Om man inte har något betydelsefullt att göra kan man exempelvis lägga en patiens eller läsa en utredning från Riksrevisionen om Sveriges internationella bistånd. Där kan man sätta sig in i tänkandet hos dem som formulerar och bedömer vårt lands politik för att på den grunden ge medborgarna, som betalar, sådan fördjupad analys som dessa behöver. Jag satte klorna i RiR 2024:4 som närmare bestämt avhandlar ”uppföljning, utvärdering och rapportering” av biståndet.

Det känns som en lagom bit att sätta tänderna i för en gammal Sida-tjänsteman som under decennier följt upp, utvärderat och rapporterat om internationellt bistånd på tre kontinenter och kommit fram till att det är först när man står med en fet gin & tonic i puckeln på en Boeing 747 på väg till New Delhi som man riktigt förstår hur bra det kan vara med internationellt bistånd. Den som inte inser detta kan som kontrast föreställa sig hur det är att flyga utan minsta förfriskning på metallsäten med en gammal portugisisk DC3:a från Dakar till Praia på Kap Verde. Så kom inte och säg till mig att alla biståndspengar är lika bortslösade och att utvärderingar är meningslösa!

Det räcker med att läsa några av de stringenta formuleringarna i utredningens sammanfattning för att gripas av respekt för Riksrevisionens skarpa analys. Så här står det till exempel:

Granskningen visar att Sida och Expertgruppen för biståndsanalys (EBA), som är en kommitté under regeringen, bidrar med en stor mängd information om biståndets resultat till regeringen. Riksrevisionen konstaterar dock att det utifrån regeringens rapportering till riksdagen är svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet för biståndet, och att det är oklart i vilken utsträckning resultaten bidrar till regeringens utformning av biståndet. Sammantaget bedömer Riksrevisionen att de identifierade bristerna leder till att riksdagen inte får tillräcklig insyn i biståndets resultat. Bristerna leder även till att de resurser som läggs på uppföljning och utvärdering riskerar att användas ineffektivt då informationen om biståndets resultat inte används i tillräcklig utsträckning.

Jag känner igen dilemmat. Som Sida-tjänsteman i fälttjänstgöring sätter man en ära i att rapportera sanningsenligt om de lokala förhållandena dit även information om transporter och standard på olika hotell måste räknas. Detta är mycket viktigt i särskilt underutvecklade länder eftersom många svenska experter som kommer på besök för att ansvara för ett stycke utveckling här eller där – inom hälso-, snickeri- och utbildningssektorn exempelvis – är känsliga för överdrivna strapatser. Jag minns mina rapporter till hemmamyndigheten om att det tidvis saknades konserver, toalettpapper och färska grönsaker på marknaden i Bissau och att det ibland spreds rykten om att sådana levnadsförnödenheter anlänt varvid utländska biståndsexperter lämnade sina uppgifter vind för våg för att köpa mjöl, smör, Coca-Cola och whisky så länge det fanns något kvar på marknaden.

Jag fick dock aldrig någon känsla av att våra rapporter, som ju måste ha vidarebefordrats till regeringen enligt Riksrevisionens uttryckliga förmodan, någonsin framfördes till riksdagen. Därför är det, som Riksrevisionen bekymrat påpekar, ”svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet för biståndet” som ju rimligtvis måste vara acceptabla levnadsförhållanden för de utlänningar som kommer till u-landet för att utveckla det. Om riksdagen fått veta att det på vissa orter ibland kunde saknas toalettpapper i butikerna så hade den alldeles säkert vidtagit lämpliga motåtgärder.

Riksrevisionens observation att det finns risk för att utvecklingsresurserna används ineffektivt när information om biståndets resultat inte används är förstås helt riktig. I Sverige vet vi som bekant på decimalen hur BNP och arbetslösheten och mordfrekvensen i innerstaden kommer att påverkas av att den gula linjen i Stockholms tunnelbana färdigställs så det är klart att man inte kan räkna med någon stabil utveckling i länder där det statliga flygbolaget inte ens erbjuder mjuka kuddar och gindrinkar i landets DC3:a.