Den nya rikspolischefen Petra Lundh beskrevs av många som enormt kompetent vid tillträdandet. Jag är benägen att hålla med.

Jag menar; ingen företrädare för polisen har väl kunnat framföra de gamla vanliga klyschorna så känslosamt och uttrycksfullt som hon. När hon rabblar ur sig ”Helt fruktansvärt, oacceptabelt, råhet totalt utan empati, skola och socialtjänst, alla måste hjälpa till, vi klarar inte detta själva!” och annan gammal skåpmat går hon verkligen genom rutan.

Jag har absolut inget emot skånska, men hon tycks prata en ovanligt gnällig och gäll variant. Eller också är det hon själv som får den att låta så extremt klagande.

För att inte tala om mimiken. Hon ser alltid lidande och förtvivlad ut vid varje framträdande, som om hon ständigt går omkring med obotlig nageltrång plus en huvudvärk from Hell som inga Magnecyl i världen rår på.

Petra Lundh har det svårt, inte tu tal om det. Hon vädjar till vår medkänsla. Hon behöver allas vår hjälp. Hon är duktig och kartlägger. Hon utreder och räknar gängkriminella och antal poliser i yttre tjänst. Det är bra.

Aktuelltredaktionen på SVT, som under minst 15 års tid gjort allt för att mörka den negativa brottsutvecklingen och framför allt dess orsaker, sände 24 april fram Nike Nylander för att ställa nytillträdda Petra Lundh till svars för att katastrofen tillåtits gå så här långt.

Då kände jag plötsligt, trots allt, en mycket stark sympati för Petra Lundh!