobb, Hillary Clinton hade kallat dem, arbetarna och deras likar, beklagansvärda (deplorables).

De som fortfarande håller fast vid det gamla etablissemangets världsbild, som till exempel DN, vägrar att inse hur föraktfulla de är mot dessa ”beklagansvärda”. I stället för att försöka förstå och ange skälen till att arbetare och andra mindre gynnade grupper stöder Trump, fortsätter tidningen diaboliseringen av honom. (Det är inte svårt. Han är en uppblåst, okunnig, skrävlande och på många sätt obehaglig typ. Men det är dumt. Om DN i stället försökte förstå Trumps attraktionskraft skulle tidningen och dess läsare bli lite klokare).

Det är ju ändå så enkelt. Man behöver bara öppna ögonen och se, och ändra på de delar av den egna verklighetsbilden som inte stämmer med det man sett. Tänk att så många är så kära i och angelägna att behålla det de en gång lärt sig och den världsbild de utformat åt sig! Så angelägna att de lyckas förtränga sina egna sinnesintryck och (möjliga) insikter.

Ändå tvingas de till omprövning när rösterna försvinner och makten med den. Demokrati är inte så dumt.

Vem skall kunna peta Putin?